Tilles tråd

Heisann og grattis med morsdagen Therese og alle andre svenske mødre. Vi har vært borte i flere dager, så nå har jeg forsøkt å skumlest gjennom tråden.

Så fine dager dere har hatt med Dea og Liam. Det varmer å høre deg beskrive dem med sånn kjærlighet. De er jammen heldige som har deg som bonusmamma, og Nicklas som pappa.
Ønsker dere en god natt!

Natta til deg også Tillevennen. Du var så nydelig i dokumentare. Skal se den igjen i morgen.

Tusen takk til alle som vil hjelpe meg med å få tak i boken om Tille. Skal prøve å få svart alle i løpet av morgondagen. Nå må jeg snart hoppe i seng

Klem

Det känns lite konstigt att läsa dagboken nu, när Tille knappt nämns längre. Allt verkar glatt och livet går vidare (vilket är jättebra), men det känns konstigt...det har bara gått drygt en månad sedan lilla Tille lämnade jordelivet...
Ni är starka och ni gör det jättebra, men jag har ändå lite blandade känslor inför detta. Jag har så svårt att förstå hur man kan vara så pass glad så kort tid efter en så stor förlust.
Även om det var bäst för Tille att få somna och slippa smärtorna så måste saknaden vara enorm, men jag får inte riktigt den känslan...förlåt mig....

Hej,hej
Grattis till den nya familjemedlem. Det kommer säkert att bli jätteroligt i Salzburg.De kunde inte hitta och välja ut bättre personer att lämna över pengar till forskare. Ni och lille Tille har förtjänat det.
Önskar er god natt

Tittar in och önskar er natti natti!
Här i Norrköping har det varit en fin och skaplig dag, solen har skinit och värmt upp.Kanske har solen även lyst på er?

Skulle bra gärna vilja se Ewald ränna runt runt när den nya kattmadamen nu har äntrat ert hus.
Vilka coola och udda namn på två katter, ligger det i släkten kanske

Oj oj oj, så många pins på gång, har du verkligen kvar känseln på tungan. Hoppas verkligen det, men du har ju en del kvar ser jag
Ser fram mot min, när den nu än kommer...
Har även Tilles bok på gång här, ska bli så spännande att se alla fina bilder av eran goa Tille.

(((KRAM)))
Kicki i Norrköping

Ps/lämnade ett avtryck i gästboken också, som vanligt/ds

Hej! Vad kul att ni hittade en liten kattflicka som passade.
Har själv aldrig haft katt så jag undrar, Evald kan han inte bli avundsjuk och så?
Önskar er en riktigt godnatt!
Kram

Till Anonym (Fundersam) -> Har man levt under en lång tid med någon man vet ska dö hinner man ofta bearbeta det innan de går bort. Sorgen finns alltid kvar, men man kan återgå till ett "normalt" liv lite fortare än om någon hastigt rycks bort. Och jag tror inte att Therese och Niklas sörjer mindre än någon annan som förlorat någon, men Therese kanske bara inte skriver om det så mycket.

Godkväll, nu har jag varit in och uppdaterat bloggen för idag.

Fundersam: Bara för att vi inte nämner Tille hela tiden så betyder det inte att vi inte tänker på Tille. I morse fick jag en fjärilsbrosch av Nicklas... Och det har ju bara en betydelse för oss nu förtiden. Varenda dag och sekund tänker vi på Tille. När jag var på Sams 1 års kalas idag tänkte jag otroligt mycket på Tille. Vi har med oss vykort på Tille som vi ger bort till alla våra kompisar. Jag, Nicklas, Dea och Liam pratar om Tille varenda dag och allt vi gör när det gäller dokumentären, skicka ut pins, skriver i tråden är ju för att hedra och komma ihåg Tille.
Sedan är det förstås väldigt olika för hur folk reagerar. Men vi inte bara haft 1 månad på oss att tackla Tilles död utan vi har haft 8 månader på oss att göra det och det tror jag att många inte riktigt förstår. Vi fick dödsdomen i och med diagnosen och inte i och med att han somnade in.

Sedan så är saknaden i vissa stunder oerhört jobbig. Men det är ju också känslor som vi har fått bearbetat hela tiden sedan vi fick diagnosen. Jag tror att det är en oerhörd skillnad för föräldrar vars barn försvinner ifrån dom snabbt. Vi har ju vetat att saknaden ska komma och har förberett oss på den. Alla minnen som vi har sparat på oss under tiden han levde är ju för att ha minnen när vi saknar honom som mest. Jag tror att det är lite farligt att tro att bara för en människa är glad så saknar hon/han inte något/någon i sitt liv.

Men alla människor är olika och jag kan bara prata utifrån hur jag och Nicklas har tacklat det här. Men min fråga till dig blir väl kanske, hur mäter man saknad? 

Kramisar
Therese

Anonym (Fundersam) ->
Jag tror säkert de saknar sin Tille mer än vi någonsin kan föreställa oss.
Och dagarna fylls säkerligen med något annat till 120 % för att saknaden annars skulle bli för stor...