Cerclage?
skönt att du slutat blöda nu, det kkan ju inte vara det roligaste. hatar själv när man
har mens osv... bläää!!!
snalmums; jag började också o oroa mig för förlossningen, var rädd att ngt skulle hända under den o förlora min bebis.. nu gick ju förlossningen bra, men nu oroar jag mig för andra saker, som att hon ska sluta o andas, bli sjuk eller råka ut för en olycka.. kollar henne varje natt o även på dagarna flera gånger så att hon andas.. hon låter ganska mkt när hon sover så när det är tyst ett tag så måste jag kolla henne.. det är väl så här föräldraskapet ser ut, att man oroar sig ständigt, men det kanske blir lite mer tydligt när man tidigare förlorat barn.. min sambo tycker jag oroar mig alldeles för mkt.. men jag är så kär i den lilla krabaten att jag inte vet hur jag skulle klara mig om hon försvann från mig nu när jag fått hålla i henne...
vi har inlett fredagsmyset, med potatisgratäng i ugnen o rosmarinsmarinerad fläskfile som är redo för grillen.. iofs så både regnar, haglar o åskar det emellanåt så vi får se hur det blir med maten!
snalmums: jag trodde jag också var var beredd på denna förlossningen då jag gått igenom en tidigare, men kan säga det att det fanns ingenting som påminde om den första förlossningen.. allt var annorlunda, inkl smärtan..
har inte tänkt på larm tidigare, men har faktiskt börjat o göra det nu..men samtidigt kan de ju larma när det inte är ngt.. eller att de trilar av när de är små.. o det skulle öka oron istället för o minska den..så är liten kluven
issen: gott o höra från dig! o att allt är fortsatt bra!
snalmums: tycker barnmorskor o läkare brukar säga att smärtan inte är avgörande för hur stora barnen är, visst kanske värkarna blir starkare med större barn, men själva utdrivningsskedet verkar inte ha så stor inverkan på hur ont man upplever att det gör. ett större barn hjälper ju till, medan ett mindre barn inte gör det.. jag tror att jag upplevde den andra förlossningen som värre just för att det gick så fort. jag hann aldrig komma in i andningen förrän det var dags för krystvärkar.. med Wilton hade jag ju 15 timmar på mig att hitta mig själv, den här gången kom ju allt på en gång.dessutom så var jag ju så chockad med WIlton o jag tror chocken tog bort mkt av smärtan.. den här gången var det ju väntat att jag skulle föda när som helst..
det var inte snabelmus som bara hade 1 cm tapp kvar o det var därför hon fick akut cerklage insatt?
apropå o vara ofokuserad.. kände inte av det så mkt under graviditeten, men nu däremot.. skulle rosta ett par mackor o jag använde kanterna som var kvar, den ena kanten var ganska tunn så den fastnade i rosten o jag vet ju det att man ska ALDRIG sticka ner ngt i brödrosten utan först ha tagit ut sladden.. detta har ju hänt så många gånger att jag inte ens behöver tänka innan hur jag ska få ut brödskivan.. o jag trodde verkligen att jag hade dragit ut sladden när jag stoppade ner kniven.. men icke! det blev en liten smäll, fick inte ens en stöt, så tänkte inte mer på det. tog en ny skiva o skulle rosta, men då funkade inte brödrosten.. jaha, där gick den sönder tänkte jag... men så kom jag på att det hade blivit väldigt tyst i huset, hörde inte längre teven.. jomen visst, jag hade ju lyckats o bryta strömmen i hela huset! sambon är på jobbet, jag är trött o hysterisk o har ingen aning om hur strömmen funkar i huset, ringer till sambon o storgråter o han skäller lite på mig, eller skäller gör han inte, men han bannar mig med att man stoppar inte knivar i brödrosten o jag vet det!! han hade iaf ingen aning. jag hittar iaf tillslut huvudströmbrytaren o får igång strömmen igen o ska ringa till sambon o säga det, men då hade han redan hunnit o ringa till sin pappa, så det här lär väl jag få höra i all framtid..tydligen, om man har otur kan man lyckas o bryta strömmen i hela grannskapet o man måste ringa en elektriker. så sambon satt nog på jobbet o var lite nervös innan jag ringde o sa att jag hade fixat det. är så otroligt trött o ofokuserad, gör saker jag aldrig skulle göra i vanliga fall för jag har också stenkoll på allt. läskigt är det