Skönt att höra från dig mellanD! Har undrat hur det går för er. Och håller förstås alla tummarna för att klaffläckan inte är alltför illa!
Gott nytt år alla mammor och barn!
(Här hemma diskuterar vi och funderar på om det ska bli en trea, vem hade trott det för några år sen?! Jag tror jag vill det, tvekar eftersom det är en tuff grej att ta sig igenom graviditet eventuella missfall och sen småbarnsår. Men jag vill eg ha tre barn. Och inte vänta alltför länge mellan nr 2 och 3 isf utan helst bli gravid under andra halvan av 2013. Orkar man?)
Oh MellanD så tråkigt. Hoppas lillhjärta hämtar sig och ni med.
FruZzz, jag hoppas det blir en (frisk) trea för er. Lycka till!
Själv är jag rätt skraj. Sista månaden gav jag järnet: akupunktur, prednisolon, prog, klexan, folsyra, trombyl, levaxin. Äl kom på dag 14-perfekt!, men på nyårsafton testade jag minus. Ett par dagar innan det kändes som många gånger förr. Symptomen försvann över en natt och jag bara orkar inte kämpa igen. När man är 43,5 då är det dags att börja njuta av det man har. Jag undrade hur det skulle känas att gå igenom Bettans eller MellanD' s situation- självklart man överlever när man är där men ärligt hur mycket orkar man!? Det käns tomt att sluta hoppas och kämpa men jag är så lycklig att har fått en frisk underbar son. En annan sak är: hur lever man normallt? Äta allt, bry sig inte om tiden i cykeln, drycka kaffe, vin....jag har skuldkänsla fortfarande och någonstans inom mig så lever hoppet kvar men jag tar inte medicin i förväg igen....
bettan: Beklagar ditt mf. Hur känns det nu?
LillaD: Skönt att höra av dig. Låter som ni har haft det tufft. Berätta gärna mer när du orkar.
FruZ: Vi har också diskuterat saken men just nu ligger det på is. Hade jag varit yngre hade jag velat vänta och försöka få till en sladdis, men det vågar jag inte nu. Så vi får se. Men frågan är om man orkar en omgång till med graviditet, kolik och dessutom två barn att ta hand om. Och sen tre... nej, det lutar nog åt att vi stannar vid två även om jag är sugen på en liten till nu när allt var så mycket lättare och mysigare med lillan.
EMD: Har du bestämt dig för att sätta punkt eller försöka igen? Med tanke på din ålder kanske det vore skönt att gå vidare och njuta av din son? Det är ju inte många kvinnor som ens kan bli gravida vid 44 års ålder. Om du dessutom har det extra jobbigt med behandlingar etc. kanske det vore en lättnad? Jag hoppas att du inte tar illa upp, jag ville bara förmdela hur jag personligen skulle resonera. Jag har absolut inget emot "äldre" mammor. 
Kram på er!
Tack Krusbär. Ja tar inte illa vid, tvärtom. Det känns ju bara konstigt att sätta punkt. I 6 år har allting handlat om att få barn och nu när vi har vår världens finnaste son så vill man att tiden går saktare ty tiden för repris är passe ;-( . Hm
EMD: Jo, det är väl alltid svårt att sätta punkt för vissa saker. Även nu när jag har två underbara barn, och ständigt förundras över att de faktiskt finns, känns det underligt att tänka att vissa saker gör man för sista gången. Som när man lägger undan urvuxna bebiskläder (ge bort eller spara?), byter till sittvagn, slutar amma osv. Troligen skulle man känna likadant efter tredje, fjärde barnet osv. Kanske först när barnen är i skolåldern att man riktigt lämnar "bebismamman" bakom sig?!
Hej,
Är det nån som hänger kvar här? Vore kul att höra hur ni har det?
kram
Hej!
Jag tittar in enstaka gånger. Vi mår mestadels bra, men igår slog N ut sina framtänder när hon ramlade på förskolan. Läskigt förstås, men så skönt att det bara var mjölktänderna... Så nu får hon vara gluggtjej ett par år 
Lilla S börjar bli stor och är en riktigt glad och gullig unge.
Och vet ni, vi har börjat tänka på en trea... Jag vill, samtidigt som jag är nervös förstås. Vet inte riktigt vad jag ska hoppas på. Och hur jag ska få någon att skriva ut Innohep även denna gång...
Kram!
Jag är i krokarna, men är inte så aktiv på FL längre. Vi har försökt med en tvåa i ca 2 år nu (sen mensen kom tillbaks efter sonen), men har inte kommit längre än till 2 mf (v.8 och v.6 tror jag), 1 x och tre kemiska graviditeter... Det ska f*n inte vara lätt.... 
Hur går det för alla andra?
Bettan: Å fasen då att det ska vara sånt skit hela tiden! 
Beklagar verkligen.
Själv åkte jag in akut i somras för en cysta på äggstocken som sprack och gav massiv bukinf. och det i sin tur skadade äggledarna, så för 2mån sen opererade jag bort båda äggledarna, som en sterilisering fast jag tog bort hela äggledarna, inte bara snörpte av dem.
Det känns såååååå bra!
Slippa fundera och oroa sig osv osv. Jag kände mig ju färdig iom att sonen kom för 5 år sen efter alla mf och har en äldre syster till honom så jag vill inte ha fler och just att risken är borta har gjort att jag känner mig lugn, även om vi inte planerade barn innan och jag hade spiral, men nu är det liksom definitivt.
Kämpa på alla som kämpar!
Kastar lite kottar på er andra, bara för gamla tiders skull
Hej alla! Här är det härligt sömnlöst med liten bebis igen 
Lillebror föddes 8:e november! Det skiljer 2 år och 5 månader på storebror och lillebror. Mannen pratar om en trea, men jag känner just nu att näe. Inte en graviditet till, orkar inte med den psykiska pressen en gång till. Jag vill vara ifred, leva vanligt. Är det någon som har bra tips på hur man hanterar syskonets känslor? Just nu skulle jag bara vilja klona mig då bebis vill amma hela tiden och storebror vill ha sin mamma. Försöker ha ensamtid med storebror utan lillebror så mycket det går. Är väl naturligt med all svartsjuk och så men det känns så tungt gentemot storebror Har prednisolon kvar och några paket fragmin(5000),om det nu hjälper någon? Bettan, fick du fatt på Dr Hagman?
Grattis Irma!!!
Låter härligt även om man skulle vilja klona sig
Hej alla!
Grattis Irma!
Bettan: Beklagar att du även nu ska behöva kämpa o kämpa. Styrkekramar..
Calla. Skönt iaf att du slipper fundera och oroa dig.
Vi är också "färdiga" . Min kropp skulle inte palla med en grav till även om vi ville. Hade det tufft andra gången..men det var det absolut värt.
Här så har minsta precis fyllt ett och storebror blir snart 5 År.. Förstår inte var tiden tar vägen . Känns som det inte var så länge sen vi var i den där jobbiga sitsen och kämpade o kämpade.
Jisses! Det är verkligen fem år sen missfallseländet. Eller mer egentligen, för fem år sen var jag ju gravid med äldsta dottern...
Och nu har jag plussat igen, börjat med innohep, men känner mig fortfarande mest förvånad och undrande hur vi kom på iden att ge oss in i det här igen. Det är ju helt tokigt!
FruZzz: Grattis till plusset! Modigt att orka igen!
Shit, hade missat att det kommit nya inlägg i tråden! 
FruZ: Hur har det gått för dig?
Har precis fått plus igen; är bara i v. 4+4 typ, så det är tdigt. Har försökt nå min läkare, men fick beskedet att hon slutat jobba helt nu. Bad dem lägga lapp till en annan läkare som jag vet är vettig (Dr A.H), men hon har inte ringt tillbaks (tredje dagen jag sitter klistrad vid telefon och knappt kan jobba).
Har lite medicin kvar, men pred börjar sina och har inga trombyl (kör med albyl minor ist just nu). Vill dels ha kontakt asap för recept, men även för att veta om jag får någon hjälp den här gången.. Med min vanliga tur så får jag säkert inte det nu när dr MH är borta.. F*n att det skall vara så jäkla svårt.
Hej
Vet inte om ni kommer ihåg mig?
Ni var iallafall länge mina hjältar och ni gav mig den ammunition jag behövde för att ställa krav på de läkare jag kom i kontakt med. Tack!
Vår lillaC är nu 13 månader och vi är inte precis unga så syskonverkstaden satte igång direkt. Ett missfall i november i v6 och idag plussade jag igen.
Jag har ingen läkarkontakt, har på npgotvis stuckit huvudet i sanden och hoppats allt skulle se annorlunda ut denna gång. NAIVT!
Undrar om ni tror att det är värt att försöka få tag i en läkare på måndag? Är det försent? Har fått för mig att jag måste behandlas från Äl.
Hälsar till alla och kniper mina tummar hårt Bettan och FruZzz!
Jag är faktiskt i v 15 nu, allt väl hittills förutom en rejäl blödning förra veckan (och KK nekade mig att komma in för att se vad det var för fel...) Hade dock ett läkarbesök i mödravården några dagar senare och träffade då en mycket bra läkare som dessutom lovade mig att fixa en tid dit istället om det behövs framöver. Så det känns hoppfullt!
Hoppas det går bra för er andra gravida oxå!
mojutten: Grattis till plus. Bra med behandling från ÄL, men bättre sent än aldrig!! Kör på!
FruZz: Läskigt med blödning, men skönt med bra bemötande på mvc. Och härligt att du kommit förbi magiska vecka 12!
Vilken härlig känsla det är att få tag i en bra läkare. Pratade med läkaren på mödravården här i måndags. Vilken genuint trevlig och empatisk person. Nu har jag alla medicinering som jag hade vid den lyckade graviditeten. Han ville även att jag ska boka tid för ett vul i ca v8 för att se att allt är ok och sen skulle han se till att om allt såg fint ut så ska jag få gå på tätare kontroller på specialmödravården. Det tyckte han var självklart för någon med min historik. Det värmde i hjärtat.
Jag hoppas att du har lika tur Bettan.
Grattis till v15 FruZzz