Jag tror så här:
Vi har länge kämpat för demokrati, jämlikhet, jämställdhet mm i Sverige. Och vi har kommit ganska långt. För 100 år sedan hade kvinnor inte rösträtt. Det fanns fortfarande statare och människor som svalt. Klasskillnaderna var enorma. För 60 år sedan var det fortfarande kriminellt att vara homosexuell. Abort var förbjudet, men samtidigt var det en "skam" att vara ogift mor. Våldtäkt sågs inte som våldtäkt om det skedde inom äktenskapet. Kvinnomisshandel togs inte alltid på allvar eller så hade mannen "rätt" att slå. Incest tystades ner osv.
Allt detta är förändrat idag. Vi har ett samhälle där barnaga är förbjudet, där män kan vara föräldralediga precis som kvinnor, där man inte längre är tvingad att ha en viss religion och där homosexuella kan dansa gatan fram under Pride utan att attackeras av andra än enstaka idioter. Hundratusentals andra stockholmare står snarare bredvid och hejar eller viftar med regnbågsflaggor. Eller bryr sig inte alls, men accepterar åtminstone det hela. Detta är i det närmaste unikt för Sverige. Vi är inte "perfekta", men vi är trots allt ett av världens mest jämställda och jämlika länder. I Moskva t ex, blir Pride-paraden attackerad av stenkastare och polisen ingriper inte, trots att det enligt lag är förbjudet att göra så. Och hur homosexuella behandlas i många länder i t ex Mellanöstern, behöver jag kanske inte ens gå in på.
Parallellt med denna utveckling - som på intet sätt har varit självklar i Sverige och inte nödvändigtvis en del av svensk "kultur", utan snarare ett resultat av politiska och sociala reformer - har det flyttat in stora grupper från andra länder, med en mer konservativ syn på ovanstående frågor. På ett sätt har vi alltså gått framåt, men på ett sätt har vi också upplevt en backlash. Jag tror att det är detta många är rädda för - att samhällsutvecklingen ska gå tillbaka. När Malmö hade en Pride-parad (eller dylikt) för några år sedan, attackerades de av muslimska män som kastade sten. Det är inte längre bara svenska högerextremister som angriper homosexuella i Sverige. Unga kvinnor vittnar om hur de blir kallade "svennehoror" eller tafsade på. I 8 fall av 10 har förövaren utländsk bakgrund. Vi läser om kvinnor som blir inlåsta av sina familjer, bortgifta mot sin vilja eller nerknuffade från balkonger. Detta existerade knappt i Sverige tidigare - utom för väldigt länge sen, när vi fortfarande var ett väldigt odemokratiskt och ojämställt land. Det har talats om att införa Sharialagar, Shariadomstolar och annat bullshit.
Inget av detta är något man kan lasta alla invandrare för. Och självklart finns det även etniskt svenska män som super, misshandlar, våldtar eller är homofober. Ingen har förnekat detta. Dessutom måste man ju även - i rättvisans namn - räkna med allt positivt som invandringen har fört med sig. Men det negativa - i kombination med integrationsproblem, utanförskap, stenkastning etc - är väl det folk ser och oroar sig för. Jag tror inte att de menar att alla måste bli "svenska", bara att vissa saker inte borde få förekomma. Malmö ÄR ingen rolig stad och skötsamma svenskar och invandrare "flyr" till ytterområdena eller till andra orter. Detsamma gäller t ex Landskrona. Jag har INGET emot mångkultur, men jag skulle INTE vilja att mina barn växte upp på dessa ställen, pga ovanstående. Vems fel det sedan är att det har blivit så, kan vi nog diskutera hela natten. Politikernas, invandrarna själva, svenskarnas, vissa individers eller gruppers? Jag konstaterar bara att de här problemen finns, växer och jag tror att de oroar många.
