Fler med foglossning/svår foglossning?!
Hej!
Hej!
heartbeat186
stå på dig om dem är krångliga och förklara i minsta detalj varför du är sjukskriven och om du går med kryckor nu så se till att läkaren skriver det i intyget
Idag började som en riktig skitdag!
Igår var jag och handlade i två timmar, jag parkerade bilen utanför resp affär och gick in utan kryckor för att kunna bära grejjorna. Jag handlade 7 varor på ica, packade i två påsar. Jag var inne på apoteket för att köpa ett par små medicinburkar. Jag hämtade två paket, ett var stort och det bar expediten ut till bilen. I normala fall tar detta max 1 timma, nu tog det två. Aktivitetsnivån var typ ingenting. Tidigare på dagen hade jag tagit en timmas promenad med kryckor och myrsteg för att njuta av det vackra vädret. (i vanliga fall det det ca 15-20min att gå samma sträcka).
Idag har jag knappt kunnat gå ens med mina kryckor!!!! Detta för att jag inte ens klarar av gårdagens ynka aktivitetsnivå. Men jag måste ju för tusan kunna få leva!
-Det här känns skit rent ut sagt.
För om jag inte klarar av en dag som gårdagen, vad h h****e ska mina dagar då bestå utav?!! bara innesittande eller? Nej, det känns inte bra. Var tom så att jag övervägde rullstol i framtiden, för ut i solen SKA jag i vår och sommar! *skit oxå* (igen)
ollileah
vet hur det känns :( speciellt när de är sånt fint väder som de är nu. Du har ingen uteplats eller balkong så du kan sitta och njuta lite av solen?
Känner igen det där jag med, fast foglossningen är ganska lugn just nu. Men jag tar det superförsiktigt.
Min sjukdom däremot som jag haft i lite mer än 3år gjorde samma sak med mig. Började att jag hade lite ont i benen, haltade gick dåligt, sen blev det värre och värre. Handlederna gick åt h-vete så kryckor fungerade inte efter ett tag och jag blev sittandes inne. Men dum som man är så ska man ändå. Så jag köttade på och fortsatte, min balans blev mycket sämre. Kunde inte stå normalt utan att vingla, så jag fick ha någon med mig, men jag fortsatte. Tillslut så gick det inte, jag föll flera gånger. Fick hålla mig i saker när jag skulle gå till kiosken som är 150m bort, var otaliga gånger jag ringde efter sambon som då kom och hämtade mig.
Blev helt isolerad hemma och galen... började bråka om hjälpmedel men fick nej, så jag köpte mig en egen rullstol för att få komma ut. Och jösses så viktigt det var att bara få följa med till ica och handla, det var min höjdpunkt på dagen.
Så blir ni sämre se till att tjata er till rullstol bara för att få komma ut en liten stund, det gör så mycket för skallen och resten av kroppen. Nu är jag isolerad igen eftersom sambon börjat jobba och jag inte har någon assistans och den dumma foglossningen försvårar allt. Men jag har ändå min balkong och får hänga med och handla lite då och då. Så jag överlever utan att bli helt galen nu.
Hoppas det lättar för er senare.
där tjurigheten gick in gick vettet ut.... jag var sur o grinig efter ett stort bråk med min man tidigare idag... så jag gick utan kryckorna o hämtade min dotter.... skulle jag INTE ha gjort... nu har jag myrkryp i hela benen och smärtan är inte att snacka om.... så går det när man är tjurskallig o tänker att det ska gå ändå... väldigt svårt att acceptera att man inte kan...
Jadu ollileah... min SG ansåg att det var fara för mig, men ATn är en sur en som beter sig som om allt jag frågar om är sånt hon får dra av från sin egna lön. Bråkar fortfarande om varje liten sak nu 3år senare. Fick en rullstol utskriven efter 1.5år, när jag mailat typ alla i hela landstinget om det ;)
Man vet inte vad jag har för sjukdom, teorin nu är EDS eller något liknande, men det påminner om MS. Fast inte ens det är färdigutrett... har inte fått en vettig fast läkare förrens i höstas när jag bytte vårdcentral. Stafettläkare är ingen höjdare om man behöver mer vård än för en öroninflammation.
Värsta med hela skiten är nog att man gråter oerhört mycket och känner sig värdelös som inte kan göra nåt.... o ingen utanför verkar förstå eller vill förstå hur man känner dom tycker man bara "larvar" sig och tror att det ska gå över om någon vecka... det är iaf så folk behandlar mig... visst d kanske blir bättre men det tror jag inte och vågar inte hoppas heller men samtidigt så kan d bli värre så man inte kan göra ett dyft ju längre man går o ju tyngre man blir....
Ingen där ute vill förstå.... nästan så man skulle vilja ha ett trollspö o sätta smärtan på dom en dag så dom fattar!!
dom enda som förstått mig är ni som har likadant och pensionärerna man träffat efter vägen när man gått med kryckorna=)