Det här är den fjärde tråden. När den tar slut är det exakt ett år sedan vi började snacka, och en stor del av oss är fortfarande kvar!
De första bebisarna börjar strax titta ut medan några andra fortfarande längtar och väntar på att äntligen få plussa, så här är diskussioner om allt däremellan (och lite till!)
Får hoppas på att det är så.
Jag pluggade i Göteborg. Halvtid nu alltså. Det kommer jag ihåg var skönt när man läst hälften av utbildningen.
Axels mamma Sanna skrev 2008-11-30 20:45:30 följande:
Majsanna, då får vi verkligen hålla tummarna för att det är nyår som innebär de stora förändringarna för eran del!!! Skickar lite styrkekramar och massa grav bacieller så det går vägen nästa gång!
TACK alla för stöd.
Nu ska jag gå och lägga mig och försöka få lite energi inför en ny jobbvecka och försöka tänka positiva tankar inför nästa ÄL.
Nu är jag (äntligen) tillbaka! På jobbet och därmed tillfälligt Internet, alltså. Hoppas min kabel kommer imorgon för det börjar bli segt att återigen vara nätlös därhemma.
Rauur: GRATTIS 
Äntligen! Skönt att inte vara den siste ovanför strecket, det känns bra att vi bara blir fler! När Kanelbulle satte trenden, har vi andra hängt på rätt bra, ju!
Förstår precis hur du känner den overkliga känslan... Den har vi nog alla känt när det där strecket som vi så länge längtat efter, äntligen dök upp!
Serafine: är det din tur nu? Hur känns det? Snart BIM, va?
Majsanna: 
Kan bara beklaga... Vet precis hur det är när mensen spökar sig dessutom, när man åtminstone vill att den ska vara regelbunden så man har nåt att räkna på! Klart du också kommer att komma med oss i gravidgänget! Du får inte tappa tron, även om det självklart börjar kännas tungt.
Är nu själv på dag 6+1 och mår mindre illa än i början. Läste att det faktiskt är vi västerländska kvinnor som mår mest dåligt för att det "ska" vara så. I andra länder är inte illamående ett graviditetstecken i samma utsträckning och där blir får alls lika många blivande mammor det eftersom de inte räknar med det... Rätt coolt hur vårt psyke styr oss! Givetvis är det ju olika ifrån fall till fall. Lightfish, inte meningen på något sätt att bagatellisera dig för du mår som ingen önskar sig. (Om du nu alls tog det så, det var som sagt inte min tanke alls).
Godmorgon tjejer!
EvaMarianne: Intressant det där med psyket...
Själv så vaknade Lilleman av sambons väckarklocka för 1 timme sen... Så då är det omöjligt att somna om. Men jag ska ju iofs inte sova så länge idag. Ska till BM ju! Spännande. Idag får vi antagligen lyssna på Lillemans hjärta och så... Har tid 9.15
Nej, vad tråkigt majsanna. Precis som övriga gänget i tråden hoppades jag så att ni skulle få ert plus. Men... än är inte hoppet ute - kanske blir det ett nyårsplus i stället!
Jag har haft ytterligare en tiiidig morgon. Vaknade vid 04 av galen mensvärk och sammandragningar. Låg och pustade och andades i sängen bäst jag kunde. Försökte somna om, men utan lycka, så strax innan 05 gick jag upp. Värken kom och gick i lite mildare tappning ett tag till, men vid 07 kunde jag somna i soffan igen. Låg och tänkte på att det här med upp mitt i natten är nog bara att vänja sig vid och faktum är att det inte kändes så jobbigt längre, som jag tidigare trott och känt.
Igår kväll var maken gullig när jag fick värk - han tittade på mig i soffan, påminde mig att andas och när det var över "Tänk att det är något bra, det betyder ju förmodligen att bebis tar sig längre ner och att jobbet har börjat!" Ja, han lärde sig något på profylaxen hjärtat mitt.
Om en timme ska vi till BM igen. Ska ta upp mina svullna och värfkande händer/fötter och se vad hon säger om det. Och även att jag börjat få ont. Hon säger säkerligen att "Det är helt normalt, precis som det ska vara!"... Känns som att det är sällan de säger något annat!
... Men de här senaste har varit alldeles för mycket för mig som fixar EN sak om dagen sen har krafterna liksom tagit slut. Jag mår inte bättre... Mår illa HELA tiden, spyr då och då, har yrsel ganska ofta liksom huvudvärk...och nu...tadaaa..foglossning.... Nåja, han rör på sig där inne vår lilla pojke så det är skönt. Jag ses gärna, imorgon kanske? Nåja, messar dig om det så vet jag att det nått fram 
. Hoppas BM har något roligare att säga än att det är helt normalt.
*asg* precis så har jag känt inför att ta upp något med vår barnmorska. Sedan är det säkert så men ibland har det känts meningslöst att fråga om något eftersom man inte hinner mer än öppna munnen innan hon säger "det är HEEELT normalt" 
Dom har säkert rätt i att det mesta är helt normalt men jag har ändå känt att det är frustrerande. Varför ska man då gå dit och fråga liksom?