Downs syndrom

Skulle jag ha fått välja hade jag valt ett friskt barn. Inte ett sjukt. Men barn kan man ju inte välja, och jag skulle älska mitt barn oavsett om det varit friskt eller inte.
För vem vill egentligen ha ett sjukt barn framför ett friskt, OM det verkligen fanns möjlighet att välja?

Sara1986

Så då skulle du valt ett barn som Emma? Hon är fullt frisk och har Downs syndrom!

Måste vara jobbigt att inte kunna acceptera att alla inte tycker och tänker som en själv.
Om folk skriver att de inte skulle välja ett barn med DS, varför inte bara acceptera det och låta dem tycka som de vill?

Home is anywhere you are..... Reta er på den ni

Jag är inte rädd för DS när jag sitter här och känner mitt barn sparka, det är bf på fredag.....

Att man på frågan "Vad skulle du vilja ha om du fick välja - DS eller inte DS?" svarar "Inte DS", det har jag förståelse för. Jag hade svarat så om någon frågat den dag jag blev gravid. Men det är ju rent hypotetiskt, för man kan ju inte välja där i det ögonblick man blir gravid. Om man ska "välja bort" ett barn med DS måste man göra det sent. Ofta handlar det väl om aborter i v 18 eller senare? Jag började känna mitt barn röra sig i v19. Och det var definitivt ett barn vi såg på ultraljudet. För mig är det helt obegripligt att folk klarar av att ta bort ett livsdugligt foster så sent i graviditeten. Tanken får mig faktiskt att må illa. Att stoppa i sig tabletterna som stryper barnets blodtillförsel så att det dör, och sedan föda ut det döda fostret.

Nu kommer väl alla att tolka det som att jag är fanatisk motståndare till dessa sena aborter. Men jag kan inte ta någon principiell ställning, jag vet bara hur jag själv känner och det påverkar mig för mycket för att ens vilja ta någon principiell ställning.

Jag oroade mig aldrig när jag var gravid, tänkte ens aldrig om det var en flicka eller pojke, brydde mig helt enkelt inte ett dugg. Mitt barn är mitt barn, och skulle älska det ändå lika mycket!

Jag säger bara: man ångrar aldrig ett barn man fått.

Sedan har olika människor olika uppfattning om vad som är det värsta som kan hända och vad som går att leva med (vissa vill ju absolut bara ha flickor eller tvärtom t ex). Jag måste säga att hade jag vetat i ett tidigt skede att Liv hade DS hade jag förmodligen valt bort henne - p g a att jag levde i en föreställningsvärld om vad DS innebär och det verkade otroligt skrämmande. Jag fick mitt besked om misstankar om DS i v.27, så jag hade tid att läsa på och få en mer nyanserad bild, vilket jag är otroligt glad för. När hon föddes var det kaos med operation och allt. Men sedan började livet igen - med första ögonkontakten och första leendet. Hon är som vilken underbar unge som helst!

Hade jag fått välja hade jag valt ett barn utan DS, men jag hade INTE gjort abort om jag fick veta att bebisen i magen hade DS.
Dom barn och vuxna med DS som jag har träffat är underbara människor!