överdriver jag efter otrohet?

TS vet precis hur du känner är i samma sits bara att det har gått snart ett år sedan allt kom fram.

Är ju jättekort tid sedan som du fick reda på allt så inget konstigt alls med alla funderingar.

Min sambo orkade bara lyssna och svara på alla frågor den första månaden, efter det blir han mest sur och går till försvar när jag börjar prata om det. Själv tycker han att han inte blir arg och går till försvar om han bara kunde fatta att vi tillsammans skulle komma över det fortare om vi kunde prata och älta om det ibland i lugn och ro utan upprörda känslor från någon av oss.
Det var något han lovade mig då ibörjan att jag skulle få må dåligt och prata med honom om jag undrade över nåt men tyvärr klarar han inte av det. Jag tror att jag mår sämre av hur han hanterat allt efter otroheten än själva otroheten. Han tycker att det räcker med att vara gullig och säga att han älskar mig och ångrar det han gjort.
Men det gör ingen skillnad för han var lika gullig innan och under otroheten som nu efteråt, så jag kräver så mycket mer av honom än vad jag gjort tidigare i förhållandet. Jag vill att han ska prata och trösta mig när jag mår dåligt, ge mig romatiska överraskningar och fina kärleksförklaraingar något som jag aldrig tidigare krävt av honom. Vet inte vad jag ska göra med min sambo så han ska förstå vad jag behöver för att läka. Så försök ännu en gång förklara för din man att om ni ska komma vidare måste han  gå med på att prata, det går inte att ignorera att prata om det inget blir bättre då. Det är inte skadligt att älta jobbiga saker tvärtom i lagom mängd så klart.
Denna sida har jag visat min sambo flera gånger för att han ska förstå men hoppas han tar till sig det någon dag.
http://bra-att-veta.se/ga-vidare-efter-otrohet/

Lycka till! Och det blir faktiskt bättre,men det skulle gå ännu bättre om jag fick älta av mig i lugn och ro ibland

Skulle kunna vara jag som skrev det du skriver! Exakt så känner jag också. Igår var han jätte jätte kärleksfull och det är han alltid dagen efter det har blivit tjafs o försvar.

Lycka till, till oss båda! Kram

Ja vad man kan känna igen sig i personer som sitter i samma sits. Känner igen det där med att vara extra gullig efter allt tjafs. Men kan trösta dig med att det blir färre och färre gånger som man bråkar och tjafsar om det, men ibland måste det bara ut innan man exploderar.
Skillnaden mellan oss är väl att min man gick hela vägen och hade sex med henne en gång och ångrade sedan ihjäl sig direkt efter.
Är oftast spänningen fram till det blir verklighet som är lockande. Sedan blev hon lite besatt av honom och sa att hon älskade honom flera gånger utan att få något gensvar från min man. Konstigt att man kan lämna ut sig så för någon annan så snart trots att man aldrig får höra detsamma tillbaka. Min man sa väl på sin höjd att hon var en milf, han kände sig så dum när hon överröste honom med komplimanger. Vet inte vilket som är jobbigast det din man gjort varit kärleksfull mot en annan kvinna eller det min man gjort haft sex med en annan som han inte haft känslor för. Tufft är det att komma vidare iaf när inte den som bedragit riktigt inser hur illa de sårat den de bedragit.

Denna blogg http://ettlitetrum.blogg.se/ har gett mig tröst i allt det jobbiga.

Kram till dig!

Tack för bloggtipset! Jag har läst massor o ska försöka ta till mig så mycket som möjligt. Idag har vi haft ännu en bra dag o det känns så skönt att få lägga sig utan att vara ledsen. Måste försöka ta vara på alla dessa dagar o minnas dem när det är som tuffast. Kram

Jag går genom nåt liknande nu fast i mitt fall var det ett förhållande bakom min rygg i flera månader. Vi kämpar på fast det är väldigt jobbigt för mig varje dag trots att jag  vetat om det i en månad.
På FR säger de att det nu är dags att inleda fas2 och försöka reparera istället för att älta.
Hursomhelst, hur går det för dig nu TS. Jag har läst alla dina inlägg och vill veta hur det är med dig.

[quote=75458271][quote-nick]Lalinandanenon skrev 2015-06-24 10:20:40 följande:[/quote-nick]

Jag går genom nåt liknande nu fast i mitt fall var det ett förhållande bakom min rygg i flera månader. Vi kämpar på fast det är väldigt jobbigt för mig varje dag trots att jag  vetat om det i en månad.

På FR säger de att det nu är dags att inleda fas2 och försöka reparera istället för att älta.

Hursomhelst, hur går det för dig nu TS. Jag har läst alla dina inlägg och vill veta hur det är med dig.

Förlåt, jag har inte sett detta förän nu. Hoppas du är lite ut värsta chocken o krisen.

Usch stackars dig. Det är ett helvete! Jag vet o det tar såååå mycket tid. Han måste bryta med henne på alla sätt!! Byta jobb, ta bort all kontakt o säga till henne att han älskar dig o inte vill ha med henne att göra mer. Min man ringde henne när jag satt bredvid o sa att jag inte var hemma. Han sa allt det som jag skriver. Hon frågade, men du hatar väl inte mig nu!? Ehhh...??! Han måste lova att Inte heller gå in o "spana" på henne via nätet. Eller köra förbi hennes jobb mm. Bryta, bryta, bryta med allt.

Här har det gått upp o ner, mycket upp men också ner, men just nu e det ganska mycket ner. Jag har en tråd till... Läs den med. Jag tror honom att se inte har haft kontakt men förstår inte varför han har tittat på hennes fb profil nästan dagligen. Läs min andra tråd. Det svåra här hemma är att han bedyrar sin kärlek till mig sååååå mycket men också är han lite kall o nonchalant. Det har alltid varit så men nu är jag mer sårbar o ser honom med nya ögon. Jag vet inte om jag har varit för krävande och dömande periodvis o inte "sett" honom tillräckligt med förståelse för hans skuld o skam. Men samtidigt har jag varit mer kärleksfull än någonsin.

Egentligen har vi haft det bra mest o jag e inte orolig att han är otrogen igen men det gör fortfarande så ont då o då. Och så händer detta.

Man kan hitta tillbaka o ha det bra igen men då måste han släppa allt som har med henne att göra. Men jag tror aldrig att förhållandet blir det samma igen.. Det går inte, det självklara förtroendet är borta. Men det kan blir så nära det går OM han är villig att kämpa för dig.

Kram o lycka till!

Ha det undrar jag också över.. Men det verkar som att många kan älska sin partner innerligt och ändå vara otrogna. Jag tror att det mest handlar om att de som är otrogna inte respekerar sin partner och inte sig själv heller faktiskt.

Ja det handlar i grunden om självrespekt, faktiskt. Om man inte har det så har man heller inte respekt för andra.
Jag vet ju att anledningen till att jag inte är otrogen mot min man inte i första hand handlar om att jag älskar honom så mycket. Nog sjutton kan man tända på andra för det. Nej det är för att jag älskar mig själv mer, och jag vill inte vara en sån människa som ljuger och bedrar.
Så, att påstå att otrohet handlar om kärleksbrist eller ens behöver ha något med ens partner att göra öht är insiktslöst. Ingen äger definitionen av vad kärlek är på det sättet.

Avslöjade min man för drygt 7 månader sedan. De hade haft ett "förhållande" i nästan 1år. Var av 7 månader av samlag.

Vi har fortsatt tillsammans. Knäppt? Ja, det kan jag tycka om jag står utanför mej själv och tittar. Har dragit honom genom mangeln många gånger under tiden efter avslöjandet. Ältat ältat och åter ältat. Mått lite bättre, för att igen dimpa ner i ältträsket. Gråtit, anklagat, sörjt, för att sedan försonats igen. Å så håller det på. Men det blir mer och mer glest mellan Dippan. Inget kommer bli som förr. Det har varit en annan människa och klampat runt i vårt innersta rum. Kommer nog inte någonsin kunna förlåta honom. Känner att tilliten inte är något vidare.

Men vi har ändå kommit varann närmre. Vi kan prata med varann på ett sett vi aldrigt gjort förut. Vilket är bara det fantastiskt. Vårt sexliv har också blivit bättre. Så mitt i allt har vi också fått det bättre tillsammans.

Jag tror att när den otrogne mannen märker att kvinnan "förlåter" och bestämmer sig för att stanna kvar i förhållandet så ser de det som ett slags "ok och nu glömmer vi det och går vidare". De är inte rädda längre för att mista sin partner för hon har ju signalerat att oavsett vad han gjort så är hon ju där och är kvar. Han ska inte vara så säker på dig och din kärlek att han inte visar dig den respekten att problemet är hans och hans ansvar och du ska få prata om det med honom och fråga och undra.HAN har ingen rätt att bli sur och agera som om HAN är den förfördelade parten som får utstå ditt tjat.

Slipa klorna och gör klart för honom att han ska vara mer rädd om dig och att inte ta dig och din kärlek för given.
Varför ska du orka vara kvar om han inte orkar prata?

Översättningstjänsten funkade inte så bra va?

Nu är inlägget jag refererade till borttaget...

Det är ett spaminlägg som finns på en massa gamla trådar som handlar om sex och otrohet. Och som sagt, översättningen gjorde inlägget än obegripligare...