Jehovas vittnen-något positivt?

Kul att höra från någon som är med. Har du vuxit upp med det eller blivit jv senare?
Utåt sätt verkar jv vara så hårt men det kanske är glädje och gemenskap när man är med.

Håller med, men det som förvånar mig är att Sallisen, om hon/han är med i JV, sitter och surfar på familjeliv.
JV, enligt det jag vet, läser bara JV böcker, tittar bara på nyheter och vill inte bli påverkade av allt annat som inte är JV.
Nu kanske inte alla JV grupper är lika strikta som den vi var med i.OCh det är ju i så fall något positivt, fast jag tvivlar på att gubbarna i Brooklyn tycker det"!

Jag har ju som tidigare skrivet oxå varit ett JV men jag har ALDRIG hört att man inte får surfa på internet..i stort sett alla(förutom gamlingarna) i den församling jag tillhörde hade/har dator och internet,jag själv var inne på precis samma sidor då som nu..

Jamson... du tror dig nog veta men har tyvär fel-jag är ett JV..har just fått hem 5 nya dvd filmer..o ingen av dem e just nyheter!!.. ute på nätet är jag ju just nu.. o lyssnar på en ny skiva. också...sen finns det ju folk i alla religioner och samfund..som kanske avstår men det är ju ett beslut man tar som individ.
Visserligen kollar jag inte på vad som helst på varken tv eller internet-men det skulle jag inte göra även om jag inte var ett JV heller-man kan ju matas med hur mycket skräp som helst om man inte sätter gränser !

sanne

Mina föräldrar är JV vilket innebär att jag är uppväxt inom sekten. Det finns både positivt o negativt att säga om dom skulle jag vilja säga, men eftersom du nu frågade om det positiva så..

För det första vill jag säga deras tro, ett hopp om att få leva för evigt och under mycket bättre förhållanden. Och om man nu tror så, som dom gör, så har det ju en väldigt positiv inverkan på livet. Att ha ett hopp för framtiden är ju alltid positivt, oavsett vad det är.

Det andra positiva är gemenskapen i församlingen, man får många nära vänner av att vara med där.

Och en tredje positiv sak tycker jag är att man uppmuntras att leva ett sunt liv, inte ljuga, stjäla, dricka för mycket alkohol, använda droger osv. Nu vet jag förstås att inte alla som inte är JV gör det heller, men att hela tiden bli påmind o motiverad att leva sunt gör det ju mycket lättare.

Tyvärr finns det ju en hel del negativa saker att säga om JV oxå, men så är det väl inom de flesta religioner o samfund, o det känns inte som någon anledning att ta upp det här, antar att du redan har hört det mesta.

Jag anser att jag har haft en väldigt bra barndom o att jag har världens bästa föräldrar, jag vet inte riktigt om jag ska säga att dom är det trots att dom är JV eller att dom är det därför att dom är JV. Och något som stör mig är att jag ofta har hört att det är "synd om mig" för att mina föräldrar är JV och för att jag har tvingats att växa upp i en så hemsk sekt. Det är inte synd om mig och det finns inget hemskt att säga om varken min barndom eller mina föräldrar! Sen att jag som vuxen har valt en annan väg och varför jag har gjort det är annan historia.

Hoppet för framtiden finns ju inte direkt... Det är ju tvärtom... Men jag förstår hur du menar.

Jag förstår faktiskt inte hur det kan ses som positivt att sätta sitt hopp till en uppenbar lögn?

Ponera att jag lovar dig en fantastisk belöning ifall du bara gör ditten och datten... den utlovade lönedagen kommer men utbetalningen skjuts på framtiden... och ännu en gång.. och ännu en gång... och så håller det på hela din livstid. Upplever du detta som positivt eller negativt?
---
Du nämner även gemenskapen som något positivt. -Mjooo.. men det hör lixom till. Man hittar denna s.k. gemenskap inom alla sekter, desto mer avskärmade de är från yttervärlden desto tajtare upplevs gemenskapen. Vidare är gemenskapen och vännerna villkorade. Tro inte att dessa vänner är dina riktiga vänner. -Nej, dessa vänner har som villkor ett sektmedlemskap och ett krav på att du följer sektritualerna (undantag finns säkert men de är få).

Jag instämmer! T.ex. så var det det en debattör som påstod att:
"Saken är egentligen den att det är nog lika stor riska att dö utan eller av en transfusion."

Har du hört maken på skitsnack? Det gäller precis som du säger att sålla i dyngan!

Nu när jag läser igen måste jag hävda att ALLT som här ovan anges som positivt är just det som är negeativt när det gäller sekter. Det verkar så positivt och fint med gemenskap, vänner och så vidare... Men det är ju det som är så farligt!

Så länge man håller sig till alla regler, förbud och måsten och håller sig INOM sekten så behandlas man fint, men annars... Ojojoj. Nä, det säkraste är att hålla sig borta från såna här organisationer.

Gemenskap och vänner finns faktiskt att hitta utan att man går med i en sekt. Som stannar kvar även om man har en annan uppfattning i vissa frågor. Som inte slutar tilltala dig om du inte tycker precis likadant. Av riktigta vänner får man dessutom uppmuntran av det ärliga slaget. Inte bara "uppmuntran" när det gäller att göra som man tror att den onde Guden har bestämt.

Att bli motiverad att leva sunt låter ju fint. Men hur fint är det när man vet att det bara är för att man är skraj för att göra fel och därmed förgöras när alla andra ens "vänner" får leva vidare..?

Nu vill jag inte gå in i nån diskussion om vad som är lögn och vad som är sanning, för ärligt talat så vet jag inte det själv heller. Men så länge man tror på något är det ju sanning, för den som tror på det, och att leva i enlighet med vad man tror o hoppas är ju positivt. Att tro att man har en underbar framtid framför sig ser jag som något positivt, för den som gör det.

Jag har aldrig upplevt någon enorm besvikelse över att inse att den tro som mina föräldrar har lärt mig som sanning kanske inte är så sann, utan att mina olika insikter i livet snarare har tagit mig ett steg framåt och givit mig något.

Jag kan till viss del hålla med om det med gemenskapen, den är ju där så länge du är medlem, så visst finns det vissa villkor. Men så länge du är med i gemenskapen så har du ju glädje av den. Och det är väl det som är det positiva för mig, att vara med i en gemenskap och känna glädje o lycka av det.
Många i församlingen umgås man ju bara med för att man tillhör samma sekt, och skulle förmodligen aldrig ha umgåtts med annars. Men sen händer det ju faktiskt att man får "riktiga" vänner där oxå, har faktiskt själv kvar några gamla JV-vänner som jag tycker riktigt mycket om.