Hej!
Nu är jag hemkommern rån sjukhuset. Och jag ställde nog endel jobbiga frågor till läkaren men han var bra och tog sig tid att leta rätt på alla svar till mig.
Vissa väldigt luddiga då han hela tiden skyllde det på att det finns för lite statistik att gå på eftersom molor är så ovanliga.
Men.... varför vi haft så olika höga hcg vid operation berodde på hur stor molan var och hur länge man gått med den. Ju större mola dessto mer hcg.
Han skrev även ut ett Pm som Linköpings universitets sjukhus givit ut för ett år sedan och där stod det klart och tydligt att om Hcg är normalt inom 8 v och inget annat uppkommit så är det gravförbud i 6 mån från skrapning som gäller.
Men om Hcg inte sjunkit som det borde eller att molan blivit malign så gällde gravförbud 1 år.
Han trodde inte att det fanns högre risk för annan cancer eftersom mola inte är en cancer utan bara beter sig som en.
Ca 1 % av alla molor behövde tas bort med hjälp av cellgifter.
Men som sagt hela tiden talade han om att all var uppskattningar och att man helt enkelt inte visste.
Men förmodligen var det väldigt mycket "livrem och flytväst" Alltså man tar det säkra före.
Mitt Hcg prov sen o Torsdags visade 230, alltså klart neråt. Men mitt förtroende för läkaren sjönk då han erkännde att han glömt att skicka mig svaret. Har alltså gått med en klump i magen och oroat mig för att han hade GLÖMT!
Dock hade patologen hittat något i min mola som avvek ifrån standarnden för kompletta och partiella molor, och tyckte att uppföljning skulle ske....
Men läkaren menade på att eftersom Hcg:t sjunker så bra så behövde vi inte oroa oss utan allt går enligt plan.
Så till sist.... Jag gjorde något som jag nu skäms lite över.....
Han ville göra ett vul för att se så att allt såg bra ut, (jag avskyr gynundersökningar!) Jag frågade om det verkligen var nödvändigt eftersom hcg sjunker, men han tyckte att det vore bra eftersom det står i LiU:s uppföljningsplan att det ska göras. Så motvilligt klädde jag av mig och hoppade upp i gynstolen.
Så berättade jag att det var bland det värsta jag vet och då började han jämföra med att gapa hos tandläkaren!!
Så öppnas dörren och en sköterska dyker upp... Dom hissade mig högt högt... men jag la bara upp ena benet.....
Sen kände jag bara att jag inte klarade mer och sa -nej jag vill inte och hoppade ner från stolen.
Efteråt var han precis som innan och sa bara att det inte gjorde något för det var ju bara en rutingrej och om det hade varit nödvändigt så hade han "pockat" mer för att jag skulle göra det......
Men nu känner jag mig lite barnslig.....
Jaja... huvudsaken är att hcg sjunker som det ska, det visar ju på att allt är som det ska.
Kramar