barn i "koppel", sele med lina

min son är snart 7 år och jag skulle behöva en...

tänk är mitt bästa ord till dig... ja, tänk... använd de små grå!!

Min son, svår ADHD och en autismdiagnos?? Det syns inte på utsidan så ser du oss ute kan du inte veta att han har det. Hans svårigheter ligger i att han är svårt styrd av sina impulser och har agressioner utan dess like. Han har svårt att samspela och svårt att lyssna och ta till sig information och sen behålla det in i nästa situation. Han rusar impulsivt rätt ut i gatan utan att se sig för. Vi tränar gatan hela tiden men han är funktionshindrad så det är inte bara att lära och sen kan han det. År av träning och medicinering ligger till grunden för hans framgångar. Han är rymningsbenägen och totalt distanslös. Begreppet känd och okänd människa finns inte, han förljer med vem som helst. Vi har fått ringa polisen så de har fått gå ut med helikopter och leta efter honom när han slitit sig från oss.

Vet du hur ett koppel hade kunnat bespara oss alla risker han tagit?? Vi har haft änglavakt flera gånger, han hade kunnat vara död nu.

Så om du tycker att det är bättre att lära barnen farlig miljö i stället för att vara en lat förälder så är du välkommen hit. Efter det skulle du nog skriva inlägg här av annan nivå för detta var helt förkastligt. Fast vissa är väl mer tänkande än andra antar jag...
Men när du ser en förälder med ett barn i sele ute nästa gång så tänk på att den föräldern kanske inte är lat, barnet kanske är FUNKTIONSHINDRAD... eller så kan man behöva sele av någon annan anledning.

Föresten, min son är 7 år och skulle behöva detta på honom men han är för stor för att de ska passa.

det är skillnad på äldre barn och små barn och det är skillnad på föräldrar och pedagoger. Ungar lyder som bekant dagisfröken bättre än mamma.

Visst är trafikvett A och O. Det tycker jag är förälderns skyldighet att lära ut. Men en t.ex tvååring eller treåring kan ofta vara lite disträ, speciellt när det är mycket att titta på. Bor man t.ex i stadsmiljö så kan det rent av bli farligt.

Och jo, då kan man ju hålla handen. Men barn vill utforska. De vill inte alltid hålla handen. Och har man då en unge som gärna glömmer bort sig lite i trafiken, och som inte vill hålla handen så är väl sele en fantastisk möjlighet?!

Tycker jag iallafall.

Vi kommer troligtvis skaffa en sele åt vårat barn när han blir äldre!

personligen hade jag blivit förbannad om mina barns pedagoger hade en pedagog på nio barn och gått ut i trafiken.

verkligen! Vilket vansinne!

Vi var 4 pedagoger på 18 barn i 3-4årsåldern. De var dessutom stenhårt tränade i trafikvett.
En person på nio? Herregisses! Som värst kan jag tänka mig 5 barn själv. (en i varsin hand, tre som håller handen och går framför mig) Men då blir det stressigt.

Lady Dahmer skrev 2009-08-05 22:14:22 följande:

ja man gör ju sitt bästa för att inpränta det här med bilar och se sig för...och mina barn är rätt duktiga på det. men det går inte att komma ifrån att barn inte kan styra impulser särskilt bra... och det har rätt lite med uppfostran eller slöa föräldrar att göra....

Lady Dahmer skrev 2009-08-05 22:04:10 följande:

Sant. Jag bor precis vid en av Stockholms mest trafikerade gator, det är ett himla sjå att få dottern still när vi ska gå över, jag är livrädd att hon ska slita sig och bli överkörd. Det slutar oftast med att jag får bära henne istället. Men ändå, det tar mot att köpa en sele, känns bara... fel. Som om hon vore en hund eller nåt.

jag förstår tanken. (hund) -- men å andra sidan, är det inte MER kränkande (om man nu ska tala i sådana termer) för barnet att man håller det hårt i handen (när hon vill slita sig loss) eller att man till slut bär henne....? (bara en tanke)

Min unge är ju bara 15 månader så jag har ingen erfarenhet av just det här. Inom förskolan har vi ju inga koppel, men å andra sidan så är det en enorm skillnad på mamma och en pedagog. (ungar tenderar att vara mer lydiga med oss fröknar)

Lady Dahmer skrev 2009-08-05 22:21:40 följande:

Hehe, ja på förskolan går dom på utflykter och alla barnen är så fina och lugna och vi ba "eh okej, vår lilla orkan också?" Jag brukar försöka förklara för henne att " bilarna är hårda och det gör ont och bli träffad, man måste gå försiktigt och titta ordenligt och hålla mamma i handen" och det är spännande en stund men sen så ser hon något kul och då vill hon inte längre. Oftast stannar hon mitt på övergångsstället och vill vinka åt bilarna, och jag får panik och ser hur den gröna gubben börjar blinka och då slänger jag upp henne i famnen istället. Shit, vi kanske borde flytta. Jag kommer aldrig våga låta henne gå ensam här.