Tack för alla svar!
Blir så ledsen när jag läser om alla barn som förlorats i onödan! Och om läkare som vill vänta och inte verkar fatta vad de riskerar. Det verkar ju ändå som om man kan begränsa riskerna med t.ex. sena cerklage och samtidigt som man riskerar så mycket om man inte sätter in det! Så varför gör man det inte oftare?
Mamma mys: ja, du verkar ha haft tur med din läkare efter förlusten av din son eftersom han tycker att ett förlorat barn räcker. Fattar inte att det finns läkare som inte tycker så...? Och vad skönt att allt gått/går bra med de senare två graviditeterna och att du fått planerat cerklage. Funderar lite på hur din första graviditet och förlossning verkar ha varit så "normal" ur tapphänseende och hur det sedan utvecklats. Att en första graviditet kan vara så pass "opåverkad" medan nästa inte är det, får mig att känna att jag verkligen borde försöka tala med läkarna om det här med cerklage ifall de är skeptiska till det.
Klogu: Hoppas att det löser sig för dig och att läkarna hjälper dig så att barnet stannar tillräckligt länge. Förstår att det måste vara otroligt stressande och oroligt att bara få höra "vi får se vänta och se"? Vad är det de ska se? Om tappen blir längre? Eller om de ska sätta in cerklage? Hur vill de att det ska vara för att de ska bestämma sig för att sätta in cerklage? Låter ju som att du skulle behöva lite stöd där nere enligt mig i alla fall?
Jag är i v. 21+4 idag så du är ca en vecka före mig i tid, hoppas att vi båda får cerklage inom kort!
Lanie: låter som om du haft lite samma upplevelse som jag. Mätningen sist var väldigt skum som sagt. För i en vinkel såg tappen stängd ut och då mätte hon den till 3,9 cm. Vid ett tillfälle, efter en efterfrågad hostning, tror jag hon mätte den till 3,5 cm. Vid ett tredje tillfälle såg tappen istället ut som en tratt med en liten tillslutning längst ner, den mätte hon inte alls. Sedan sa hon att tappen var 3,9 cm och att tratt-utseendet var i fel vinkel (och inte räknades tydligen). Men hon blev ju ändå orolig själv (fast hon sa att hon inte var det?), eftersom hon dels ville känna med fingrarna (inte varit aktuellt eller gjorts tidigare gånger) och sedan gick iväg för att tala med läkare, kom tillbaka och bokade in tiden på tisdag och sa att det ev. blir cerklage på onsdag?
Jag är 39 år, har haft två MA:n, och gjort flera IVF för att bli gravid med detta barn, så jag vill verkligen, verkligen inte förlora det! Jag tror att jag önskar att det såg lite, lite sämre ut på tisdag (men fortfarande med hyfsat tapp som trassel skriver) så att läkaren bestämmer sig för cerklage utan diskussion. Jag är inte helt säker på att jag kommer att kunna "stå på mig" eller ordna så att jag får ett annars (se bara på Klogu som ju faktiskt är inlagd och allt). Och ni som svarat verkar överens om att ni i min situation skulle vilja ha ett (vilket jag även själv lutar mot trots riskerna)!
Tack igen för alla svar och håller tummarna för oss alla!