• Anonym

    Min syste klänger efter min fästman

    Bor i Cypern med min fästman, e sällan i Sverige,men e här nu o hälsar på semester o visst kul att träffa familjen när ens lillasyrra (hon e 27 o jag 29) klänger efter min man..hon har precis fått barn, har tråkigt o vill ut med oss när jag ska visa min hemstad för honom. Vill ju va romantisk med han, men inte vill ja hångla mitt framför näsan på henne, för hon har svårt o hitta killar nu när hon e lite 'låst' med ta hand om ungen..plus det känns som att hon har värsta bekräftelsetörsten när de kommer till killar, o hon ska 'jämt' amma o vissa lökarna mitt framför min man!! Får fnatt! Min man känner sig besvärad, men vill inte säga nåt o mamma tycker jag borde umgås med min syrra för att vi ses ytterst lite! Men hon e så jävla på..vill ha en hel mysdag med älskling bara, vilket innebär hon blir sårad så fan göra? Ingen förstår!?!

  • Svar på tråden Min syste klänger efter min fästman
  • Anonym (Kattis)
    lollisen skrev 2009-08-02 13:29:08 följande:
    Anonym (Kattis) skrev 2009-08-02 13:16:30 följande: Men? OM det nu inte är ett normalt beteende och systern drabbats av någon personlighetsförändring helt plötsligt, borde itne de anhöriga fråga vad det är som händer då? Eller om nåt inte riktigt står rätt till?
    Ja, då får de väl söka hjälp.
  • lollisen

    Anonym (Kattis) skrev 2009-08-02 13:30:44 följande:


    Ja, då får de väl söka hjälp.
    Främst bör de väl se hur det står till med systern om hon nu ändrat sitt beteende så drastiskt, för det gör man ju inte utan vidare. Familjer brukar väl i regel stötta varann? Eller har jag helt fel uppfattning om vad omtanke och kärlek innebär?
  • Anonym
    lollisen skrev 2009-08-02 13:29:08 följande:
    Anonym (Kattis) skrev 2009-08-02 13:16:30 följande: Men? OM det nu inte är ett normalt beteende och systern drabbats av någon personlighetsförändring helt plötsligt, borde itne de anhöriga fråga vad det är som händer då? Eller om nåt inte riktigt står rätt till?
    kanske för att dom anhöriga inser att det inte handlar om nån persnlighetsförändring.. utan att hon är attraherad av ts. man..
  • Anonym (Kattis)
    lollisen skrev 2009-08-02 13:31:56 följande:
    Anonym (Kattis) skrev 2009-08-02 13:30:44 följande: Främst bör de väl se hur det står till med systern om hon nu ändrat sitt beteende så drastiskt, för det gör man ju inte utan vidare. Familjer brukar väl i regel stötta varann? Eller har jag helt fel uppfattning om vad omtanke och kärlek innebär?
    Jo, det är klart, att de måste stödja henne om det är något som slagit slint men jag tror inte det är fallet men man kan ju aldrig veta. Men att det verkar jobbigt för hela familjen är ju uppenbart, jag tror att det är något mellan systrarna som blivit fel, att den hemmaboende systern har något problem i sin relation till TS och att det är där man får börja, men det är ju ara mina teorier. Nej du har inte missuppfattat vad omtanke är.
  • lollisen
    Anonym skrev 2009-08-02 13:33:20 följande:
    kanske för att dom anhöriga inser att det inte handlar om nån persnlighetsförändring.. utan att hon är attraherad av ts. man..
    och det är en dödssynd menar jag?

    Det är ju ändå upp till dem som inte trivs med beteendet att säga ifrån. Trivs man inte, så går man eller säger ifrån direkt till person...
  • lollisen

    Anonym (Kattis) skrev 2009-08-02 13:38:19 följande:


    Jo, det är klart, att de måste stödja henne om det är något som slagit slint men jag tror inte det är fallet men man kan ju aldrig veta. Men att det verkar jobbigt för hela familjen är ju uppenbart, jag tror att det är något mellan systrarna som blivit fel, att den hemmaboende systern har något problem i sin relation till TS och att det är där man får börja, men det är ju ara mina teorier. Nej du har inte missuppfattat vad omtanke är.
    Man får ju inte glömma bort att systern precis fått barn... Vem är INTE psyko då liksom?
    Sjukt mycket hormoner i omlopp och jag VET att JAG var helt närhetstörstande då och kramade alla i min närhet och sådär. Samtidigt så var jag medveten om det själv och "varnade" de i min omgivning om mitt plötsliga behov av att kramas och vara nära. och jag VET samtidigt att de skulle säga ifrån OM de hade tyckt att jag var jobbig eller påfrestande.
  • Anonym (Kattis)
    lollisen skrev 2009-08-02 13:38:36 följande:
    och det är en dödssynd menar jag? Det är ju ändå upp till dem som inte trivs med beteendet att säga ifrån. Trivs man inte, så går man eller säger ifrån direkt till person...
    Ingen dödssynd men man måste väl ha den moralen att man låter bli sin syrras man och det är ju upp till henne att i såna fall behärska sig
  • lollisen

    Anonym (Kattis) skrev 2009-08-02 13:41:27 följande:


    Ingen dödssynd men man måste väl ha den moralen att man låter bli sin syrras man och det är ju upp till henne att i såna fall behärska sig
    Det där med gränser är så otroligt abstrakt så att det inte är vetigt. Alla har sina gränser och systern kanske inte ens anser att hon passerat några? Jag vet inte...?

    Men alla är olika och kommunikation är A och O!
  • Anonym (Kattis)
    lollisen skrev 2009-08-02 13:40:33 följande:
    Anonym (Kattis) skrev 2009-08-02 13:38:19 följande: Man får ju inte glömma bort att systern precis fått barn... Vem är INTE psyko då liksom? Sjukt mycket hormoner i omlopp och jag VET att JAG var helt närhetstörstande då och kramade alla i min närhet och sådär. Samtidigt så var jag medveten om det själv och "varnade" de i min omgivning om mitt plötsliga behov av att kramas och vara nära. och jag VET samtidigt att de skulle säga ifrån OM de hade tyckt att jag var jobbig eller påfrestande.
    Jo, kramas är väl en sak och det gör man ju annars med kanske, vänner emellan, men att slänga fram pattarna framför någon annans man är en helt annan sak.
  • lollisen

    Anonym (Kattis) skrev 2009-08-02 13:44:13 följande:


    Jo, kramas är väl en sak och det gör man ju annars med kanske, vänner emellan, men att slänga fram pattarna framför någon annans man är en helt annan sak.
    Jo, men vi har bara fått TS syn på saken, vilken jag antar är rätt vinklad då hon verkar osäker på sig själv och sin man till viss del. Ja, slår svartsjukan till, så tolkar man in väldigt mycket i saker och ting som kanske för andra är och verkar helt naturliga?

    Hade min syster tex när hon ammade, satt sig jämte min dåvarande pojkvän med ena tutten utanför, så hade jag iallafall börjat asgarva och frågat om hon inte tappat nåt eller liknande.. Jag hade gjort det till en rolig grej istället.

    Livet och dess innehåll blir alltid vad man gör det till. Väljer man att se negativt på saker och ting, så blir de negativa upplevelser. VÄljer man att skämta om det, ta det på ett lättsamt och kul sätt, ja då blir det helt plötsligt inte lika negativt och jobbigt och det senare alternativet leder sällan till vidare konflikter.
Svar på tråden Min syste klänger efter min fästman