Oj va det händer saker. Mars2007, vad härligt med nytt hus, första natten i ett nytt, alldeles eget hus är nåt speciellt, även om det kanske hamnar på några platser efter känslan av en alldeles nyfödd i armarna, jag har bara testat nytt hus än så länge :). Serafine, nä det är nog bra att inte analysera och hoppas för mycket men jag håller tummarna iallafall Catt och FlakeZ, hoppas era små behagar titta ut "lagom" snart :), spännande att det närmar sig. Fantastiskt att vi snart har fyra bebisar i tråden, det känns som att vi nyss startade. Kallo, svärmödrar är inte alltid en dans på rosor... tror min är lite rädd för mig, hon håller väldigt låg profil trots att jag vet att det kommande barnbarnet (min man har inga syskon, så det blir deras första och ev enda)redan har fått henne att gråta av glädje, trodde hon skulle ringa stup i kvarten. Får se hur det blir sen. Stå på dig, vill du inte åka nånstans ska du inte göra det! Själva ska vi fira en lugn och stillsam jul hemma hos oss med bara min syster och en kompis, resten av familjen hälsar vi på efter jul. Eva marianne, krya på dig!! Jag var hos BM idag och alla värden såg ok ut, sf-värdet hade planat ut lite, sist låg jag strax över övre kurvan nu låg jag precis över medel (27, v 27+5) vilket hon tyckte var bra. HJärtljuden var bra och hb-värdet hade stigit till 117 (!!) (kan rekommendera för er som har problem med låga, inte stigande värden att kolla ev tillskott av andra vitaminer, i mitt fall är det extra B12 som gjort susen). Men det är inte bra med sammandragningarna, men hon trodde ev att jag kunde fortsätta jobba halvtid, får se vad läkarens dom blir på torsdag. Efter var det dags för sista föräldrakursen, del amning, fick se en informationsfilm från Norge, inspelad på 80-talet, den var bra, men viss humor, förra gången när vi pratade smärtlindring visade hon diabilder också tagna nångång på 70 eller 80-talet. Görs det inget nytt informationsmaterial? När jag kom hem skulle jag byta till mysbyxor och fick verkligen känna på vad "riktig" foglossning innebär, har haft en del mer och mindre jobbiga känningar hitills men nu kändes det som att nån stack en kniv rakt in i blygdbenet, jag skrek rakt ut, det var bland det värsta jag varit med om. Stackars alla som har det så hela tiden. Fick stå stilla en lång stund, sen var det myrsteg till soffan. Nu gör det inte ont längre iallafall, men jag antar att man får börja tänka på hur man rör sig mer i fortsättningen.