• Mittilvet

    Mitt barns halvbror

    ...kallar mitt barn "brorsan" och det har börjat störa mig rejält nu.

    Visst, de är halvbröder men inte bröder, det är en jäkla skillnad anser jag.

    Jag är defenitivt inte släkt med det barnet och dessutom är han bara hos sin far halvtid, kan det blir mer uppenbart halvt än så?

    Nej.

    Har talat med sambon om detta och vi är oense, vet inte riktigt hur vi ska få flyt i det hela.
    Om det händer då och då gör det ingenting, men inte hela tiden och jag har sagt (till pappan) att det går jättebra att kalla det gemensamma barnet för sitt namn istället för att hela tiden själv säga och uppmutra hans barn sedan innan att säga "brorsan".

    Han vill använda "brorsan" lika mycket som jag inte vill det så vi har fastnat på något sätt.

    Och NEJ, jag kommer inte ändra min uppfattning gällande vem som är vad och jag kommer INTE låtsas. De är inte bröder, det är hur enkelt som helst.
    De är halvbröder, det är en jäkla skillnad.

    Sambon gick i taket när jag nämnde det, han har själv en värdering i att "halvbror" är negativt och oäkta.
    Men det är hans värdering, för mig är det fakta och jag anser att nu är det upp till min sambo att förmedla till sitt barn sedan innan att det är okej att ha en halvbror, det är inte något straff som han och folk i allmänhet verkar vilja få det till.

    Varför är det så tabu att folk är det de är, varför sätter man press på folk att de ska låtsas vara något de inte är?

  • Svar på tråden Mitt barns halvbror
  • Anniii

    Bara för att barnen inte har samma mamma/pappa så är dom väl inte halv bara för det.... löjligt tycker jag.

    Min dotter har 3 syskon på sin pappas sida och inte *** kallar jag dom halv för det..... dom är syskon så enkelt är det...

    Gaaaah skall nog vara tyst nu annars blir väl jag avstängd här..

  • miaelund

    Men TS, varför gillar du inte din styvson? Det känns ju som att du inte ens vill att han ska finnas som anhörig för ditt barn.
    Visst självklart är de syskon, hel o halv är inget syskon brukar relatera till utan antingen är  man syskon el inte. Min lillasyster blev såååå ovän m sin kusin då hon sa att vi bara är halvsyskon (det skiljer 13,5 år mellan oss) För lillasyster min var det vääääldigt känsligt, o då har vi aldrig ens levt ihop. Syskons band är starka o viktiga, försök inte att pajja dem bara för att du inte är släkt m ditt barns syskon. Försök se till barnen o inte bara till din egna svaga självkänsla eller vad det nu kan vara som gör att du känner så här. Din man o du har ju varandra, ert gemensamma barn är ert o har inte ngn annan mamma så du behöver inte oroa dig för ngt där, så ta det bara lugnt och låt storebror få vara stolt storebror t sin älskade lillebror utan att sabba brorsbanden genom att inte tillåta dem att vara "helsyskon".

    Kanske ett virrigt inlägg men jag blir så jävla ledsen när jag läser sånt här. Hoppas verkligen pappan står fast vid sin sak o inte låter dig bestämma att barnen inte får kalla varandra helsyskon.

    Hoppas på ngt sätt att tråden egentligen hör hemma i sandlådan, men det gör den nog inte m tanke på det lilla jag läst.....


    Maria, förlovad m Niklas, mamma t Saga f. 6/9-07 o lill* fröet i magen m bf 7/10
  • PetraD
    JuliaåRonjasmammis skrev 2009-08-03 00:08:47 följande:
    Jag kan förstå att det kan bli rörigt ibland i "nyfamiljer", att man inte alltid har ömma känslor för sina styvbarn, det är en sak.Men att någon vill sätta käppar i hjulet för kontakten och ömheten mellan SYSKON (för det är dom, vare sig du TS vill det eller inte!!), det är tammefan helt obegripligt!Och att hänga upp sig på vad de kallar varandra?! "Brorsor" är väl precis det de är!!Nej, nu kan jag snart inte läsa mer, jag blir så upprörd så jag lär få svårt att sova!Tack gode gud att min äldsta sons pappa har en så underbar smak att han hittade en fantastisk människa att dela livet med, och få ett SYSKON till sonen med! Blir rejält mörkrädd när jag tänker på hur det hade kunnat bli om han fastnat för någon som TS!
    visst kan det nog inte alltid vara så lätt att bilda nya familjer, speciellt då barn är inblandade. man kan ju inte heller rå för om man får känslor för barnet eller inte
    men man måste ju iallafall respektera och acceptera barnet, för den person h*n är. som sin partners barn.
    man ska ju alltid behandla det barnet bra, för barnet har ju inte valt den nya familjen. det är ju de vuxna som gjort och de måste ju göra sitt bästa för barnen
  • enlitenbitkaka

    Precis, DU är inte släkt med barnet. Men din man och ert barn är det. Get over yourself annars kommer du snart stå där utan man och DIN son på halvtid.


    Vill du kika in hos mig? Hojta till så fixar jag det :)
  • JuliaåRonjasmammis
    PetraDeliu skrev 2009-08-03 00:11:40 följande:
    visst kan det nog inte alltid vara så lätt att bilda nya familjer, speciellt då barn är inblandade. man kan ju inte heller rå för om man får känslor för barnet eller intemen man måste ju iallafall respektera och acceptera barnet, för den person h*n är. som sin partners barn.man ska ju alltid behandla det barnet bra, för barnet har ju inte valt den nya familjen. det är ju de vuxna som gjort och de måste ju göra sitt bästa för barnen
    Jo, precis. Det är de vuxnas jobb att se till att allt flyter på och att SYSKON får en bra kontakt, trots separationer och skilsmässor.
  • Ess

    Jag är ingen stor beundrare utav min mans tidigare barn, men när det gäller våra och hans barns relation så försöker jag så gott jag kan att dom ska få en bra relation till varann och sedan får tiden utvisa om dom kommer att hålla kontakt eller inte. Om dom kallar varann för syskon så tycker inte jag att jag har rätt att gå in och "styra upp" det utan det är deras beslut helt och hållet.

  • Lenk

    Och inte en reaktion från ts fick jag om påpekandet att det är hon som sätter press på styvsonen och inte någon annan

  • SimplyTheBest
    JuliaåRonjasmammis skrev 2009-08-03 00:08:47 följande:
    Jag kan förstå att det kan bli rörigt ibland i "nyfamiljer", att man inte alltid har ömma känslor för sina styvbarn, det är en sak.Men att någon vill sätta käppar i hjulet för kontakten och ömheten mellan SYSKON (för det är dom, vare sig du TS vill det eller inte!!), det är tammefan helt obegripligt!Och att hänga upp sig på vad de kallar varandra?! "Brorsor" är väl precis det de är!!Nej, nu kan jag snart inte läsa mer, jag blir så upprörd så jag lär få svårt att sova!Tack gode gud att min äldsta sons pappa har en så underbar smak att han hittade en fantastisk människa att dela livet med, och få ett SYSKON till sonen med! Blir rejält mörkrädd när jag tänker på hur det hade kunnat bli om han fastnat för någon som TS!
    Gratulerar till dig!

    Jag valde att säga hejdå istället, pappan min valde att dela livet med en som har ungefär samma inskränkt syn på verkligheten som TS, enligt mig, verkar ha.
  • JuliaåRonjasmammis
    SimplyTheBest skrev 2009-08-03 00:21:09 följande:
    Gratulerar till dig! Jag valde att säga hejdå istället, pappan min valde att dela livet med en som har ungefär samma inskränkt syn på verkligheten som TS, enligt mig, verkar ha.
    Usch! Kan inte vara kul! Hoppas att det löser sig i framtiden ändå!!

    Jo, jag vet att jag är lyckligt lottad, vi umgås alla fyra vuxna + de tre SYSKONEN, som de faktiskt kallar sig själva, trots att två av dem inte har något blodsband alls!
  • mion
    Mittilvet skrev 2009-08-02 16:57:01 följande:
    Troligen oplanderade.
    Men ärligt talat snart kryper jag ut ur skinnet!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

    Måste kommentera detta ! Men då lilla vän är ditt barn lika OPLANERAT! oxå!

    Stackars barn säger jag bara!
  • regnbågspappan

    skulle jag va pappa till de två syskonen skulle snart TS vara mamma på halvtid om ens det varannan helg mamma skulle nog räcka

  • PetraD
    JuliaåRonjasmammis skrev 2009-08-03 00:16:49 följande:
    Jo, precis. Det är de vuxnas jobb att se till att allt flyter på och att SYSKON får en bra kontakt, trots separationer och skilsmässor.
    ja precis
    tänk om alla kunde förstå det bara
  • enlitenbitkaka
    regnbågspappan skrev 2009-08-03 00:30:42 följande:
    skulle jag va pappa till de två syskonen skulle snart TS vara mamma på halvtid om ens det varannan helg mamma skulle nog räcka
    Amen to that!
    Vill du kika in hos mig? Hojta till så fixar jag det :)
  • Wirre

    har inte orkat läsa något än det ts skrev...

    Min åsikt är att barn som växer upp under samma tak på heltid eller deltid (varannan vecka/helg) är SYSKON. Dom är brorsor och syrror till varandra för dom har en förälder gemensamt med det andra barnet/barnen...

Svar på tråden Mitt barns halvbror