tvåspråkighet

Har har det plotsligt tagit fart ordentligt med sprakutvecklingen (vid 2 1/2 ganska exakt). Min son lar sig nya ord varje dag, och aven om engelskan ar starkast kommer det mer och mer pa franska och svenska ocksa. Haromdagen tittade vi pa barnprogram, och da sa han "Flicka" och pekade pa en av figurerna. Jag visste inte ens att han kunde det ordet. Da fragade jag "Ar du en flicka". Jag trodde jag skulle trilla av stolen nar han svarade "Jag e no flicka, jag e pojke"! Dels har vi inte pratat om pa det sattet att det finns pojkar och flickor och att han ar en pojke, sa den slutsatsen maste han ha dragit sjalv, dels var det den langsta meningen han nagonsin sagt. Det kanns sa roligt att det verkar lossna lite antligen, for i omgangar har jag varit lite orolig for hur det skall ga med alla hans sprak!

Jag hade det så som barn. Vi pratade just finska, och BARA finska hemma. Dock började jag hos dagmamma rätt tidigt, vid ca 9 månader har jag för mig mamma berättat. Och innan dess var jag tydligen växelvis med mammas kollega + hennes jämnåriga barn (svenskar) och hemma med mamma + kollegans barn (de delade på något sätt, fråga mig inte hur). Så jag stötte ju på svenska ganska tidigt.

I alla fall, jag har aldrig haft några problem med språken och från vad jag fått berättat så kunde jag svenska lika bra som jämnåriga enspråkiga barn när jag vid 3 år började på dagis. Var ett av väldigt få tvåspråkiga barn på dagiset (liten ort på landsbygden!) så personalen var lite förvånade över hur bra det gick.

jag har börjat fundera på att försöka prata så mycket swahili som möjligt med mitt kommande barn (jag är svensk och min man är från tanzania och pratar alltså swahili som första språk) för det känns som om att omm barnet bara ska lära sig swahili från pappa och sen svenska från alla andra så kanske det inte räcker. Vi bor ju i Sveirge så svenska lär det ju sig ändå. Tror ni det blir förvirrande om jag ibland pratar swahili, i alla fall när sambon är med? Eller ska jag hålla mig till svenska? Det känns på något sätt viktigare att min man är konsekvent med att prata swahili än att jag är konsekvent med svenskan. Jag har börjat låna barnböcker på swhili på stadsbiblioteket (finns faktiskt, men inte så många) och börjat läsa igenom för att kunna läsa dem för bebben (min man är inte mycket för att läsa) och försöker få min man att lära mig barnsånger på swahili så ajg kan sjunga också (har en så länge bara lärt mig en, men ändå) Jag kommer så klart att sjunga och läsa på svenska också, mycket mer än på swahili. Men det känns som om jag vill "hjälpa till" med swahilin också.
Som sagt, vad tror ni, blir det förvirrande?

Ja, jag tror att dt finns risk att det blir forvirrande for barnet om du ibland pratar svenska och ibland swahili med barnet. Daremot kan ju du och din man prata swahili med varandra (det kanske ni redan gor?). Pa det sattet far barnet en hel del swahili i hemmet i alla fall.

Kerstin - jag förstår att det känns knepigt för dej. Jag började själv prata finska med min äldste först när han var omkring 6 månader, innan dess pratade jag svenska med honom. Anledningen till språkbytet var att jag insåg att om han skulle ha någon chans att lära sig finska så var det upp till mig! Det kändes hur krångligt och ovant som helst att prata finska med honom men jag bestämde mig bara rakt av att jag SKULLE göra det. Jag vande mig efter hand och nu känns det helt rätt, liksom med lillasyster som jag pratat finska med hela tiden.

Min tanke är att alltid prata finska med barnen, även då vi är ute bland folk eller så. Det går ju inte alltid, ibland tex på lekplatser är det bra om även andra barn/vuxna förstår (ex.vis om jag säger till min son att han inte får göra si eller så mot någon annan då vill jag ju att det andra barnet/föräldern förstår att jag uppmärksammat problemet). Då blir det en eller annan mening på svenska (eller för all del nu, i USA, engelska) men vi övergår alltid till finskan igen.

Pappan pratar ingen finska (enstaka ord) men förstår tillräckligt för att oftast kunna få en uppfattning om vad vi pratar om i stora drag. Håller vi på med något tillsammans allihop pratar vi svenska, om pappa bara är i närheten men jag och barnen gör något själva, ja då pratar vi finska.

Man vänjer sig vid att ha olika språk i familjen, även om det kan kännas trixigt i början tror jag på att bestämma sig för HUR man vill göra och sen stå fast vid det.

hewa: Jag förstår hur du menar. Jag gjorde ju så med sambon. Vi bara bestämde oss för att byta språk en dag och det kändes jättekonstigt några dagar, men vi vande oss fort. Problemet med mig och min dotter är att jag vill prata svenska med henne för det mesta. Jag vill bara hitta ett bra sätt att prata lite tyska med henne någon gång ibland så att hon ska ha en chans att lära sig lite av det också, för annars är det bara hennes mormor som pratar tyska med henne och de ses ju inte alls dagligen. Och det är jättesvårt att hitta ett bra sätt att vara konsekvent i att prata två språk med samma barn.

Kerstin: varfor bestamde du dig egentligen for att hellre prata svenska med Maja an tyska?

jag har last i bocker om tvasprakighet om folk som haft olika sprak for olika situationer (som isafall for dig tyska i Tyskland och hos din mamma). Sa jag tror sakert att det funkar att du pratar tyska med Maja nar du ar hos din mamma, aven om din mamma inte rakar vara i rummet (aven om det kanns konstigt for dig).

Mama chaka,
Jag forstar hur du menar men jag tror att risken med att du pratar swahili med barnet ar att det blir forvirrande for barnet att du blandar, att barnet inte vet hur/pa vilket sprak de ska svara. Sen vet jag inte hur bra din swahili ar, men om det ar ett andra sprak for dig, finns det kanske en risk for att du for over 'fel' uttal och grammatik till barnet? (Jag vet inte hur latt/svart spraket ar sa jag menar inte att hoppa pa dig :) )

Jag ser det i 'svenskkolonin' har i Australien ibland, att svenska mammor pratar engelska med sina barn som faktiskt innehaller en hel del fel och felaktigt uttal. Som barnet da far med sig och som ar svarare att ratta till. Det blir som 'rinkebysvenska' om du forstar hur jag menar.

Kanske kan ni prata swahili med varandra, men ert eget sprak med barnet? Swahili kan ju barnet ocksa fa fran andra kallor, tex pappas familj, vanner, nagon forening osv.? Vi gar tex till en svensk lekgrupp som ar jattebra for att barnen ska fa lyssna pa svenska fran andra an bara mamma. :) Lyssnar ocksa pa musik, tv, dvd-filmer osv.

Lycka till hur du an gor. :)

Jag pratar mest svenska med var 2,5-aring, hans pappa pratar spanska med honom och pa dagis pratar han tyska (vi bor i Tyskland). Jag och min man pratar sinsemellan spanska, sa riktigt konsekventa är vi inte enligt principen "en person - ett sprak", men Erik verkar inte lida av det. Tvärtom - om man jämför med andra barn i hans alder sa har han stort ordförrad och pratar mycket. Dessutom - om han vänder sig till sin pappa använder han sig automatiskt av spanska och med mig svenska.

tack för era svar. Det där med andra källor till Swahili är just det som är problemet. Det finns otroligt få swahilispråkiga i malmö, nästan alla afrikaner här verkar komma från västafrika där de pratar andra språk. Min sambo har bara en bekant som han pratar swahili med. Och hela hand familj bor i Tanzania. Så han är liksom ensam. Musik finns i och för sig, men inge direkta barnvisor, och inga direkta barnprogram heller som går att få tag på...
Men kanske jag kan göra som Moniquilla och försöka prata swahili sinsemellan när vi är alla tre.. problemet är att vi lätt halkar in på engelska då...
svårt....

Hur blir det med rim och barnsanger for dig? Kan du dem pa svenska (fast det kanske man lar sig pa typ foraldragrupper och sa)? jag tanker att din mamma val pratade tyska med dig nar du var liten sa att det darfor skulle komma automatiskt med tyska nar du pratar med din bebis.

Jag ar forvanad att det ar sa for mig med svenskan. Jag ar sa van att prata tyska hemma och franska/engelska utanfor hemmet att jag nastan tankte att det skulle bli konstigt med svenska med Miriam. Men jag marker att det ar en massa bebis ord, smeknamn och sanger som kommer automatiskt. Men jag har kopt tyska och franska cd med barnsanger, for jag tycker Miriam ska fa med sig sanger pa de spraken med. Min man ar inte en stor sangare. Han pastar att han inte kan nagra barnsanger. Fast nu nar han hor cd:na marker jag att han kommer ihag (och sjunger for Miriam nar han tror ingen hor )

Ja, jag har ju inte växt upp tvåspråkig alls utan det var bara tyska när jag var liten (fast jag lärde mig faktiskt prata svenska helt själv när jag var i dagisåldern, men det är nog inget ni skulle förstå... hittade bara på själv och trodde det var svenska). Men jag kommer inte ihåg så många barnsånger (skulle säkert göra det när jag hör dem, men inte bara såhär) och tyskan känns rätt långt borta för mig. Jag träffar ju bara en massa svenskar med bebisar så då kommer även smeknamn och sånt på svenska. Tyska pratar jag bara med min egen familj och där är det ju lite andra ämnen. Fast nu när de pratar med Maja lite kommer såklart minnena tillbaka och ibland kan jag komma på tex smeknamn och bli lite ledsen att jag inte kan använda dem för de funkar inte att blanda med svenskan.
Min sambo tror att han är den mest omusikaliske människan i hela världen, men barnvisor älskar han att sjunga.