Nodejas Babes och Bambinos

Carro: Vad skönt att allt verkar mycket bättre (förutom sömnen).

Jesster: Hon är verkligen jättesöt.

Meria: Urk och äckel. Jag hade inte heller kunnat sova med en mus som smyger runt.

Efter att vi hittade en död orm i källaren (ingen svensk sort) under en garderob så funderar man alltid vad man mer kommer att hitta. Stefan tog bort en inbyggd säng igår (mycket låg säng där förra ägarens 4-åring sovit) och under där luktade det skunk och kröp spindlar. Som tur vad var det här på bottenvåningen och vi sover på övervåningen så vi var på behörigt avstånd sen.

Vi har för övrigt fått höra att det var förrförra ägarens son som hade ormen och att den försvann när de var på semester. Den som skulle sköta om ormen tvärvände och gick ut ur huset när den insåg att ormen var borta (han var tydligen rätt ormrädd ) och efter det har de alltid funderat på var ormen tog vägen. Nu har de i alla fall fått höra det via gemensamma bekanta.

Skrattar gått åt Merias nattliga besök, då jag själv bott i ett råttbo som barn och där även utvecklade musskräck, så vet jag hur dte känns. Idag är jag inte rädd för möss, men när vi bodde i det där huset så var de min största skräck, jag fick också besök när jag satt på toa en gång, jag var lite rädd av mig som liten och jag var ensam på övervåningen, mamma var ute med hunden så jag satt med dörren öppen, och helt plötsligt sticker en mus in huvudet under dörren, jag flög upp från toan med byxorna vid knäna, samtidigt ramlar mamma in genom ytterdörren och hon blev nog rätt fundersam när jag kom farandes ner för trappen med byxorna nere och tårarna sprutandes, haha!! Jag kan tillägga att jag var typ 5-6 år eller något .

Carro: Hejja Sam!!!

Ang. Sömn så är Isak likadan som övriga sömn-trilskare, ska sova men när han väl kommer i säng så är det för mycket annat och nattningen tar en evighet, sen vaknar han på natten, ska ha täcke, ska inte ha täcke, blir jättearg och skriker åt en att man ska gå, man ska inte gå, han ska ha en kram, sen ska man gå igen, sen säger han förlåt och ska ha en kram igen.... Sådär håller det på. Men det här är andra gången han är inne i samma "fas", han höll på likadant för några veckor sen.

Min status idag är att jag känner mig rätt...emotionell. Jag är glad men väldigt känslig, vet inte hur jag ska förklara. I morse mådde jag rätt illa också. Men trots det så är allting bättre, det känns som om jag kan tänka lite klarare, nu märker jag ju hur, inte nere, men deppig/störd jag varit i över ett år, två år skulle jag nog säga, det är som att jag antingen varit rätt nollställt eller nere, men aldrig några toppar där jag varit särskilt glad. Allt har bara varit ett enda stort "what ever" eller tårar. Nu känner jag igen mig själv lite mer, typ som om jag nyktrat till. Väldigt skumt alltihop... Speciellt när jag inte vet vad orsaken till att jag hamnade i den där jättelånga svackan är. Jag vet ju att jag har lätt för att blir nere, men att det skulle gå så långt att det ändrade min personlighet? Jaja, jag är bara så otroligt glad över att se ett ljus i mörkret, bokstavligen.

Har skrivit på andra forumet

Mini:

Ang. sömn är Ludden lika lättlagd som vanligt (= superlätt) och sover/är i sängen i ca 12 timmar på vardagarna och på helgerna runt 13 timmar. Fast nu ringde de precis från dagis och sa att han spytt efter vilan så Stefan är på väg och hämtar honom så vi får se hur magsjukan påverkar honom. Urk. Idag var fyra barn borta på hans avdelning pga magsjuka och ett annat barn spydde rakt ut i förrgår så det är inte konstigt att han blivit smittad.

Hej svejjs!!!

Inte ofta man hinner skriva här men nu var det lite tyst på telefonen på jobbet.....

Allt är fint med oss, vardag och helg, allt går i ett. Jag kämpar på med vikten. Cirka 18 kilo ner nu så jag är nöjd (och duktig förstås) .
Ang sömn så sover vi fortfarande gott hemma hos oss. Milton somnar runt 20-tiden, vaknar vi ett-tiden, klampar med STORA tunga steg (så vi ska höra honom) in till oss, kravlar upp i sängen, rycker vällingflaskan, dricker en slurk (f´låt en flaska) och somnar om gott igen.......

Jahapp, mer hann jag inte

Smirre: Svarade dig i andra forumet . Kram på dig!

Egentligen borde jag plugga, men jag orkar inte ta mig för något.
Förresten så verkar läraren i byggkursen ha lagt märke till mig, känns trevligt, jag menar, lagt märke till mig i den bemärkelsen att han förstått att jag är intresserad av ämnet och uppskattar det. Känns otroligt skönt att bli lite sedd i skolan, annars är allt så jädrans anonymt och man får aldrig någon respons på det man gör. Och att läraren märker mig gör att jag blir lite mer peppad och engagerad i skolarbetet.

Nä, ett tal ska jag väl kunna lösa innan jag hämtar Isak, dags att dra ut tummen...

Emeliee: 18 kilo? Wow, bra jobbat!

Mini: Tack ,jag vet, jag är skitduktig . Nä men inte så jättekul att vara så duktig jämt men jag är så mycket piggare och har inte särskilt långt kvar (fast just nu är det sjukt trögt!!!!

mini: skönt med att känna sig sedd! för att bli lite peppad så behövs ju det.

emeliee: har ju följt dig lite på din blogg och du är assnygg, och skitduktig

smirre: kraaam!

sitter här och äter "rester" med två feta citationstecken, från min 30-årsfest. Frös in nästan 2 plåtar med gottis så nu åker de fram, bit för bit. nä nu ljög jag, 3 bitar i taget
Emeliee, det är inte så du gått ner va? *håller tummarna*
Känner verkligen hur jag lägger på mig, huu

just det skulle ju skriva att jag firar att jag lyckats få båda barnen att sova samtidigt idag. då blir det fl och kaka