Tille, det är dags, dags för ett äventyr ute i det varma och sköna sommarregnet! Håll i dig lille vän...
Tunga regndroppar faller ner på gräset utanför stugan och allt är genomdränkt av vatten. En doft av våt jord och blött gräs når våra näsor när vi med bestämda steg lämnar stugans torra och varma inre.
- Magnus! ropar gossen glatt och springer ut på gräsmattan. Se vilka stora droppar!
Gossen hoppar upp och ner i det blöta gräset och varje gång han landar klafsar det till om hans gummistövlar.
- Ja det måste vara regndroppsrekord! säger jag och ler.
Trots att det regnar är himlen ganska ljus på sina ställen och här och där lyser en blå himmel igenom.
- Kom så går vi en liten regnpromenad min lille regnkapten! Jag håller ut min hand och gossen tar den i sin. Tillsammans styr vi våra gummistövlar genom grinden och ut på den fina grusvägen.
Den slingriga vägen är full av vattenpölar och vattenpölar är ju något som alla små pojkar älskar. Den lille gossen som går där bredvid mig ser på vattenpölarna framför honom och sedan kikar han på mig. Regnvattnet rinner längs brättet på hans regnhatt och han ser riktigt glad ut.
- Magnus, säger gossen lite tvekande.
Jag ler och kramar hans hand lätt.
- Ja lille vän, vad är det?
Gossen petar lite i gruset med den ena stöveltån.
- Jo, du. Ser du pölarna där? Gossen pekar på en pöl som mest liknar en liten kopia av vår tjärn. Jag skrattar till och lyfter upp den lille ivrige pojken och håller honom framför mig.
- Du, vill du plumsa lite i den där jättefina pölen? frågar jag och ler finurligt mot gossen.
Den lille pojken börjar sprattla av otämjd iver och jag hinner knappt sätta ner honom på marken innan han sätter fart mot pölen.
- Magnus, se på mig! ropar gossen och hoppar rätt ut i pölen. Gossen landar med ett ljudligt plask. Han hojtar till av glädje och vänder sig om. De blå ögonen glittrar och hans leende säger allt: Han älskar att plumsa i vatten!
- Vad duktig du är min lille pöl-pirat, ropar jag och skrattar.
- Se på mig igen! Nu ska jag plumsa i nästa pöl! Gossen tar sats och skuttar vidare.
Med ett glädjetjut hoppar pojken rakt ner i pölen. Plums! Han fnittrar till och vänder sig om. Hans ansikte är nerstänkt av regnvatten och grus men det gör inget. Utan att säga något hoppar han ner i nästa pöl. PLASK! Gossen halkar till i pölen och plötsligt sitter han på baken i det grumliga pölvattnet.
- Magnus! Ropar gossen. Jag trillade i pölen!
Jag skakar uppgivet på huvudet och skrattar. Det finns en oskriven lag som gäller all pöl-plumsning och den lyder "Den pojke eller flicka som söker sin glädje genom plumsning ska efter mycket plumsande också halka och blöta ner sig."
- Ja jag ser det jag, säger jag och ler. Gick det bra?
Jag går fram och hjälper gossen upp. Man blir ju så rysligt tung av att trilla i vattenpölar.
- Jodå Magnus, det gick jättebra! Jag har plumsat och plumsat och nu blev jag visst plumsad. Det rinner vatten ut ur gossens regnjacka.
- Ja det blev du visst, svarar jag och tömmer gossens ena jackficka på vatten.
Gossen fnittrar lyckligt och ser längtansfullt bort mot alla de andra pölarna som ser så lockande ut.
- Jag antar att de där får vänta, säger han och suckar lite.
Jag klappar honom på kinden.
- Det har du rätt i lille vän. Kom nu så går vi hem och tar på oss torra kläder.
Vi börjar sakta att gå tillbaks till stugan, den lille plumsaren och jag. Plötsligt tittar solen fram och lyser upp vår lilla väg. Gossen stannar till. Precis framför oss slår regnbågen ner. Jag ser på gossen som står där helt stilla. På vägen framför oss står samma spegel som vi fann på ängen där skogen börjar.
- Ibland min lille vän, säger jag stilla, behöver man inte leta efter regnbågens slut. Ibland kommer den till dig.
Gossen kramar min hand och går sedan fram till spegeln.
- Jag ska bara titta till min familj och se att de har det bra, säger den lille pojken.
En lång stund blir han stående där. Han ler och gråter lite samtidigt. Efter en stund lyfter han blicken och ser på mig. Han ser lättad ut.
- Hur har din familj det där hemma? frågar jag medan jag lyfter upp gossen på ena armen.
Han snörvlar till och lutar sitt huvud mot min regnvåta jacka.
- De har det bra. Det är det viktigaste för mig. Gossen ser frågande på mig.
- Ska inte du se i spegeln Magnus?
Med gossen i famnen börjar jag gå mot stugan.
- Nej min lille vän, inte idag. Jag vet att de har det bra där hemma och det kommer alltid fler regnbågar. Eller hur?
Gossen suckar och kramar mig lätt.
- Ja, det kommer alltid nya regnbågar Magnus. Det är tur det.
Jag öppnar dörren till stugan och sätter ner gossen på farstukvisten.
- Ja lille vän, det är tur det!
Snart hänger våra regnställ på varsin galge vid den öppna spisen. Där kommer de torka på nolltid. Gossen sitter på fällen insvept i en stor handduk. Han huttrar lite men ser glad ut. Jag räcker honom en mugg varm choklad och sätter mig ner på fällen. Det är sagodags i stugan...
Sådär kan regnlekar vara. Hoppas du har det bra där du är min lille kämpe och att det bjuds många pölplumsningar längs din resa.
Snusningar från din Internetkompis Magnus
. Hoppas ni haft en bra dag! Styrkekramar till er alla!!!! Heléna