Min son blir inte bjuden

Gissar att det har att göra med att du inte bjöd in fler till hans kalas.

Förra året gifte vi oss jag och min man och sonen fyllde år i samma veva så vi firade med bara familjen. Det resulterade i att han inte blev bjuden på nästan ngt kalas alls till hösten.

Jag skulle bjuda in de kompisar som sonen vill bli inbjuden till. Ta första initiativet !

Vi har varit på två utekalas i år, vill inte gå in på för mycket detaljer men vill man så kan man! Det behöver inte bli dyrare än ett vanligt inomhuskalas och dessutom får alla vara delaktiga. Sen behöver man ju inte alltid bjuda på just tårta eller köpt fika utan de flesta barn jag träffat blir glad för det som bjuds (om inte föräldrarna har gjort något galet i uppfostran).

Som jag skrev i mitt inlägg tidigt i tråden, vi har blivit inbjuda till några få kalas trots att vi bjöd hela barngruppen på sonens avdelning. Men, vi kommer bjuda ALLA igen eftersom sådana är vi och vi vill inte exkludera någon.

Nej jag förstår inte bättre .... Tur att ni är så ooootroligt duktiga! man undar vilka som hänger på fl egentligen. jag vill inte att min dotter ska må dåligt för att jag ska göra andra glada. när det är hennes kalas. Så har jag gjort hela mitt liv och se vart jag hamnat. Det kalas hon blev bjuden på blev inte min son bjuden på. För lillkillen hade fått bestämma själv vem han ville bjuda. Helt okej. Tyckr det är lite löjligt att det här ska bli så stort. Är ju för f barnkalas vi pratar om. Trodde det skulle vara nåt kul för barnen inte nåt påtvingat. Men men jag vet ju som sagt inte bättre.

En av de första punkterna som vi föräldrar skulle ta ställning till på ett föräldramöte arrangerat av skolan (i förbindelse med skolstart för 6.åringar) var hur födelsedagar skulle avhållas för att det inte skulle bli så att man bara bjöd vissa i klassen (vilket i längden kan leda till utanförskap). Det blev så att man kunde välja mellan två alternativ; att enbart bjuda alla pojkarna/flickorna eller hela klassen. Visst kan killar ha tjejkompisar i klassen och tvärtom, men på det här sättet vet alla vad som gäller. Dessutom väljer många, som tur är, att slå sig ihop så att det är flera barn i klassen, med födelsedagar tätt inpå varandra, som håller en fest ihop. På det viset blir det inte så många födelsedagar, samtidigt som det är flera vuxna som kan hjälpa till att hålla koll på barnen samt stå för förberedelserna.

Våra barn bjuder de de brukar leka med.

Ja jag är läskunnig! Vad får du ut av att se ner på mig? Vill du få mig ledsen så lyckades du. Måste kännas skönt!Ville bara förklara mig varför vi kanske inte kommer bjuda alla.

Vi har några kompisar som vi träffar med hyfsat långt mellanrum och som inte går på dotterns avdelning. Det blev då naturligt att bjuda de på kalas, och på förskolan firar de ju dottern där. Nu blev dottern fyra år. Hur vi gör lite längre fram har jag inte funderat färdigt på, dock tycker jag det låter som en bra idé att diskutera på föräldramöte hur vi som vuxna ska hantera kalas.
Finns ju redan i förskoleåldern (4-åringar) som använder det hotet "då får du inte komma på mitt kalas". (Inte särskilt bra hot, försöker lära barn att uttrycka hur de känner istället "jag tycker inte om när du säger så, jag blir ledsen." Eller "jag vill inte vara mamma. Om jag måste vara mamma då vill jag inte vara med i leken").

Idag ska vi dock på kalas hos en förskolekompis, fick inbjudning i brevlådan. Blir spännande att se hur de har resonerat (om alla på avdelningen är bjudna).

Jeg bliver helt målløs af at læse hvordan mange forældre tænker i Sverige. Lidt uhyggeligt faktisk!
Jeg er vant til at man byder hele barngruppen uanset om man er 5 eller 25 barn.
Tænk at man som forældre synes det er okay at fravælge visse barn i gruppen. Eller endnu værre - at man lader barnet selv vælge. Dette kan da kun lede til udelukkelse og skabe grobund for mobning.
I Danmark er det en uskrevet regel at man byder alle (eller alle P/F) - man får ikke lov at vælge visse barn fra. Jeg har aldrig hørt om problemer med barnkalas i Danmark. Det er så enkelt, for alle bliver budt og ingen bliver fravalgt. Man slipper for det intrigante spil I fører her i Sverige.

Vi bor i Sverige og har altid budt alle i gruppen/klassen. Vi har 4 barn og bor i lejlighed og det har aldrig været et problem med 28 barn. Det er hvad man gør det til. Vil man ikke noget, så er det klart at man kan finde problemer med det meste her i livet.

Jeg har svært ved at forstå at man i Sverige, som ellers på mange andre punkter er så politisk korrekt, synes det er okay at ekskludere visse barn i gruppen.
Man må da have tænkt tanken til slut, at der i enhver klasse altid vil være et par stykker som aldrig bliver budt på kalas. Synes I at det er okay? Hvordan tror I det barn har det i klassen?
Synes I at man er et godt forbillede, når man lærer sine barn at ekskludere frem for at inkludere?
Og tænk at man lader en 4-åring selv vælge! Ikke engang til idrott i 1. klasse får barnen lov at vælge når de skal spille holdspil - fordi pædagogerne ved at visse barn altid bliver valgt til sidst og dermed kan medføre mobning.
Tænk at man som forældre i Sverige ikke magter at se det store billede.
Jeg undrer, hvad det er der gør, at man i Danmark orker med 25 børn når man ikke orker i Sverige!

//

Trams att vara/känna sig tvungen att bjuda alla på en avdelning. Har vi ingen valfrihet i det här landet?
Alla varken kan, vill, orkar, har råd eller plats för 20 ungar.
Ska man prioritera förskoleavdelningens barn före andra kompisar?

Fan vad glad jag är att jag slapp detta med dagis och alla dess problem under min barndom!
Nej, man bjuder de man vill bjuda, kompisar och kanske släktingar (kusiner exempelvis).