Vi som sörjer Michael Jackson

Ser att ni pratat om mobbing. Har oxo blivit mobbad. 1-9. När jag började gymnasiet så så slutade de. Nya klasskompisar. Gymnasiet var bästa skoltiden. Fast ändå skolkade jag mkt, hehe. Det är återträff från nian i sept. Tio år har gått. Jag tänker INTE gå. Jag klarar mig utan.Mobbing är fan hemskt. Minns att jag brukade skriva o rita om hur jag skulle ta mitt liv. Och kankse.. bara kankse jag kan sniffa massa lim. Överdos utan liv. Hel knäppt. Det har minsann satt sina spår. Kan inte säga att jag är en glad o lycklig människa fast jag har allt. Ler utåt men gråter invändigt. Blev utvald till klassens clown i gymnaiset.. Så spela kan jag Är livrädd att mina ungar ska bli mobbade.En gång när jag o ungarna gick förbi ett dagis så stod några 5åringar o hängde ut över staketet. Ville cyklade. En pojke sa nåt i stil med att kolla lilla flickan kan inte cykla utan stödhjul.  Jag blev så paff. Mobbing redan. På dagis. Jag sa iaf till pojken på skarpen. Sket totalt i om fröknarna lyssnade. Nääh fan så arg jag blev.

Hoppas du gillar filmen MJs underbara värld har jag inte läst än. Bara tittat på alla fina bilderna.Känns som alla bilderna man hade sen liten (som försvunnit) fanns med. Jeeej

Och.. Mobbingen igen. MJ var en tröst att lyssna på när allt var kasst. På med kassettbanden o stänga in sig på rummet. Lägga sig på sängen o blunda. Helt underbart

Jag har älskat michael sen den dag jag kunde tala!..Min store bror lyssnade på honom så jag e uppvuxen med Mj min största idol jag försvarade honom alltid ingen av mina vänner gillade honom eller någon i min omgivning bara jag och min bror , när mj dog grät jag och sen började alla bry sig helt plötsligt jag hajar inte varför nu ?..ingen gillade han innan ...Han är en sann legend..Älskar Mj..R.I.P Te amo Mj..

Synd att jag hade "glömt" bort Mj då, eller ja lyssnade ju lite på dom ärvda banden runt 10-13 år. Men då förstod jag inte vad han sjöng om, lyssnade bara för att musiken var bra.

Mmmmm Fan.. det är som ens klippa har försvunnit.. Nu börjar sörjandet igen känner jag...