Ang flickor och pojkar?

Pallas,
nej alltså, ursäkta, men det verkar som om MarcusEmelinJosefinesMamma har två olika ordförråd (negerboll vs chokladboll) och olika åsiktsförråd (angående pojkar i flick kläder t.ex.) beroende på om man pratar med barnen eller nån annan.

Det var det jag menar tycker verkar jobbigt!
Jag skulle bli schizofren av det!

Nu tycker jag att det här börjar spår ur en aning.
Att använda sig av olika ord som har samma betydelse, skulle det vara fel på nåt sätt?

Varför skulle man bli schizofren av det?

malin ulrika: Ah, då är jag med

MarcusEmelin...: Frågan är ju varför du använder ett ord som du känner att du inte kan säga till dina barn, när du nu ändå gör dig omaket att ändra det inför dem?

Hehe .. Jag tycker att tex Chokladboll låter mildare ur en 3årings mun.
Väljer han sen att kalla de negerboll då han blir äldre så får han göra de.
Desamma gäller svordommar.
jag kan svära å använda mig av fula ord och uttryck, men jag väljer att vårda mitt språk då jag tala med mina barn eller andras barn då jag hellre ser att dom får en bra start vad det gäller att tala.
Sen kommer de ju lära sig massor me ord som är mindre fina tex.
Fast det vore ju helt sjukt om alla pratade vitt å brett om allt med sina barn och hade ALLA tänkbara samtalsämnen med barnen närvarande.För jag antar att ni inte pratar med er sambo vid middags bordet då alla sitter och äter och säger .. Fan älskling va skönt du gjorde för mig igår, hoppas du kan ta en repris i kväll för jag bara älskar när du knu**ar mig så där!?
Eller ?
Att vårda sitt språk inför barnen tycker jag är en självklarhet.
Ni kan väll inte påstå att ni pratar om allt så att era barn oxå förstår vad det handlar om?
Haha stackars barn isf!!
Verar dock som om vissa här inne bara är ute efter att vända och vrida på saker å ting.
Jag tror inte att ni pratar om horor eller bögar då era barn hör på.
Om ämnmet kommer upp i tex tidningen aftonbladet .. skulle du då¨säga :
men guud titta .. nu har den där bögen mördat 4 horor till.
Om jag överhuvudtaget skulle komentera de som stått skulle jag uttrycka mig med ord som prostituerad och homosexuell.
Samma sak som bög och hora mao. Dock i en snällare ton och med mer osmaklig klang.

Säger du Macka eller Smörgås?

Käk eller Mat?

Dojjor eller skor?

Negerboll eller Chokladboll?

Listan kan göras låååång!

Och det är inte ett dugg jobbigt att klara av att förstå att det finns flera olika variationer av ett ord.
Inget jag skulle bli schizofren av iaf!

Men att påstå att man endast använder sig av 1 endaste ord även om det ordet finns i många olika variationer tror jag inte ett dugg på.

Tråkigt när folk bara vill vara spydiga och dra in psykiatriska sjukdommar mm :/

Mitt inlägg handlade om färger inte om vad man kan bli schizofren av eller hur vida pojkar å flikor blir uppfostrade eller villka leksaker dom ska få leka med, inte heller om att barn ska visa sina kön och gå utan byxor.
Det kanske bör tilläggas då de finns personer som har extrem fantasi och förvränger en hel del .. trist men oundvikligt.

MarcusEmelinJosefinesMamma,
nej det var en parentes, det var ju inte det själva tråden gick ut på, jag tyckte det verkade jobbigt bara att använda olika "set" av ord och åsikter beroende på vem man pratar med.
Jag är inte "för" att använda "gulleord" när man pratar med barnen, mina ungar har redan tre språk (snart fyra) att hålla ordning på, så jag behöver inte använda "barnspråk" också. Visst kan man förenkla saker när man pratar med barn, men använda särskilda ord gör jag sällan. Vissa ämnen tar man ju inte upp, som du säger, vid frukostbordet, som t.ex. vad man gjorde med maken i gårkväll, (såvida man inte talar lite i gåtor, det händer att min man kan säga typ att "han är jättetrött för mamma höll honom uppe igår" typ.)
Tycker bara det verkar konstigt att inte använda "fula ord" när barnen är med, men sedan göra det vid andra tillfällen etc.
När jag först kom till Kanada får jag erkänna att jag slängde mej med "F"-ordet hitan och ditan som många svenskar gör, det låter helt enkelt inte lika "illa" för oss. Men sedan jag fått barn så svär jag ärligt talat i stort sett aldrig, vare sej de är med eller inte. Det HÄNDER väl, men det är oerhört sällan, och då ska det till nått riktigt "j---ligt" så att säga.
Att "uppföra sej" inför barnen låter konstigt och tillgjort i min värld. Tänk om de vid nått tillfälle råkar se mamma "som hon verkligen är" när man tror de inte ser?
Ord som horor och bögar etc använder jag sällan, ja, jag pratar ju mest engelska och franska nu då, men även där drar jag sällan till med sådana ord som jag inte skulle vilja höra från mina barns läppar.

Barn gör som vi gör, inte som vi säger...
Tror det "skiner igenom" tillslut om man liksom försöker uppfostra barnen med ett visst språk och "fina värderingar" men pratar om "horor, bögar och negrer" med väninnorna...

Vad gäller din verkliga fråga, om kläderna, så tror jag lagom är bäst, jag skulle inte heller sätta på min son glittriga tröjor med Barbie-tryck och volanger, eller klänningar, men att på nått sätt inskränka deras klädfärger till en viss bestämd mängd tycker jag verkar befängt!
Min lilla son passar jättebra i rosaröda randiga tröjor, han ser inte ett dugg "tjejig" ut för det. Och visst kan små fllickor ha ljusblått, det är ju inte alls ovanligt att det finns flick kläder i ljusblått! Särskilt de små blonda blåögda är ju jättesöta i ljusblått.

Vad gäller jämlikhet och dylikt, så visst går det ofta till överdrift i endel trådar, (jag betvivlar att alla är SÅ "jämlika" som de låtsas, att de verkigen skulle låta sina söner gå i klänning och liknande), men samtidigt tror jag inte att ALLT ligger i kläderna. Min äldste har oftast "pojkiga" kläder, helt enkelt för att han ärver dem från en kusin som har "pojkiga" kläder. Men han är världens goaste mjukaste kille som hjälper mamma med bakning, städning och annat "tjej göra". Han gillar både transformers och my little pony.

Jag tycker inte att problemet är färgen på kläderna. Däremot har jag märkt att samma människor som reagerar negativt på att jag ibland klär min son helt i rött är samma människor som uppfattar det som något negativt att han kan misstas för flicka, att han kan komma att bli bög när han är stor eller att han har tjejiga intressen. (Intresssant att det redan är så viktigt när han inte ens är två år ännu!)
Mao: det jag tar på min son påverkar hur andra bemöter honom! Och det är bemötandet jag tycker är viktigt, dvs jag vill att min son ska bli pratad med, kelad med, bekräftad känslomässigt likaväl som att han ska bli uppmuntrad att springa fort, bygga och bli bekräftad i det han gör (de två standardmönstren för hur vi beter oss mot pojkar och flickor - och om ni inte gör det, wow, då är ni det STORA undantaget, eftersom nästan alla gör det mer eller mindre om man filmar dem när de umgås med barn).

Sedan skulle jag aldrig drömma om att ta på honom kläder med krigiska, sexistiska eller våldsamma tryck. Och inga fula kläder heller, och de flesta pojkiga kläder jag ser är fula. Grå, tråkiga med stora traktorer på och så står det TUFFING överallt (eller något liknande). Så sonen har kläder i många färger, helst klara, och med glada tryck på (tåg, djur, blommor, fina bilar, kul text etc)

Och TS: nej, jag använder inte en separat orduppsättning mot min son och en till min man eller mina vuxna vänner. Jag skulle aldrig säga "Fan, vad skönt du knullade mig igår" till min man heller, jag använder inte sånt språk helt enkelt. Jag försöker svära mindre sedan jag fått barn, men annars pratar jag som vanligt. Och naturligtvis använder jag ordet bög inför och gentemot min son eftersom vi känner flera homosexuella män som kallar sig själva för bögar, men i min värld är det inget skällsord, och om det är det för dig så är det väldigt trist.
Jag talar med min son som jag talar med de flesta människor - om sådant som han tycker är intressant och med vanliga, vettiga ord!

Jag skulle kunna skriva hur långa och många inlägg som hälst.

Ni som skrivit dom senaste inläggen..er tycker jag synd om, att ni måste förvränga det som skrivs och förstora upp det jag skrivit.

Har jag nånstans nämt att jag skulle ha 1 språk med barnen 1 språk med mannen och 1 vuxenspråk?

Det har ni ju tagit ur luften och hittat på själva.

Vaför ni har ett behov av att trissa upp saker på ett nedvärderande sätt förstår jag inte.

Jag antar att ni väljer era ord ibland ni oxå.

Nu ska ja tala om en liten hemlis för er...Det HÄNDER här oxå men inte särskillt ofta.

Dock händer det.

Och det skapar hysteri i eran lilla "perfecta" lilla värld...fast som malin ulrika skerv så HÄNDER DET men inte särskillt ofta.

Åh ja förstår så nu när du skrivit så .. så måste jag ju genast tala om för dig att du måste ha de jobbigt å jag skulle blivit schizofren av att behöva använda mig av olika språk.
Måste kännas jobbigt för dig att ha 1 barn språk 1 språk till din man å 1 vuxen språk.

HALLÅÅÅÅ??!!!

MarcusEmelinJosefinesMamma,
äsch, som jag sa var det bara en parentes, inget jätteviktigt, jag har inte förstorat upp npått, men du skrev att du använde vissa ord som "negerboll" med väninnan, men "chokladboll" med barnen. Sen tog DU upp en rad andra exempel av ord som du skulle använda med vuxna, men inte med barnen.

Det var bara en spontan reaktion att jag tyckte det verkade jobbigt. Jag skulle inte orka med det.

Sen det där om själva kläderna, att du liksom tycker du har en "jämlik" fasad inför barnen, men inom dej tänker "stackars joel" för att han har en "icke pojkig" tröja, det menar jag att det tror jag skiner igenom rätt fort. Tror inte man kan dölja sina "ideologier" för barnen, de är (i de flesta fall) alldeles för smarta för det...

Olika språk har jag i och för sej, engelska med maken, och svenska med barnen. Och engelska och franska på jobbet. Och portugisiska med svärföräldrarna till viss mån.
Så kanske är det därför jag inte "orkar" med att skilja på "vuxenspråk" och "bebis språk" också!

Jag har inte hängt med i precis hela diskussionen, men angående det där att ha en sida för sig själv och visa en annan sida för barnen, så är min fasta övertygelse att det aldrig funkar i längden.
Barn ser vem man är, det går inte att dölja även om man vill det.

Ja, jag tror tyvärr att man misstar sig väldeliga om man tror att man kan dölja en bakomliggande uppfattning för sina barn. Om inte annat kommer barnet att råka få höra när man säger något till någon annan.