Maxie: Enligt zynk kan man hitta majskrokar lite varstans där affären tycker de passar - eller inte alls! Hon har visst tittat både vid barnmat och vid snacksen och kanske på nåt mer ställe 
(frågade om detta i veckan så därför "vet" jag 
)
Jag fick faktiskt sova lite till men nu ska jag iväg snart!
Jam: är det Ergon?
Kerpet: USch...missade ditt inlägg där för det tog mig lååång tid att skriva mitt eget
Vad jobbigt. Jag har ju känt vibbarna från dig ett tag och trots att jag ju itne känner din man så känner jag ju "typen" (om man får generalisera så...) och förstår att det inte är lätt att dela ansvaret för hem coh barn. Hoppas allt löser sig. Jag tänker på vad du sade när du blivit gravid efter allt kämpande och på detta fantastiska sätt genom ivf och du sade att det kändes som att när ni gått igenom allt detta skulle inget kunna sära på er... Hoppas du/ni på något sätt kan hitta dit igen!
Kramar också till Malla. Vad strongt gjort att börja i familjerådgivning och fint att M "ställer upp" på det! (Vet att "sånt" kan sitta långt inne för männen... Längre in än för månag kvinnor iaf!) Att ni är där båda två visar ju att ni båda verklgien vill. Ni har ju haft tuffa år ni också - minst sagt. Och jag vet och minns vad du berättat om humör och gräl osv... Kram igen!
Kramar om Maxie också när jag en gång är i farten! Det ÄR svårt med ansvarsfördelning! Men så långt som till uppbrottstankar ska det ju inte behöva få gå... Ni har ju kämpat för det här småbarnslivet längre än de flesta och sen när sonen kom blev det så oändligt mer dramatiskt än man skulle vilja med operation och allt. Jag vet inte om amn också kan skylla lite på att din man verkar vara en "konstnärssjäl" men på din beskrivning av helgens/veckans bravader från den mannen låter det mer som att han är 15 än 40+... Förstår han om du pratar med honom?
På något märklgit sätt har det i det här huset sedan länge varit så att mycket hushållsarbete och barnkoll har fallit på mig och detta trots att barnen ju inte ens är mina 
Jag inser ju att jag till en stor del får skylla mig själv för det har känts så skönt när de har accepterat mig och för att det har känts naturligt för mig att koppla på "mammarollen" kanske mycket iom att jag är storasyster och har hjälpt till att ta hand om mina tre yngre syskon och sedan vår mamma först blev sjuk coh sedan dog har tagit något av en extramammaroll för dem. Jag ÄR lite mammig... Men ibalnd känns det tungt när det är som naturligt att all matplanering ska ligga på mig, att killarna alltid frågar mig om var olika saker finns, att jag har mer koll på deras läxor och skola öht, att det är jag som vet vilka kläder som är vems osv... (Maken frågar om vartannat plagg när han viker och sorterar tvätt Okej...det HAR vädligt lika storlek nu, emn ändå!) Varöfr är hemmasysslor och barnansvar en kvinnoroll?!
Jam: vilket kap! Trevlig resa
Maxie: Härnta=Härnösand
Mitt läkarbesök gick bra trots att maken inte kunde vara med då han sedan i fredags ligger i feber och snorar järnet
Läkaren skrev en remiss för planeringssamtal med läkaren vi hade då Elma föddes (också hon som gav oss beskedet och det ger liiite ångest att träffa henne igen nu när allt bara påminner om det.... Men det ska bli tryggt med en läkare som "känner" oss!) och det ska stå att vi ska in på samtal och att vår läkare vi har nu vill att vi tas in för bedömning gärna redan 37+ och när tappen är mogen sätta igång! Hoppas nu bara tappskrället mognar nångång... Jag som haft så mycket sd och varit så orolig! Idag visade mätningen att tappeländet trots att sd numera inte på något sätt är njutbara fortfarande mäter över 4 cm Dock har den börjat mjukna lite och yttre delen var litelite öppen! Alltid nåt
Och läkaren nämnde inte ens odling från tappen 
Skönt, för man får ändå inte antibiotika för GBS som "bara" finns på livmodertappen.
Jag gick också på apoteket och kollade på solskydd och funderade över bebisar. Skugga och täckande kläder är ju det man hör, men så finns det ju sprej coh jox ändå! Det här med "fysikaliskt skydd": är det typ zinkpasta?! 
Weleda brukar ju ha massa barngrejer...
Är det förresten någoin här som har en "Annas profylax" som den kan tänka sig att låna ut? (bok alltså) Jag är inte ritkgit inne på profylax och är ju lite sent ute dessutom men känner ändå att jag gärna skulle ögna igenom innan jag förkastar det helt!
Hehe, ni är för roliga Hmm...vi är kanske nånstans mittemellan familjen Joyce och familjen Pess Men jag inser att jag kommer få sätta ner foten rejält om den här bebisen ska bli "vår" och inte "min"... Inte bara för min egen skull utan mycket för makens skull då jag vet att han i sitt förra liv i princip inte fick vara med och ta hand om vare sig barn eller hushåll eftersom han gjorde "på fel sätt" Vi planerar redan i sommar att vara hemma båda så mycket som möjligt iom att jag ju jobbar som lärare och kan vara i tjänst under sommarlovet så att A kan vara föräldraledig då
Maxie: Vad rolig din man var med potatisen Blir lite rörd när du pratar om honom och om hur bra du tycker om honom 
Man kan väl kanske säga att han inte begåvats med ett så praktiskt sinne Och jag tror det är itne helt ovanligt att männen tar för sig mer när barnen blivit lite större. Läste precis om att när män och kvinnor föreställer sig ett liv med barn så tänker kvinnor ofta på den lilla bebisen som ska skötas och ammas medan mannen tänker sig ett lite större barn som na nkan göra grejer med
Skoj att läsa om era erfarneheter av nyttan med profylax! Jag hann ju aldrig fundera över sånt förra graviditeten utan hade då "bara" gått på yoga och lärt mig andas djupt genom näsan och fokusera på "det tredje ögat" - och fasen om det inte funkade! Jag är mao mer inne på det som kallas "dyktekniken" där man slappnar av och följer med värken utan att försöka styra den. Det stämmer bra med mitt sätt att reagera på smärta och jag tror att det funakr bättre för mig att koncentrera mig på att försöka slappna av och andas djupt än ta till någon särskild andningsteknik... Eller nåt. Faktiskt tror jag att kroppen ska fixa det här om jag bara inte blir för panikslagen så att jag förlorar kontakten med allt och bara spjärnar emot
Faktiskt är jag förutom att jag är livrädd för att något ska hända bebis mest rädd för att bli rädd! Rädd för att mitt i allting helt förlora tron på att jag ska klara av att föda fram ett levande barn och få en massa flashbacks av känslorna under Elmas födelse (vilket trots allt var en väldigt BRA förlossning!) så att allt bara låser sig för mig och jag blir ett apatiskt eller skirkande kolli som är spänd som en fiolsträng Jag är också orolig för hur min man ska må och reagera... Förra gången kastades vi ju helt oförberett in i helvetet och hade itne hunnit prata alls innan och visste inget om hur en igångsättning skulle funka. Sen blev det ändå så att vi var ett jättebra team och A var ett enormt stöd bara genom att vara där och när allt gjorde som ondast är det enda jag minns att han höll min hand och strök den med tummen oavbrutet. Den här gången vill jag ju ändå ha en mer aktiv förlossning där jag helst inte bara ligger i min säng från början till slut. Och den stora förändringen blir ju förhoppningsvis att huvudpersonen inte är jag utan vårt barn! Förra gången handlade ju bara om att jag skulle överleva att få ut ungen - nu handlar det om att få ut barnet levande och fint!
Jag har ett enormt nehov at att prata om det som komma skall och skulle framför allt behöva prata om det med A. Men han ser ut som att han vill försvinna ner i ett litet hål under jord så fort jag ens nämner förlossningen... Hittar ingen kontaktfrekvens 
Men jag hoppas det kommer. Han ska ju iaf med till SöS på planeringssamtalet och i värsta fall får jag slå ner honom och slapa med honom till kuratorn eller nånstans!
Hehe...eller så skippar man allt vad förlossningsförberedelser och -brev heter och satsar på en hemmaförlossning En kompis i en annan tråd födde sin son hemma i hallen idag (obs! INTE planerat )
Åh, vilken bra länk Joyce Nu ligger det där krokandet ett bra tag fram i tiden för oss men skoj iaf!
Proppens: skönt med fint ul! Och +4,5 % ÄR normalt! Enligt vår ul-bm är +-8% deras felmarginal Och sen sger jag cokså: man kan planera hur mycket som helst men ändå vet man aldrig när bebis vill komma fram
Jag har sovit i nästan en timme - sköööönt!
Hej tråden! Tror att man också via bvc kan få komma i kontakt med kurator e.d. Förra graviditeten blev jag skickad till kurator pga oro och då sade min bm att det egentlgien oftast var genom bvc man hamnade hos den kuratorn men att de också skickade från mvc. Tror det var vanliga vad det nu heter...BUP eller så?
Hemma igen efter tillväxt-ul och flöde och allt såg NORMALT ut Hurra! Knodden ligger på väldigt fina medelsvensson +5% och beräknades idag väga 2290 gram Söööötiiiis! Bm retades järnet med att först säga att hon "trodde" hon visste var det var för kön och sen senare åkte hon över "regionen" igen och då sade hon att hon var 100% säker Nu är jag nyfiken så jag döööööör!!!!
Ser nu att jag var rysligt sen med mitt inlägg ang kuratorshjälp Vad bra att du fått kontakt Kerpet
Har syrran med familj här så jag är lite "off"...
Låter läskigt med mannen och op Pess
Morron Kan som vanligt inte sova...
Jag hade tänkt komma till träff var som idag men nu blir det så att mina nattgäster stannar hela dagen också iom att lille T ska på op imorn och han därför stannar hemma från dagis för att inte snappa upp någon bacill i sista stund. Så jag ska ha en mostersdag idag!
Där blev ni allt nyfikna va?! J= vårt lilla "arbetsnamn"
F.ö kan jag säga att efter den senaste veckan tar jag tillväxtmätningar med en stor näve salt! Ni minns min trådkompis som födde sonen hemma i hallen? Han uppskattades till 3400 i torsdags och tisdag morgon tittar heffaklump på nästan 4300 ut Hoppsan! Modern i fråga säger dock att hon var mindre nervös för hon trodde det var en lagomt liten bebis som var på väg så det gick hur smidigt som helst och inte en bristning!
Fasen också att detta "slappna aaav" ska försölja en genom livet...
Proppens: låter som en rätt heltäckande shoppingrunda Vi kommer inte ha nåt skötbord pga utrymmesbrist men tvättmaskinen finns (tills torktumlaren gör entré) och så har vi hög säng som åtm jag kan byta på
Nu vaknar ledsen tvååring! *snor en kopp kaffe i förbifarten*
Maxie: o fy vilken plåga för din vän Om fvp var ok men det ändå ser mörkt ut så tänker man ju nästan att det hade vart skönt om fvp visat t.ex. trisomi 13 för då hade det ju funnits en förklaring på varför barnet ser ut som det gör Så himla meningslöst med "bara" livshotande missbildningar "lite allmänt sådär" Det har inte diskuterats att gå in och sätta dränering i ödemen redan nu? En "bekant" här på FL fick vid rutin-ul veta att deras son hade ödem i lungsäcken (tror jag) och där gjordes op med dränering ganska omgående! De har uteslutit ryggmärgsbråck också? Såna kan ju sitta väldigt högt...
Vad som än händer nu kan jag ändå som änglamamma tänka att det iaf FÅR en pojke nu! Kanske inte levande och kanske inte att ta med hem, men de får ändå nåt! De kommer att få en förlossning och de kommer få möta en underbar liten varelse som är deras barn... De kommer få ge honom en fin stund och de saker de absolut vill att han ska ha och de kommer få hjälp att skapa fina minnen...Att det sedan är outsägligt sorgligt och hemskt och fruktansvärt orättvist att detta ska drabba dem är på sätt och vis en annan sak OM nu det värsta händer!!! Än är väl hoppet itne helt ute även om det ser mörkt ut!