HJJJJJÄÄÄÄLP!!!! vad ska jag ta mig till snälla ge mig råd! vi mår så DÅLIGT!

1) Jag förstår tanten, som blev så väldigt trött på trakasserierna att hon tog till käppen. Din son var förmodligen inte oskyldig till körsbären, men kom ivägen för henne samlade vrede.

2) Jag förstår dig, som anmälde henne. Verkligen. Jag skulle ha gjort samma sak.

3) Jag förstår INTE samhället Åtvidaberg som inte kan släppa saken! DET är riktigt, riktigt illa.

Jag känner med er något enormt!!!

Men att ta till våld är väl att gå för långt? Barnen som varit på henne är säkert inga änglar men hon kunde ta kontakt med barnens föräldrar, ringa efter polis eller störningsjour, kontakta hyresvärden... Jag hade också blivit förbannad om ett gäng "snorungar" kastade saker i mitt brevinkast, men att ta till våld... det ligger långt borta.

Nope men läste de flesta artiklarna...

Anonym skrev 2008-12-22 14:38:32 följande:

Jag skrev inlägg 21, och glömde lägga till att jag också skulle ha flyttat. Det är inte värt det. Låt din son få börja om med positiva förväntningar någon annanstans. I en sån där håla blir han stämplad för alltid, och då är det väldigt lätt att leva upp till förväntningarna. Flytta för ert barns skull!

Men vi hade ju bara bott i Åtvidaberg en vecka! ska jag uppfostra min son att inte leka kurragömma?????????????
vad är det här?

Nä men jisses!! Det är ju intehennes pojke som gjort allt? Allt detta började ju INNAN dom ens flyttat dit! Pojken blev misshandlad efter bara nån vecka där om jag fattat rätt.

Hur kan man ens försöka berättiga hennes beteende...

Mamman gjorde rätt i att anmäla, barnmisshandlare ska anmälas, inga ursäkter för sånt!

...och jag skulle nog också flyttat därifrån om det var möjligt. För barnens skull. Om en hel kommun går emot er så kommer era barn få det tufft framöver.

Vill börja med att säga att jag tycker synd om er (ts) som hamnat mitt uppe i något ni inte har att göra med egentligen.
Jag vill inte försvara tanten och barnaga på något sätt, men kan ändå förstå hennes "reaktion". Efter många års trakasserier var det droppen som fick bägaren att rinna över, hon "slog" efter första bästa barn hon såg, vilket råkade vara eran son. Men dessa trakasserier måste ju kunna stoppas på annat sätt. Var är barnens föräldrar tex, kunde hon inte tala med dem ? Tyvärr tror jag att det bästa är att flytta därifrån, i ett sådant inskränkt samhälle kommer ni nog alltid vara syndabockarna oavsett vad. Hur är/går det med er son nu ? Iskolan, bland kompisar osv ? Stor kram och hoppas att det ordnar sig för er.