Zul, visst är han
I ärlighetens namn hade han ett riktigt cone head när han kom ut, men det gick tillbaka jättesnabbt.
Kan peppa er med att jag klarade mig på lustgas och andning(och dusch, TENS & värmedyna) genom hela förlossningen och att inte heller jag behövde sys ett enda stygn. Hade en barnmorskestudent med som var suverän på att hålla emot. Tydligen hade barnmorskan sagt åt henne att "nu får du faktiskt släppa ut den"
Däremot måste jag ärligt säga att det var sjukt mycket jobbigare än jag hade föreställt mig. Så var beredda på att det blir tufft.
Vattnet gick 6 på morgonen, när vi kom in vid 10.30 hade jag haft allt starkare sammandragningar och efter CTG drog värkarna igång. Jag bad att få duscha och sen vägrade jag lämna badkaret på ett par timmar. Det var det absolut bästa under hela tiden.
När jag kom upp övergick jag till TENS, blev undersökt och var öppen... 2-3 cm! Med stram kant! Ingenting alltså, jag som trott att jag har gått omkring och varit öppen i flera veckor.
Adams hjärtljud gick ner så de satte en skalpelektrod, och då togs TENSen ifrån mig. Därifrån klamrade jag mig fast vid lustgasen så att jag haft skavsår på näsan och kinderna i flera dar...
Många timmar senare drog krystvärkarna igång. Vi höll på i 1,5 timme och fick lite värkstimulerande dropp innan han var ute. Men det var det värt som sagt, eftersom jag inte behövde sys alls.
Första dagen efter ville jag helst inte alls tänka på förlossningar och tyckte det var jobbigt att veta att folk födde barn i rummen intill. Men bara nån dag senare satt jag och fnissade åt tanken på hur min kaskadkräkning måste ha sett ut. Och nu vet jag ju dessutom vad jag inte visste innan, nämligen hur enormt förälskad man kan bli i en liten bebis.