Downs syndrom

Ni sitter och talar om DS under tråden etik. Så vart vill ni komma?

Som jag förstår det är frågan om man hade valt ett barn med eller utan DS om man hade valmöjligheten.
Sedan har väl diskussionen vidareutvecklats som diskussioner allt som ofta gör och nu verkar det diskuteras huruvida det är en sjukdom eller utvecklings störning.
Och som alltid när man diskuterar etik finns det inget rätt eller fel och ingen direkt slutsats.

jaha. tack. jag kan tyvärr inte svara på frågan. Men om jag får välja mellan pojke och flicka? med eller utan autism? ful eller söt? lång eller kort? begåvad eller obegåvad?

Är inte det lite samma sak?

Bara att det är lite mer krävande att ta hand om ett barn med DS, vilket alla inte klarar av....(medicinering, risker etc)

Ett metaetiskt inlägg förvisso. Men visst är slutsatser en del av att föra resonemang - inte minst etiska. Och jag kunde inte se att det rörde sig om en distinktion mellan sjukdom och utvecklingsstörning.

Störningen avser en störning av kromosomerna, som i sin tur gör att utvecklingen blivit hämmad.

Jag har ALDRIG hört talas om något friskt barn som blivit utvecklingsstört. Utvecklingsstörning beror på kromosomavvikelser, genetiska skador, ämnesomsättningsrubbningar, syrebrist i fosterlivet, missbildningar i hjärna och av skalle och hjärnsjukdomar.

Varför inte starta en tråd om just de aspekterna då? Här diskuterar vi nämligen utefter just DS-aspekten.

Men det handlar om att ges möjlighet till kommunikation och stimulans.

Förvägras barn detta (och närhet) sker en störning i barnets utveckling. Den behöver inte bli permanent och under normala omständigheter tar ett vanligt barn igen mycket. Eller blir skadat.

Döva barn kan få förseningar i förmågan att förstå att andra tänker tankar oberoende av en själv till exempel. Om de inte får tillgång till kommunikation.

Åh, förlåt mig Cullinan. jag ska genast avvika.
jag drog bara några paralleller.
Tänkte att de skulle visa min ståndpunkt; Vad är normalt? vad är friskt?
Är en kromosomavvikelse sjukt - vad är då inte sjukt?

Och till slutsatsen. Jag tar mig friheten att konstruera vad jag gissar är den som hänger i luften:

Kromosomavvikelser ger utvecklingsstörning. Alltså väljer de flesta bort det. Om man får välja.

Old news. Man får välja.

Röda -

I de fall du pratar om så sker "störningen" pga yttre aspekter EFTER födseln, och är inte en utvecklingsstörning i dess rätta bemärkelse som t ex DS, utan det är snarare en "social störning". De får inget syndrom av att negligeras.

Vid DS sker störningen pga "medicinska" orsaker redan i fosterlivet.

Vi pratar liksom om helt olika saker. En äkta utvecklingsstörning går inte att friskförklaras från.