Lägger ut denna statistik eftersom det finns fler än jag på FL som är värnar om min familjs och mina hundars säkerhet på gatorna. Detta kan ge en ledtråd till när det är dags att gå en omväg på gatan...
www.dogbitelaw.com/Dog%20Attacks%201982%20to%202006%20Clifton.pdf
(Källa: Amerikanska www.dogbitelaw.com)
Pit bull terrier och Rottweiler toppar inte helt oväntat. Trodde däremot inte att Wolf hybrid och German Shepherd skulle komma så långt upp...
Zaria:
Jag förstår hur du menar och hur du tänker, men jag kan ändå inte riktigt hålla med dig. Det är ju inte så att Dess hundraser har större "kampvilja", utan snarare så att deras uthållighet, och förmåga att inte känna smärta (för att nämna några egenskaper) gör att de lämpar sig mer för kamp än andra raser. Men dom "kampar" ju inte av naturen. Dom har ju blivit otroligt hetsade av sina ägare innan, så när dom väl släpps så är det på liv och död. Eller tills kampen bryts.
Så visst, en pitbull som är "pissed off" är ju farligare än en cocker eller labbe. Men det är ju inte så att (ex då) pitbullen LÄTTARE blir "pissed off", än någon annan hundras.
Det är väl lite där skon klämmer tycker jag, för det är ju det folk tror.
Mia72: Nu tror jag du missförstår mig lite,självklart går inte en "kamphund" runt och letar upp föremål att bli arga på eller ilsknar till lättare än andra.
Såhär förklarar SSk kamplust.
"KamplustBegreppet kamplust kan översättas med ?kämpaglöd?, som uttrycks i en lust att engagera sig i någon form av arbete, i uthållighet och att med käkar och muskler kämpa med eller mot någon/något ? att kämpa till synes för kämpandets egen skull. Det belönande i sammanhanget är att få hålla på med job-bet. Handlar det om att bita vill hunden inget hellre än att få slita, dra och hålla kvar. Förmodligen är det denna arbetslust som framför allt driver den kampande hunden.Att en upphetsad och uttröttande kamp till slut slår över i aggressivitet är däremot säkert mycket vanligt. Detta är dock inte önskvärda egenskaper i kamphundssammanhang eftersom aggressiva handlingar styrs av ett stort stresspåslag och mer är av explosionsartad än varaktig karaktär. Meningen med de organiserade kamperna är att det blo-diga skådespelet ska pågå länge.Låsta käftarEn myt och en anatomisk omöjlighet. Låsningen sitter inte i käftarna utan i sinnet på hunden. Den till kamp högt motiverade hunden vill helt enkelt inte släppa det ljuvliga taget,den är inte benägen att släppa sitt byte. Oviljan att ge sig är starkare än önskan att ge upp inför trötthet och skador.OkänslighetEn vanlig uppfattning är att så kallade kamphundar är okänsliga och därför inte bryr sig om smärta eller hårda tag.Detta är en sanning med modifikation.Hundar som är mitt uppe i ett intensivt utförande av ett arbete är ofta helt inställda på detta och kan då blockera sig för andra intryck (till exempel smärta). En hund som ter sig okänslig i ett slagsmål är dock inte det efter att fighten avslutats och stressnivån sjunkit ? då upplevs smärtan! I en neutral situation, när kamplusten inte tänts, reagerar förmodligen samma hund på ett helt annat sätt inför smärta och kan till och med upplevas som pjoskig.
Så jo "bullarna" har mycket kamplust,vid tex Weight pulling är det otroliga just pga sin kamplust att aldrig ge upp,där har man gjort kamplusten till något bra. Dock verkar det finnas många konstiga uppfattningar om VAD kamplust är.
Såhär beskrivs Pitbullen.
"En amerikansk pitbullterrier är en mellanstor atletisk hund med kort hårlag, och med ett öppet och tillgängligt temperament. Hunden är i motsats till exempelvis en Rottweiler en förarvek hund, vilket i enkel översättning betyder att den inte är hård i temperamentet och försöker testa sin rang i flocken. Det är en människokär hundras mycket tack vare avelsarbetet som i århundraden sållat bort aggressiva hundar. Det gick helt enkelt inte att hantera en aggressiv hund i kampsammanhang, och aggressiva hundar i sin tur brände sitt krut i förtid i matcherna och förlorade.
Rasen är aktiv och arbetsvillig, skärpan är normalt låg och kamplusten hög. Rasens historia som en allt i allo-hund präglar den än i dag då en APBT kan göra väl i från sig inom så skilda områden som lydnad, traditionellt bruksarbete, weight pulling och agility. Pga. sin höga aktivitetsnivå och den arbetande hundens temperament behöver den en mycket kunnig och engagerad ägare.
Ja men precis! 
Det är ju så jag oxå menar! Det är ju inte så att dom är mer slagsmålsbenägna i sinnet. Eller opålitligare än andra hundraser. Men egenskapen att aldrig ge upp, att inte uppleva smärta i stundens hetta gör att när dom väl slåss så är dom överlägsna andra raser.
Sen är ju pitbullen (ex) en väldigt stark hund som man måste motionera mkt och stimulera mkt. Den kräver en flockledare,inte en lekkamrat.
Pitbullen är dessutom den enda hundrasen som kan dra 30 ggr sin egen vikt. Visste ni det? 
Nä, så vida man inte har hundskräck rent generellt, så finns det ingen anledning att vara mer rädd för en "bullhund", än ngn annan. Det kan "slå slint" hos vilken hund som helst.
Mia72: Då pratade vi om samma sak fast definierade tolkningen av begreppet kamplust olika då =)
Det är lite tråkigt att folk inte kan skilja på kamplust och obefogad aggressivitet.Kamplust kan ju även vara något positivt vi använder oss av,inte bara att slåss för livet.
Anledningen att jag har mer repekt för "bullarna" är att de ofta ägs av puckon, antingen de som har hunden för att vara tuff men många skaffar dessa raser bara för att "det är synd om dem" och skall visa att de bara är sååå söta och pluttepluttiga. Man bör veta vad man har i kopplet oavsett ras.
Min egen hund blev ihjälbiten av en Amstaff,det var inte själva hunden jag blev rädd för utan just stryrkan och intensiviteten i angreppet som inte på något sätt gick att stoppa.
Där kan vi tala om kamplust. Att det sedan var en idiot bakom kopplet som tyckte att det var helt ok att hunden använde kamplusten på det sättet är bara att beklaga. Han hade kunnat använda hundens förmåga till bra mycket bättre saker.
Men det är ett bra exempel på där kamplusten utnyttjas helt felaktigt vilket är en tragedi,både för oss,vår hund och även Amstaffen.
Ni som är rädda men aldrig träffat en välmående pitbull: kom hem till mig o titta.
Ni som inte vill det: Håll tyst och håll er borta från min hund o hans "med kupaner".
Så blir vi alla nöjda
Måste bara tillägga att media "gör" pitbullar och andra "kamphundar" farliga. Läste om en som hade forskat i antal tidningsnotiser vid hundangrepp.. några exempel från det:
1. En labradormix hade bitit ett 5-årigt barn så halva örat åkte av = 1 liten notis i lokaltidningen.
2. Ett barn hade blivit sönderbitet av en liten hundras (kommer inte ihåg vilken) = 2 små notiser i lokaltidningen.
3. En 52-årig kvinna hade blivit attackerad av sin egen pitbull = 478 artiklar både i nationella och internationella tidningar. (Hon skadades inte allvarligt)
Hundarna i sig är inte farligare däremot är det bara de som syns i media! Det man aldrig får höra vet man ju inte om...
Jag läste i expressen idag att enligt en brittisk studie så är Chihuahua och Tax (tror jag att det var) de mest bit-benägna raserna.
Zaria:
Beklagar det som hände din hund. Måste ha varit fruktansvärt. Som sagt, när den väl anfaller...Ingen vacker syn. Det måste vara svårt att vara objektiv när man befunnit sig "på andra sidan", det förstår jag.