20 årig "bonus" som bor hemma...

De personer som gör det är ofta personer ifrån landet som gärna vill "leka stekare", folk som sparat länge för att kunna känna sig som en kung. Det är knappast kungabarnens vänner som beter sig på det viset...

Och faktum är att även vi som har vuxit upp med silversked fullkomligt ruttnar på dessa idioter som inte klarar av att stå på egna ben utan lever på sina föräldrars pengar, rykte och namn. Att ha pengar är inte detsamma som att bete sig vettigt och väluppfostrat. Tvärtom ibland. Pengar tas som en ursäkt att bete sig som vilket svin som helst.

Har man möjlighet att inte behöva köpa bostad själv, slippa studielån och skitjobb så tar man väl den chansen!

Aha, det var så du menade! Nej om min sambo var hemmafru så skulle jag förvänta mig att han istället gjorde mer av arbetet hemma och jag stod för inkomsterna. Självklart.

Det skulle jag också tycka var en bra lösning om mina vuxna barn bodde kvar hemma och inte hade inkomst och kunde betala, att de istället ägnade en del av sina lediga dagar åt att göra en större del av hushållsarbetet.

Men i TS fall så gör ju 20-åringen varken eller vad jag förstått och det är det som jag reagerar på. Hon bidrar varken med pengar (fast hon har jobb och inkomst) eller med någon arbetsinsats hemma.

I många familjer ser det inte ut så, speciellt inte idag när vi har rut- avdrag och du inte behöver städa själv.

När jag bodde hemma var det självklart att jag hjälpte till med saker, visst jag lagade inte mat men det gör jag aldrig idag heller, men dammsög och torkade golv gjorde jag ju.

Får jag bara fråga på ett ungefär hur gammal du är som aldrig lagar mat? :)

Sedan, i en familj som TS beskriver med två vuxna, en 20-åring, två tonåringar och två yngre barn (om jag förstått det rätt) du förstår att det finns en hel del hemarbete att göra även om man har städhjälp mha rutavdrag väl? Handla, tvätta, plocka, laga mat, diska, hjälpa till med läxor osv.

Och jag ser ingenstans att TS och hennes man har städhjälp. Utan vad jag kan läsa så har TS och hennes man det fulla ansvaret ekonomiskt och praktiskt för två tonåringar och två yngre barn och ovanpå det försörjer de en 20-årig dotter som har egen inkomst och inte gör något hushållsarbete. Tycker du att det är rätt och rättvist eller tycker du att 20-åringen skulle antingen betala för att bo kvar hemma eller bidra med hushållsarbete eller både och?

I mitt fall så försörjer min man mig, jag är hemma för jag behöver inte jobba då min man tjänar så pass mycket pengar att min inkomst inte skulle bidra med något.
Är det bättre än att få saker av föräldrar? i min värld är det inte det och jag förstår inte heller varför det är så viktigt hur andra människor gör.
Har man möjlighet att få pengar så tar man väl den chansen, jag är själv hemmafru och trivs riktigt bra med att vara det.

och min erfarenhet är att de från Östermalm är odrägligare än de som kommer från normal medelklass. Jodå, jag har träffat en hel del med din inställning. Där de trott att det räckt med att vifta med pappas guld-VISA så fick man som man ville.

Jag blir 30 i år.

Handla ser jag inte direkt som en avancerad syssla och något man behöver vara hemmafru för, inte heller för att tvätta och disken sköter ofta en diskmaskin.

Jag tycker inte 20- åringen ska betala men jag anser ju att man bidrar med kanske lite städning och att man håller ordning och reda i hemmet.
Går jag till mig själv skulle jag aldrig kasta något på golvet och kräva att mamma plockar upp det och jag tycker det är viktigt att jag hjälpte till med vissa saker.

Nej självklart behöver man inte vara hemmafru för att handla! Det klarar de flesta fint ändå :) Men har du någon aning om hur mycket det faktiskt blir att handla med 7 personer i hushållet? Hur många kassar det blir på en veckohandling till exempel? Eller hur mycket tvätt det blir? Eller hur många diskmaskiner att fylla och tömma? Och även om du inte lagar mat så får jag uppfattningen att i TS familj så gör man det och det tar också en hel del tid i ett hushåll med 7 personer. Om man inte micrar färdigmat eller kör falukorv och pasta för jämnan.

Jag tror att TS hade förmodligen aldrig skrivit sitt inlägg om 20-åringen hjälpt till att städa och hålla ordning och reda i hemmet. Och kanske lagat en middag i veckan och tömt några diskmaskiner. Istället förväntar 20-åringen sig full service och det förstår jag är påfrestande i TS situation. När det finns SÅ mycket arbete som ska göras och 20-åringen inte tar del av det och hjälper till.

Jag är uppväxt och fortfarande boende på Östermalm. Mina barn är väldigt väluppfostrade.

Kan det bero på att jag inte kommer från en rik familj trots mitt östermalmska ursprung?

Kan bero på att du har båda fötterna på jorden

Kan bero på att du har båda fötterna på jorden

Tänkt och tänkt, vi har inte rum så att alla barnen kan få eget rum och maken är Inte intreserad av att flytta . "Våra" tonåringar är inte våra gemensamma utan en är min sen tidigare och en är makens. Sen har vi tvillingar som är våra gemensamma. Rummen är desamma nu som förut men jag tycker att när man tagit studenten så börjar man leta sig eget boende. Dottern vill inte bo hos mamma då mammans nya tycker att då får hon dela rum samt betala hemma. Då flyttade hon istället hit på heltid. Rummet har hon alltid haft så det är inre skillnaden. Problemet är att hon inte letar eget boende utan istället bosätter sig här på heltid så våra andra barn får ju fortsätta dela rum. Jag personligen anser att vid 20 års ålder borde man kunna flytta . Men hon fyller 21 i sommar och sr inga planer på att flytta. Våra övriga barn hjälper till hemma men behöver påminnas. Jag menar fortfarande att det är skillnad av vad man förväntar sig av en vuxen person och av en 14åring. Därmed inte sagt att vi (jag) inte ställer krav. Jag vägrar däremot stå ensam i detta och vara den som ställer krav på dottern när maken inte står bakom Kraven. Detta problem kom ju inte som någon överraskning , hon har varit curlad av båda föräldrar sedan vi träffades och säkert långt innan det. Jag har under vår tid fått honom att sluta göra vissa saker som att skjutsa henne med bil till busshållsplatsen 50 meter bort etc men han saknar förmågan /viljan att ställa krav på sina barn. Problemet, MITT problem , är att jag trott att hon skulle flytta , jag har i flera år sagt min åsikt och maken har väl låtsats hålla med ....men när det väl gäller så gör han inget . Dottern i sig är ju inte problemet , problemet är ju maken och vad han gör / inte gör. Att bara kommentera" men PRATA med honom " är ganska meningslöst , vad tror ni jag har Gjort ??? Svårt att prata med någon som inte vill prata och inte heller lyssna bara ....

Plötsligt bor makens 20 åriga dotter här på heltid,tidigare bodde hon här varannan vecka och varannan vecka hos sin mamma. Nu vill hon bara bo här och maken har sagt ja utan att ens kolla med mig först , eller ens berätta något . Jag anser att hon borde flytta hemifrån men istället flyttar hon då hit på heltid. Kanske hade det inte stört mig lika mycket om hon åtminstonde bidrog med något. Men hon gör inget alls här hemma, och då menar jag inget. Hon beter sig som en av våra tonåringar och sitter på sitt rum och väntar på att maten blir klar, hjälper varken till med matlagning eller något annat. Så nu har jag,utan att ha något alls att säga till om,ytterligare en vuxen person som förväntar sig full service. Jag anser att vi behöver "hennes" rum till något av våra andra barn då de nu får dela rum för att hon ska ha ett eget. Men hon letar inte ens eget boende, står inte i någon bostadskö utan verkar vänta på att någon ska ge henne en lägenhet. Hon jobbar heltid men betalar inget hemma, hennes pengar går till kläder och nöjen. Maken hade sagt att hon skulle betala from januari i år men då hade hon ju inte råd att åka utomlands med kompisar i 3 veckor så då slapp hon.....Vi är inte alls överens min man och jag , men jag tycker att det är HAN som ska ställa kraven på henne, inte JAG.

Låter lite som min situation... Har en "bonus" hemma på heltid, som blir 20 denna månad. Han skiter i skolan (har inte ens slutbetyg från grundskolan), gör ingenting hemma, spelar hela nätterna sover på dagarna, äter inne på sitt rum och man får tjata ut disken, står inte i bostadskö, betalar 0 kr hemma... orkar inte radda upp mer... Jag och min man är inte i närheten av att se saken på samma sätt... Det här tär oerhört på vår relation...

Vet inte hur många år till jag/vi står ut....

Mina två barn delar rum, och vår minsta på 2 år sover inne hos oss. Vi behöver som sagt utrymmet...