Cerclage?

När det kommer till att lita på mig själv, så går inte det.. jag gör inte det.
Jag är en sån där människa som skiter i å ringa/åka in även fast jag har ont i vanliga fall, krävs mycket för att jag ska ta mig till sjukhuset eller ens ringa det där enkla lilla samtalet. Det hatar jag med mig själv, för även med den här graviditeten "äh, det är inget".

Jag älskade att vara gravid med sonen också, det var som på rosa/blåa moln. Allt var lyckligt och bra.
Nu känner jag av alla konstiga känslor, varje liten smärta, "är det bebisen, foglossning, molande värk?" "ska det vara så?" "blir dom irriterade om jag ringer nu, eller om jag åker in?" "kommer dom hjälpa mig, eller sucka?"

Kan inte lita på att allt är bra för att bebis sparkar heller, för kände sparkar när jag åkte in till förlossning, det ända jag vet så länge bebis sparkar, är att bebis lever iallafall.
Men jag vet ju inte att allt är okej för det.

Imorgon ringer jag för att fråga angående flytningarna iallafall, och jag har haft smått ont i sidan idag, nere vid livmodern, så känner för att vara snäll mot mig själv, annars kommer jag noja hela helgen.

niini: det är som om läsa om sig själv. jag var exakt likadan, många gånger är jag nog det fortfarande, men jag har faktiskt fått lära mig att det är okej att fråga, vården finns faktiskt till för att hjälpa en, men jag är också sån som inte vill vara krånglig o jobbig... men jag fick lära mig att vara det,annars hade det nog slutat likadant andra gången. vilken vecka är du i? för i vissa veckor känner man ju av växtvärken mer än vanligt. det är bra att du ringer, finns ingen anledning till o gå o oroa sig hela helgen sen..

Jag är i v 17, går in i 18 på måndag.
Ja jag vet inte alls när, men känner ju av nånting längs hela livmodern, och sen något annat ibland i sidan. Chansar på att det längs hela midjan är växtvärk iallafall.

Jo dom har sagt åt mig att är jag orolig ska jag ringa, om det är minsta lilla jag undrar över ska jag ringa, och att jag ska skita i mvc (om det är något alltså) för dom gör i stort sett inget annat än sånt som är vanligt.

Sist ringde jag mvc, med sonen, och hade jag kommit in på en kontroll då i v 22, kanske man hade hittat något fel.

Så jag måste lära mig ringa, för att minska risken att samma ska hända igen.
Och lära mig att inte försöka bära tunga saker, som igår.. (GAH! Dumma mig! )

Jag hade mensvärkar som inte ville ge sig men jag tog två alvedon och somnade om. Två timmar senare så går jag på toa fortfarande med mensvärkar och ut kommer bebis. Idag är jag i v 19+5 samma vecka som tvilling ett kom ut.

Jag har lätta mensvärkar nu också men inte lika kraftiga. Dessa har jag haft sen jag blev gravid men de är lite kraftigare nu än tidigare. Framförallt när jag behöver gå på toa. Molandevärkar kan man tydligen ha hela graviditeten. Jag har också haft konstiga flytningar allt från snoriga till vattning och från gula till vita. Jag har berättat om dessa men ingen har sett något konstigt när de varit där och rotat. =)

När tvilling 2 kom ut hade jag riktiga värkar men då hade jag cerklage och var i v 24.

Jag är inte heller den som ringer in utan måste typ störtblöda för att jag ska åka in. I tisdags när jag var på RUL så sa hon att du kommer säker att gå över tiden ska du se. Hon såg inga tecken på att något var på väg. Han låg inte nära utgången typ. Jag tar det med nypa salt för allt kan ändras så snabbt. Hon tyckte inte min mage var lättirriterade så de sammandragningar som jag känner ibland är inget att oroa sig för enligt henne.

niini, det är bättre att ringa en gång för mkt än en gång för lite! jag är heller inte den som ringer/åker in, i min första gravidietet var allt normalt tills en morgon jag vaknade då hade jag kraftiga sammandragningar och vips så gick vattnet.

denna graviditet har jag varit mer uppmärksam på att känna efter och lyssna på kroppen. jag kan också ibland vara osäker på ska det kännas såhär eller är något fel? du gör helt rätt i att ringa imorgon och rådfrågar!!!!

Försökte leda in samtalet på cerclage förra veckan, men fick bara till svar att han tycker inte att det låter som om jag skulle ha en svag livmodertapp för att jag började störtblöda eller vad det nu var.. han tyckte iallafall inte att sonens förlossning lät som en svag livmodertapp och sa att jag får cerclage insatt om de hittar några tecken på att något är fel vid nästa besök.

Förhoppningsvis blir jag i vilket fall sjukskriven, då läkaren jag träffade iallafall ansåg att det borde jag bli för att minimera risken.

Jag ska kolla upp numret till spec.mvc. nu och ringa angående flytningarna, om det kan vara tecken på något vill jag gärna att de kollar upp det, bättre en gång för mycket, än en gång för lite. Speciellt när jag redan har en prematur födsel bakom mig.

Åh fy vad hemskt..
Nu kommer jag garanterat hålla koll på mensvärk iallafall.. usch vad läskigt.

Jo störtblödandet var det som fick mig att åka in när jag väntade sonen, då hade jag haft regelbunda värkar sen natten, och började blöda vid halv 4 på eftermiddagen.. kan säga att det tog ett tag för mig psykiskt att komma över det. Har fortfarande lite ångest och dåligit samvete för det.