pojke med klänning?????

Det har varit uppe att det ska vara lika mellan könen och att det är barn det handlar om och inte kön.
Och som jag skrev så när pojkarna är stora nog att bestämma vilka kläder vi ska köpa till dom så är dom stora nog att förstå omgivningens reaktion. Då får jag bara stötta dom. Jag tycker att barn på dagis är inte stora nog att bestämma vilka kläder som ska köpas. Därför bestämmer jag att dom inte får någon klänning. Dom får heller inte ett par schackrutiga byxor, för jag tycker inte det passar...

Nej, jag tror säkert att din dotter klär sig "tjejigt" för att hon vill det!!
Det var bara det att du själv skrev att du skulle blivit deppig om hon hade varit mer av en "pojkflicka". Det kan ju få konsekvenser i vad barnet väljer när föräldrarna känner på det viset. DÄrmed absolut inte sagt att det skulle vara så med din dotter.
Jag tror att det är VÄLDIGT vanligt bland barn att vilja ha rosa och klänningar och princess-tema och så vidare under en period!

Jag tror seriöst inte att någon pojke blir obekräftad som individ för att han inte får ha klänning. det har ju fungerat bra tidigareoch jg har aldrig hört talas om någon som måste gå till psykolog i vuxen ålder för att mamman sa ifrån när han ville ha klänning.
är det verkligen barnets kamp att få vara sig själva eller förälderns kamp att få allt att vara så jämställt som möjligt?

oki =) men jag har alltid bara "pojkiga" pojkar, min dotters kompisar(pojkar) skulle ju skrika ihjäl sig om deras mammor köpt klänningar till dom. jag har riktigt svårt att förstå att det faktiskt finns pojkar som vill ha klänning.

Undrar hur många flickor som skulle komma på själva att de ville ha klänning om föräldrarna aldrig föreslog det och aldrig tog med dem till någon kläd-affär..

Det är säkert praktiskt för vissa barn, men jag ser det ur min synvinkel med två vilda barn som inte kan hålla sig hela och rena mer än ett par minuter. Därför är det väldigt sällan dom kläs i finare lite dyrare  kläder.Det har väl med smak och tycke att göra och inte vad som är accepterat. Jag tycker inte att det är ett dugg snyggt med kilt och om sambon skulle ha sarong får han nog bli lång och musklig, lite solbränd och ha en modellaktig blick förts...

Jag bemötte inte något av det du skriver här ovan, utan att du skriver att du skulle ha blivit DEPPIG om din dotter inte hade varit tjejig. Det betyder ju indirekt att du inte fullt ut hade accepterat henne som individ om hon hade valt att leka med bilar och aldrig ville ha klänning eller nagellack. Jag hade absolut inte blivit deppig om min son ville ha klänning, det finns värre saker att bli deprimerad över

undrar hur många pojkar som skulle komma på att dom ville ha klänning

Det undrar jag med. Det känns som om det är värre att inte klä sin lilla pojke i klänning att göra det.

tessum skrev 2008-02-06 15:24:01 följande:

Machapuchare skrev "Då får vi innerligt hoppas att din dotter verkligen VILL vara "tjejig" och ha "tjejiga" saker."
Du hade skrivit att du skulle bli deppig om din dotter vägrade klänning. Tror du inte att du visar din dotter att du föredrar klänning till henne? Medvetet eller omedvetet.

En del tjejer gillar klänningar och rosa, en del gör det inte. Många tjejer blir influerade av sina föräldrar och släktingar som köper mycket klänningar och rosa, en del blir influerade av kamrater. Är det deras eget val eller ett sätt att passa in i normen? Det är svårt att veta säkert.

För de som INTE gillar klänningar och rosa (jag var en sådan flicka) så är det inte roligt att veta att släktingar sitter och ojar sig över att man har hål på jeansknäna, "kan mamman inte sätta på flickan en kjol i stället så hon blir söt". Det må vara halvt skämtsamt, det må vara allvarligt, men liknande kommentarer är ibland allt som behövs för att ett barn ska se att man inte passar in i folks åsikter om vad som är "rätt". Det kan få barn att skämmas över vad de själva trivs i.
Detta hände mig vid något tillfälle. Det var lyckligtvis en släkting som jag inte stod så nära, så jag tog inte åt mig. Hade min mamma däremot visat en antydan till att ha samma åsikt hade jag nog känt en konstig skam över MIN EGEN SMAK?!