Syskonlängtan 4

kikar in

gröna görn..jo..du tänker på mig..vi lyckades på vårt 8 försök!!
Jag har nog aldrig varit så negativ o skitit i hela ruvningen i stort sätt..o så poff...ett +!!
efter 8 försök!!! så ge inte upp!!

Cellisen..fy vad besviken jag hade blivit på min mamma om hon gjort samma som din mor gjorde...riktigt snålt.*styrkekram*

Trollmamma ..ger dig en stöttande kram

Kram på er alla

Hellu.. nu e jag här igen efter en bra helg

I lördags så for vi upp till Gävle för att gå på Hockey, Brynäs ( så klart) mötte Luleå hemma å vi vann såklart.. sweet 3 raka segerna!!

Det var bra när vi väl hade kommit till arenan.. mindre bra innan.. vi hade ju planerat att åka upp så att vi var i Gävle ca 1 timme innan matchen börja vid 18,30 för att vi skulle hinna äta innan.. sagt å gjort vi hittade en liten kvarterskrog å tänkte att vi beställer pizza för det lär ju gå smidigast å fortast.. pyttsan vad vi bedrog oss.. det tog oss 35!!!! minuter efter att vi beställt innan vi fick vår mat.. hann knappt äta en halv pizza innan vi var tvugna å stressa iväg för att hinna i tid till matchen... sjukt!! Kan ju bara säga att jag ALDRIG mer kommer att äta där..

Nåja det blev ju bra när vi äntligen var på plats iallafall..

Sen senare på kvällen så blev jag avsläppt i Uppsala så var jag på krogen med vännerna mina å dansade å minglade.. kanon kul.. igår så var jag bara trött!

Just det ja.. får ju inte glömma.. igår så förförde jag mannen.. el han förförde mig.. haha.. å det lyckades..

Snart ska vår sista eskimå få komma in i värmen..

Cellisen:
vill börja med att Gratulera din tös i efterskott på hennes födelsedag. Sen vill jag I förskott Gratulera dig & din man på era 9års dag på Onsdag den 14/10
Vill inte missa att gratulera er, och vet inte hur vida min hjärna är med mig på onsdag. Och är redan så stressad inför kursen i morgon samt inför läkarbesöket hos kirurgen på onsdag.

Jeskan:
De är väl typiskt att "snabb mat" ska bli som att sitta vänta på oxfile på resturang.. me kul att ni kom iväg. O härligt att ni fått "till det"..

hur är de med er andra?!
handen på hjärtat har ja inte kolla på hur många vi är här inne i denna tråden. hur läget är med var och en. hur länge av er försökt, vilka som är gravida
hade vart kul med kortare presentation av alla som är här inne o skriver så ni kan hjälpa mig att uppdatera mitt minne i huvudet

Får jag fråga er om råd?!
Om ni skulle ha en sak som växte på ert organ i kroppen, men som inte idags läget är elak artad, men växer ändå.
vad skulle ni troligtvis vilja göra då?!

En sak som ja har ångest för...
dålig fru.
ja vet inte hur jag ska få lusten tillbaka, den redan innan låga lusten. tycker synd om min man på ngt sätt, inte för att han e på mig eller ngt om det. men ja vill vara den kvinna som har lust, kunna få visa min kärlek på så sätt med.
Men efter allt som vart, sen på de ogilla min kropp något så extremt efter min viktnedgång så känner ja mig bara så ful o fet.

hur piffar ni andra upp ert sex liv?!

mammzi, jag hade i dagens läge inte gjort något.
Men hade jag inte varit gravid hade jag opererat bort den iallfall.

Jeskan: yeeehaa!

Mammiz: Tack så hemskt mkt

Angående din första fråga så vet jag inte alls hur jag hade gjort..antagligen hade jag tagit bort den men vad kan det ge för komplikationer?

Angående den andra frågan så är jag och C väldigt aktiva i sängen Tyvärr kan det bli mindre lekar och leksaker mitt i vardagen men det härliga är att vi (nästan) alltid vill ha varandra oavsett hur trötta vi är.
Låter konstigt kanske efter att ha försökt få syskon så lång tid och varit tillsammans så länge men så är det.
Vi försöker alltid med de små sakerna i vardagen som får en att längta. Pussar, kramar..tafsningar..sms telefonsamtal och sådana saker.
Jag har också haft mindre lust förr..men som tur är har jag en man som förför mig så att jag fick lusten tillbaka Han ger inte upp och låter mig inte försoffas

Hej tjejer!
Vet inte om ni kommer ihåg mig, men jag var med i trådarna i början.. typ i våras.. tappade orken totalt att skriva sen, ältade mest problemen att blir gravid för mig själv, men har följt er lite sporadiskt.
Grattis till er som lyckats bli gravida och jag hoppas verkligen att allt går bra (klart det gör!!) Och håller tummarna stenhårt för er andra...

Kanske kan ge lite hopp också då jag själv är i v8 nu, efter nästan 2,5 års försök.. OBS Vill INTE göra ngn ledsen med detta inlägg, tänkte bara att det kanske kan ge ngn en gnutta mer hopp iaf...

Ironiskt nog för våran del så lyckades det i en ostimulerad cykel.. hade precis varit på besök på specialistklinik när jag plussade.. o naturligtvis får man höra: " Jaaa, vi sa ju att det funkar när man inte tänker så mkt på det!" Men i helsike heller att jag tänkt mindre på det.. var väl helt enkelt meningen just då bara.. Nu är jag mest nervös för att ngt ska hända, men försöker koppla bort dom tankarna..

Håller hur som helst tummar och tår för er allihop!

Klart jag kommer ihåg dig. Jättegrattis, vilken våg av plus i tråden. Som sagt blir jag bara glad för er tjejer som lyckas, inte alls ledsen eller bitter, när man vet hur mycket ni har kämpat.

Själv har jag fått ett positivt besked ikväll också. Och ett negativt, men det hamnade i skuggan. Min man kom hem och berättade att han ska utomlands ett par månader lite senare, till en inte så trevlig del av världen där det inte är fred, say no more.
Han är ju borta mycket redan som det är, men jag chansade och sa att då tycker jag att vi ska göra en IVF under nästa år. Och han sa att det tyckte han med. Och handslag! Jag känner mig jätteglad!

Hej... Kikar in lite här. Har tjuvläst lite i er tråd, men är urusel på att logga in och skriva något själv. Kommer nog inte vara väldans aktiv, men tänkte ge mig till känna och säga att jag hänger med er på ett mycket litet hörn ändå.
Jag håller mig tämligen anonym på FL nu, känner mig inte riktigt mogen att skrika ut till världen att vi jobbar på med syskon, även om det börjar bli fler och fler som vet om det.
Min historia:
35+. Blev gravid trots p-piller 2003 och hade då bara känt sambon i några månader, han ville absolut inte ha några barn och jag var inte säker på om jag ville ha barn. Vi valde abort då. 2005 började vi ändra inställning och kunde tänka oss barn, blev gravid inom några månader, och fick en son i oktober 2006. Syskon visste vi redan från början att vi ville ha, men inbillade oss i vår enfald att vi var superfertila efter en helt oplanerad graviditet och en planerad som gick ganska fort. Så vi "planerade" att ha minst 2 år men max 3 år mellan barnen. Tjena... Nu är sonen 3 år, och jag är fortfarande inte gravid. I våras när det hade gått ett år sökte jag till gyn, fick en rutincheck-up med undersökning, VUL och hormonprover. Inga uppenbara konstigheter. Fick en remiss till RMC, men dit får jag inte ens komma pga för högt BMI. Kämpar nu med vikten, gått ner ca 5.5 kg, men måste ner ett par-tre till för att ens få komma dit. Under tiden gör vi såklart vad vi kan på egen hand, men varenda j-vla månad kommer den där sabla mensen, som en klocka! Ja, det är ju gott det i och för sig, men jag vill ju bara ha en bebis!!
Vet att många av er här har en betydligt längre och brokigare historia, och känner mig ibland lite förmäten som sitter och deppar trots att jag har en till synes fungerande kropp och "bara" försökt med "hemtillverkning" och inte ens i 2 år ännu, men tröstlösheten finns där ändå. Varför ska det vara så svårt?

älkommen hit till oss Pej..tyvärr får jag ju säga. Kul att du äntligen vågade skriva, vi är inte så farliga förutom att vi kan vara lite bitchiga om någon har försökt med syskon i fem månader.
Det kan kännas rätt hårt för oss. Välkommen iaf

Petra, kommer också ihåg dig och Grattis.

Jag måste säga att idag börjar jag med pergo...men jag känner mig inte hoppfull över något. Inte ens plussen i tråden.
Jag tror inte att jag kommer få ett barn till. Börjar tro på det där med meningen... fast jag vill inte tro på sådant skit. Men nej, hoppet är så borta hos mig

Vad hände? Är inte hoppet det sista som lämnar människan? Det värsta är att jag sitter inte och bölar just nu. Jag är bara tom...

hej hopp!

hade ett samtal igår med en som inte vågat säga sanning till mig. och jag ifråga satt varför denna bara försvann. Då fick ja höra att jag har så mkt i mitt bagage så hon inte orkade med. Men kan vara vän o träffas om vi inte pratar tråkigheter.

Och nyss så har vår O steriliserad katt skitit ner min mans täcke. pissat ner mitt täcke och vår tjocka bäddmadrass.

hoppas o önskar min instruktör kan maila mig idag, innan jag ska på kurs i kväll, med tror inte ja vågar hoppas på ngt.

Inser att jag ska vara borta på dagis om 15 min. och behöver hänga upp den våta tvätten, ut med hunden o ja klä på mig.

Samtidigt som jag vet att ska jag få ha någon VÄN så får man inte, och bör man inte prata om saker som är jobbiga!
Så jag har svårt att handskas med det.
och vet inte om det bästa är att ja slutar vara på de forums trådar jag har, och slutar träffa de flesta, och få människor som finns runt mig.
För jag vet inte hur jag kan förändra mig, mitt tänkande..
Som ni märker förpestar jag alla med mina inlägg. man är inte saknad av nästan någon. Ingen vän som hör av sig..

Cellisen: jag är ledsen över att du känner dig så som du gör, hopplösthets känsan den enorma tomheten.
sänder över kramar, de är svårt att hitta orden.

lalie: hurmånga månader blir han borta?! hemma under jul&nyår?! kram

grattis till alla som + at
och välkomna alla nya.