Augustibebisar 2008

Carina
Men... Hur lyckades du bli avstängd nu då? Berätta.

Det är verkligen lugnt här inne nu för tiden...

Lyckeli har ändrat sovrutinerna lite. Hon sover lite mindre på dagarna nu men tar igen det på natten, då hon sover elva timmar! :-O Inatt sov hon 22:20 - 9:30! Det känns som om jag och M har semester. Men hon är ju sjuk och det har varit då hon har sovit så här, så jag ropar inte hej än. Hon har iofs varit vaken lite på nätterna, då snoret och halsen har varit jobbiga, men då alvedonen har börjat verka har hon somnat om igen.

Idag tänkte vi ta oss till Marcus föräldrar, men jag vet inte... Jag är sjuk ännu och det känns skitjobbigt att bara duscha. Vi kanske stannar hemma så jag får ta min tredje dag bara liggandes i soffan. Vad ska ni andra göra?

Snart
Lyckeli har den sista tiden återgått till att bajsa varje dag, men under flera veckors tid bajsade hon bara var tredje. Men då tyckte JAG att hon var förstoppad, men det handlade ju mer om att hon bajsade torv än att det var så sällan. Så länge konsistensen är okej tycker jag att var tredje dag låter högst okej. Jag kan ligga och dega i soffan hos svärföräldrarna med, det är som att vara hemma då man är där. Och fördelen är ju att man slipper att ens tänka på att laga mat och diska. Men det hänger mest på Lyckeli, får se om hon verkar mer piggelin då det närmar sig. Gott att bara vara ni två hemma, förstår jag. Ibland behöver man ju lite tystnad.

Kesso
Mmmm.... taco! Vi har på tok för mkt julmat kvar för att laga till något annat. Ska äta bönpaj idag, tror jag.

Känner att vi nog blir kvar hemma. Det känns jobbigt att dra sig hemifrån . Men sista ordet är inte sagt i den frågan än, känner jag.

Snart
Det ligger lite på is nu, allt det med cancers, känns det som. Det har varit jul och mkt med firandet, och så startar ju inte strålningen förrän i januari, så det har kommit lite i skymundan, som tur är tror jag. Men visst känns det tufft ibland, då Marcus är lite ledsen eller känner sig rädd. Eller då jag är det. Tack för att du frågar. Igår träffade jag en vän som inte vet ngt om det, och det kändes konstigt att småprata lite om jul och annat utan att hon visste om hur det är just nu.

wiem
Ja, det kostar en del det där simmet. Men oj va kul det är!
Hur jag mår... Tja, jag tycker det är surrealistiskt, allting. Cancer. Man har ju läst om unga personer som får cancer och som har förlorat sina män eller syskon eller (gud förbjude) barn i cancer. Men att det skulle komma så här nära det har jag aldrig ens haft tanke på. Och jag kan ibland gå och fantisera, ni vet sådär "tänk-om", att Marcus går bort, hur jag skulle hantera det och hur jag och Lyckeli skulle leva vidare. Hemskt, det får mig att gråta och våndas och känna ångest, men det är väl en sorts terapi under mina promenader. Det är en konstig känsla, att döden blir verklig på ett sätt medan det ändå känns så himla overkligt... Vet inte hur jag ska förklara. Jag försöker att tänka att det här ska gå bra. Jag är mkt mindre livrädd nu än jag var då vi först fick reda på det, men det känns ju inte tryggt än. Det lär det väl aldrig mer göra helt, kanske? Iom att M kommer att gå på kontroller i tio år så kommer det antagligen kännas varje gång han åker in till Sahlgrenska. "Tänk om det har kommit tillbaka." Men nu ser det ut så och jag får lära mig leva med det. Måste ändå säga att vardagen känns rätt vanlig igen. Vi pratar ju på om fler barn, jobb och framtid precis som vanligt. Vi har inte diskuterat på allvar att Marcus skulle dö... Usch, hemska tanke.

Kesso
Vad menar du med att blodet kommer i obalans?

Hallon
Okej, så det handlar mer om insjuknandet och lite annat, då... Jag har aldrig haft vinterkräket, som tur är. Det är katastrof för mitt socker då jag får influensa, och en kräksjuka är ännu värre. Då ska jag överväga att lägga i mig på sjukhus, eftersom jag inte har koll på socker då jag inte kan äta eller då jag riskerar att spy upp det jag äter.

Hallon
Oj, jamen man förlorar mkt vätska när man blir sådär hemsket sjuk. Din stackare...

Kesso
Ja, jag förstår att du känner så! Jag har bara haft hemska erfarenheter av cancer förr, många i min närhet som har gått bort av det. Så det var fruktansvärt när vi fick beskedet om Marcus tumör. Men nu ska vi vända trenden! Han får vara den som bevisar för mig att man KAN överleva cancer!

Här har jag käkat nog för ett tag nu, känner jag. Frossat ikväll. Härmed lovar jag på heder och samvete att jag imorgon ska inleda en period av hälsosamt leverne, med nyttig mat (läs: ej choklad och popcorn) och motion varje dag (hålls redan). Nu ska bannemej de där sista fem kilona bort! Grr....

Carina Det kanske är fler tänder på gång? Då kan de ju bajsa konstigt. Vi glor 2an på Sagan om ringen. Sedan ska jag sova. Marcus har lovat att ta hela natten (för tredje natten i rad) så jag får sova och vila upp mig. Nu har jag vi delar på nätterna ändå, för jag kan inte ligga kvar då L gråter och är tät. Men bara det gäller att mata och så kan jag lätt låta Marcus göra det nu medan jag är sjuk. Förhoppningsvis är både jag och Lyckeli mer friska imorgon. Bara hennes skrällhosta försvinner så är jag glad.

Kesso
Du menar inte att du gick nio månader utan att veta att du var gravid!? :-O :-O
Marcus har inte så mkt fysiska men av tumören nu, mer än att huden är lite spänd och mindre elastiskt där ärret är. Han kan inte lyfta armen helt upp, men det är en otrolig förbättring sedan före jul bara. Då kunde han bara hålla den rakt ut, inte längre upp. Så huden vänjer sig väl, och svullnaden har lagt sig mer och mer. Nu väntar jag bara på att få reda på när han ska börja strålas. Ja man kan tycka att allt kommer i et sjok, allt det hemska, men även om 2008 var året då Marcus fick cancer så är det ändå ett av de bästa. Lyckeli kom, jag och Marcus har kunnat vara hemma båda två och vi har upplevt så mkt fint tillsammans. Jag försöker se det här som en liten prövning, en påminnelse för oss om hur viktiga vi är för varandra och hur rädda vi ska vara om det vi har. Vi får försöka fokusera på det som ändå är positivt, du och jag och alla andra som har det lite tufft just nu! Det finns mkt fint runt om oss ändå.