• rallarrosen

    Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?

    Jag tror inte att det är så många som "fastnar" i IVF-karusellen, och inte heller så många som gör jättejättemånga IVF-försök. Det låter på många här som om det är så. De flesta gör några få försök. En del lyckas tack och lov. Men de som inte lyckas, som bara provat. Och de som väljer bort både IVF och adoption men säger sig ha stark barnlängtan?
    Att så många av dessa inte väljer att adoptera har jag svårt att förstå, har inga såna runtom mig och har inte hört deras skäl. Jag är nyfiken på hur de tänker det tänker jag inte hymla om.

    Jag kan tänka mig;

    Att de inte känner nån adopterad/adopterare och därför känns det främmande.

    Att de inte tror sig klara en utredning. De tror man ska vara helt perfekt för att adoptera.

    Att de inte vill sticka ut, de vill "vara som alla andra".

    De tror på massmedias dåliga bild av hur det går för adopterade.

    De tror att det kostar mer än vad det gör/ eller de har inte råd.

    De tror inte på internationell adoption som sådan. Typ - man ska inte ta barn från deras ursprungskultur.

  • Svar på tråden Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?
  • Kalinka

    Wasabi:

    Fast jag tycker att det är fruktansvärt att adoptera för att hjälpa barn i världen. Tänk dig att växa upp i ett hem där du måste känna dig tacksam för att dina föräldrar har "räddat" dig.

    Man adopterar väl inte för att hjälpa barn, utan för att man vill ha barn och bli förälder.

  • Tota

    Själv har jag velat adoptera, faktiskt långt innan jag bestämde mig för att jag ville ha barn. Nu när jag har bestämt mig för att själv ha barn så kändes det självklart att adoptera, har inte försökt sängvägen än, så vi har ingen aning om vi är fertila eller ej.

    Att det kostar pengar känns kanske lite jobbigt, men egentligen inte så mycket, vad gör några 100 tusen på de par miljoner lån vi redan har i bolån och studiemedel?

    mina 2 cents

  • Love4cats

    Har skummat igenom lite här och där nu Kan skriva under på flera argument till varför många inte adopterar. Det jag hört närmast mig är att "det inte är ens eget barn, att man vill ha en minikopia av sig själv". Man kanske känner behovet av att få stor mage med allt som följer med därtill.
    Däremot håller jag med många här att adoption vs ivf inte behöver bli särskilt mycket dyrare. Förutom att det bara gäller ett försök för oss "här uppe" så räknar även vi vad vi kommer "betala" i form av känslomässigt lidande och det kan ränta i efterhand. Men så känner jag personligen och har all respekt för de som känner att de orkar med flera ivf-försök.
    Visst får man kanske vänta längre på att få bli föräldrar om än att avvikelser finns men som en väninna sa till mig: "Är det inte värt väntan istället för att pressa sig själv med läkarbesök?" Men jag förstår att det inte är lika självklart för alla att man vill eller kan tänka sig att adoptera och för många växer tanken fram mer och mer, efter hemmaförsök eller ivf.
    Ingen har adopterat i vår släkt eller vänskapskrets men däremot har vi ett par vänner som är adopterade.

    Det måste få ta sin tid och ni vet vad man säger "Den som väntar på något gott..." .

  • Tota
    Kalinka skrev 2008-02-12 18:59:45 följande:
    Tänk dig att växa upp i ett hem där du måste känna dig tacksam för att dina föräldrar har "räddat" dig.
    Vad lustigt, själv när jag växte upp fick jag ständigt höra att jag skulle behandla mina föräldrar (biologiska alltså) med respekt och vara tacksam för allt möjligt. Inte för att jag tycker att det är en bra uppfostringsmetod men det är knappast ovanligt....
  • Cerdrica
    Wasabi skrev 2008-02-12 18:50:48 följande:
    Men till saken..att adoptera är en helt annan sak än att vilja ha egna barn. Att adoptera borde inte vara självklart bara för dom som inte kan få barn, utan om man brinner för att hjälpa barn i världen så gäller ju det även dom som kan få barn på egen han.

    Att adoptera tar LÅNG tid, och är i mitt tycke ett större ansvar, då man måste ta ställning till många olika saker.Adopterar man ett barn från ett annat land där man ser annorlunda ut, så får man inse att barnet kanske upplever sig annorlunda som större, och kanske vill söka sina rötter och en tillhörighet där man kännser sig mer hemma (innan man inser att man kanske redan var hemma hos adoptivföräldrarna). Är barnet äldre så flyttar man det från en kultur den är van vid, till ett helt nytt land, med massor av kulturchockar, och nytt språk. Tar man ett spädbarn, hur har mamman levt när hon bar på barnet? Man måste liksom inse att barnet haft ett liv innan mig! Då tycker jag, att jag som adoptivförälder har ett ansvar gentemot barnet att dokumentera så mycket jag bara kan, för att kunna svara på dom frågor som eventuellt kan komma längre fram.

    Med ett eget barn så slipper man alla dom eventuella problem som kan uppstå. men visst det behöver ju inte bli så, men det finns ju en risk.
    1. Mitt adopterade barn ÄR mitt eget! Vems skulle det annars vara?!?! Ja, förutom min mans då så klart.

    2. Stackars det barn som adopteras för att någon vill hjälpa ett fattigt föräldralöst barn!!! Ska barnet gå omkring och vara tacksam hela sitt liv för det elelr? Nej, snälla du, innan du kommer och predikar så ta reda på fakta. I Sverige får man inte godkänt för adoption med de motiven. Adoptera ska man göra för att man vill ha barn, inget annat.

    3. "Med ett eget barn slipper man alla de problem som kan uppstå" Öööööööööööööööh, så om man föder sitt biologiska barn får man INGA problem någonsin? Garanterat?!?! Jösses, vilken planet kommer du ifrån.

    Vill tillägga att vår adoption tog mindre än tio månader, vi adopterade en treåring och tack, det går ut märkt. Alla vuxna adopterade jag känner mår också utmärkt men det kanske beror på att de är sina adoptivföräldras "egna" barn....????
    Den som lever får se
  • Cerdrica
    Tota skrev 2008-02-12 19:18:12 följande:
    Vad lustigt, själv när jag växte upp fick jag ständigt höra att jag skulle behandla mina föräldrar (biologiska alltså) med respekt och vara tacksam för allt möjligt. Inte för att jag tycker att det är en bra uppfostringsmetod men det är knappast ovanligt....
    Fast du förväntades inte känna dig tacksam för att du fick födas till deras barn. Däri ligger skillnaden och det tycker jag är en enorm skillnad. Vår son har inte bett om att bli adopterad, han har inget att vara tacksam för. Vi däremot känner var dag tacksamhet för att vi fick bli föräldrar till det här lilla underverket.
    Den som lever får se
  • Love4cats

    Hmm funderar över det Wasabi sa...
    Menar hon kanske att ett biologiskt barn är "ett oskrivet blad" och att adopterade har olika historier bakom sig?
    Om man ser till tex barn med särskilda behov så har man ju som adoptionssökande chans att överlägga med sin respektive om man kan ta emot just det barnet eller om barnet ifråga kanske behöver någon annan familj som bättre kan tillgodose barnets behov.
    Biologiska barn är för mig mer ett lotteri (slå mig på fingrarna för jag vet inte hur jag ska förklara att jag tänker )

  • Thalis
    Wasabi skrev 2008-02-12 18:50:48 följande:
    IVF kostar för 2 försök 29 000...sen kan man få flera embryon till frysen. Utöver dom två försöken kostar varje återinfört fryst embryo ca 10 000...Men till saken..att adoptera är en helt annan sak än att vilja ha egna barn. Att adoptera borde inte vara självklart bara för dom som inte kan få barn, utan om man brinner för att hjälpa barn i världen så gäller ju det även dom som kan få barn på egen han. Att adoptera tar LÅNG tid, och är i mitt tycke ett större ansvar, då man måste ta ställning till många olika saker.Adopterar man ett barn från ett annat land där man ser annorlunda ut, så får man inse att barnet kanske upplever sig annorlunda som större, och kanske vill söka sina rötter och en tillhörighet där man kännser sig mer hemma (innan man inser att man kanske redan var hemma hos adoptivföräldrarna). Är barnet äldre så flyttar man det från en kultur den är van vid, till ett helt nytt land, med massor av kulturchockar, och nytt språk. Tar man ett spädbarn, hur har mamman levt när hon bar på barnet? Man måste liksom inse att barnet haft ett liv innan mig! Då tycker jag, att jag som adoptivförälder har ett ansvar gentemot barnet att dokumentera så mycket jag bara kan, för att kunna svara på dom frågor som eventuellt kan komma längre fram.Med ett eget barn så slipper man alla dom eventuella problem som kan uppstå. men visst det behöver ju inte bli så, men det finns ju en risk.Känner flera adopterade med olika utgång.ex.En kände sig alltid särbehandlad och trodde det berodde på att hon var adopterad, medans jag aldirg förstod vad hon menade, för jag tyckte jag hade samma problem hemma med mina föräldrar.Två som sökt sina rötter, men trivs perfekt hos sina adoptivföräldrar.Jag som har en sjukdom får heller inte adoptera, och är du över 40 så får du inte adoptera bebisar, inte får du adoptera om du är arbetslös.Själv skulle jag gärna adoptera, vilket jag sagt redan innan jag visste att jag skulle få svårt med egna. Det handlade om mitt egna ställningstagande till världen. Min sambo har alltid sagt blankt nej, och jag förstår honom också, för den möjligheten har aldrig intresserat honom.Så är det hos oss =)
    Först och främst vill jag tala om för dig att min dotter(adopterad) är lika eget barn till oss som vår biologiska son(som är i magen ännu).

    Vi adopterade henne för att vi VILL HA henne och inte som välgörenhet ! Eftersom vi vill att alla barn ska ha det bra så sätter vi in pengar varje månad till välgörenhet men det ska inte förväxlas med vår adoption av dottern, för de som ska vara tacksamma är vi, hennes päron och inte HON !

    Sen skulle jag hemsk gärna vilja veta vilka problem min dotter kommer att ha enligt dig,som vi dessutom kommer att få slippa med sonen?
    Bättre ensam än i dåligt sällskap
  • inoka

    Love4cats:
    Men oskrivet blad..jag har 2 små biologiska barn och de är då inget oskrivet blad.
    Min minsta på 4 är så lik mej i sättet att det är skrämmande..
    Ett adoptivbarn är väl oxå ett oskrivet blad då man inte vet mkt om dem när de kommer.
    Eller vet man det nu för tiden?
    Mina adoptivföräldrar visste bara födelsestad och namnet på föräldrarna.
    Sen tyvärr den hemska sanningen till adoptionen men det är ju en annan femma..
    SÅ de visste ju lika lite hur jag skulle bli som de visste min "hemmagjorda" brorsa skulle bli.
    Sen att jag hade miljoner frågor som de besvarade och hjälpte mej igenom är ju inte samma sak. .. För alla adoptivbarn har inte den törsten att veta sin bakgrund. Många är ju nöjda med det liv de fick.. Skrattande

Svar på tråden Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?