• Alexi

    Hur hanterar ni tjat om glass, godis och annat?

    Vad gör ni om barnen tjatar massor om glass, kakor och helt enkelt massa onyttigheter att äta vid fel tillfällen?

    Som tex när vi är i köpcentrum tjatas det hysteriskt om något att äta (som ikväll när vi skulle dit direkt efter middagen och skulle köpa skor) och när jag säger nej så surar hon massor, fräser och har sig. Vilket jag blir sur av i min tur.
    Samma om vi fikar och säger nej till ytterligare kakor.
    Eller om hon bara får för sig att hon vill ha glass helt plötsligt och vi säger nej.

    Är det en åldersfråga, personlighetsfråga eller något i uppfostran vi bör göra?


  • Svar på tråden Hur hanterar ni tjat om glass, godis och annat?
  • Hallonbåt02
    Penida skrev 2014-07-02 22:21:01 följande:
    Sant men det finns. Jag tror personligen inte alls på att göra för stor grej kring mat men givetvis måste man sätta gränser som förälder men man behöver kanske inte dra in övervikt och sjukdomar osv. Det ger bara barnet dåligt samvete utan orsak.
     OT :Jag tycker det låter helt galet att dra in övervikt eller vikt överhuvudtaget till barn.
    Min ena dotter kom hem för x antal år sedan och talade om vikt och mat. Tyvärr så hade hon fått höra det genom personal som hade pratat om det och i sin tur så ville inte hon och hennes kompisar inte äta mer för då blir man tjock  :s, men jag fick bukt på det genom att ha en dialog med henne om det, förskoletanten fick höra ett och annat om pedagogik
  • Penida
    Alexi skrev 2014-07-02 22:45:28 följande:
    Ja och nej. Min pappa har varit matglad och därmed överviktig i hela mitt liv. Min mamma har en betydligt mer balanserad vikt för det mesta. Jag har alltid haft ett väldigt stört ätbeteende, redan i skolåldern, vilket inte mina syskon har så det är nog inte så enkelt att jag kan skylla det på mina föräldrar. Är uppvuxen med bra, hemlagad husmanskost och begränsat med onyttigheter. Men har varit överviktig sen tonåren trots den eviga kampen att bli smalare. Men beteendena finns ju kvar där och jag saknar rätt mycket koll på vad som är normalt ätande och inte, vad som är ok i sötsaksväg osv. Så jag gissar mig fram, typ.

    Jag har aldrig nämnt ordet vikt i negativ bemärkelse till dem och vi pratar enbart om mat som bensin för kroppen för ork och hälsa och växande. Och sötsaker som just brist på bensin.
    Jag har sett att du har diskuterat just detta i många trådar och det var därför jag tog upp det. Ibland för man över saker som man själv har problem med, känner starkt för och som man inte vill att barnen ska drabbas av omedvetet genom sitt eget handlade, förstår du vad jag menar?
    Ofta har övervikt andra orsaker än dålig kost hemifrån och brist på fysisk aktivitet. Somatiska orsaker och mentalt mående kan spela in. Jag är väldigt dåligt påläst när det gäller fysiska orsaker men min pappa var överviktig men är idag vid normalvikt, där var det sköldkörteln som spökade. När det gäller det mentala kan övervikt förklaras som mycket annat, det är en tröst att äta för att fylla ett annat behov som inte är tillfredsställt.
    Avskyr CIO-metoder
  • Penida
    Hallonbåt02 skrev 2014-07-02 22:57:28 följande:
     OT :Jag tycker det låter helt galet att dra in övervikt eller vikt överhuvudtaget till barn.
    Min ena dotter kom hem för x antal år sedan och talade om vikt och mat. Tyvärr så hade hon fått höra det genom personal som hade pratat om det och i sin tur så ville inte hon och hennes kompisar inte äta mer för då blir man tjock  :s, men jag fick bukt på det genom att ha en dialog med henne om det, förskoletanten fick höra ett och annat om pedagogik
    Om ett barn är åt det överviktiga hållet bör man snarare uppmuntra det att vara mer fysiskt aktiv (delta själv!) och erbjuda bättre mat hemma som inte är lika fet. Jag håller med dig, jag tycker inte man ska diskutera vikt med barn.
    Avskyr CIO-metoder
  • Sous

    Jag föreslår att du läser några av de här posterna och försöker förstå vad det är din dotter egentligen säger. Det blir ju bara mer konflikt av att du har inställningen att hon är tjatig och blir arg på henne när hon blir besviken. Jag brukar tänka på orden "barn bör inte alltid få sin vilja fram, men de bör alltid få sin känsla fram" petrakrantzlindgren.se/tag/tjat/

  • fluu

    Tja, jag gör det lätt för mig och har inte sådant hemma i tid och otid. Annars säger jag bara nej om det inte passar....


    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • nattälvan

    Jag tycker det brukar funka bra med förberedelse: att redan innan man går in i köpcentret berätta vad man kommer att köpa. Idag ska vi handla...... Vi ska inte köpa glass/godis men vi ska leta efter en fin bla bla bla. Ge barnet uppgifter i affären, vissa saker som barnet får hitta och välja tex.  Om man förbereder i tid kan besvikelsen vara avklarad och fokus ligger på det man faktiskt ska handla. Glad

  • Alexi
    Penida skrev 2014-07-02 23:07:09 följande:
    Jag har sett att du har diskuterat just detta i många trådar och det var därför jag tog upp det. Ibland för man över saker som man själv har problem med, känner starkt för och som man inte vill att barnen ska drabbas av omedvetet genom sitt eget handlade, förstår du vad jag menar?
    Ofta har övervikt andra orsaker än dålig kost hemifrån och brist på fysisk aktivitet. Somatiska orsaker och mentalt mående kan spela in. Jag är väldigt dåligt påläst när det gäller fysiska orsaker men min pappa var överviktig men är idag vid normalvikt, där var det sköldkörteln som spökade. När det gäller det mentala kan övervikt förklaras som mycket annat, det är en tröst att äta för att fylla ett annat behov som inte är tillfredsställt.
    Jo, jag vet, det här är något som jag funderar jättemycket på och min man och jag diskuterar mycket. Utan att någonsin känna någon trygghet i vårt agerande som föräldrar kring det...

    Jag är en sån som känsloäter, tröstäter osv så det är jag jättenoga att inte lära barnen tex. Dvs om de slår sig eller är ledsna så kan jag tänka tanken att ge dem något gott att äta som tröst men låter ju bli det eftersom jag inte vill ge dem kopplingen mat =tröst.
  • Alexi
    fluu skrev 2014-07-03 00:08:41 följande:

    Tja, jag gör det lätt för mig och har inte sådant hemma i tid och otid. Annars säger jag bara nej om det inte passar....


    Och hur menar du att det hjälper att inte ha det hemma om tjatet kommer i ett köpcentrum eller på ett kalas där det finns oändligt med kakor...?
  • Line85

    Egentligen är det ju hur lätt som helst.

    Gissar att ni brukar ge med er eftersom hon regerar på det sättet. Va konsekvent, då lär hon sig att det inte lönar sig att gnälla och sura.

    Lär henne att hon ska vara glad för det hon får och inte sura för det hon inte får.

  • Alexi
    Sous skrev 2014-07-02 23:45:10 följande:

    Jag föreslår att du läser några av de här posterna och försöker förstå vad det är din dotter egentligen säger. Det blir ju bara mer konflikt av att du har inställningen att hon är tjatig och blir arg på henne när hon blir besviken. Jag brukar tänka på orden "barn bör inte alltid få sin vilja fram, men de bör alltid få sin känsla fram" petrakrantzlindgren.se/tag/tjat/


    Jag har läst en hel del av Petra och försöker verkligen möta barnets känslor osv. Men jag tycker inte jag lyckas när det gäller detta med tjat om glass osv. Men det är väl bara att fortsätta.
Svar på tråden Hur hanterar ni tjat om glass, godis och annat?