Cerclage?
Kändes det när de klipper bandet? Blir man bedövad? Är ganska rädd för gynundersökningar så är lite orolig för hur det kommer att gå
felicia78: Jag skulle nog bokat ett möte med läkaren innan jag blev gravid, om jag nu inte redan var det. När vi miste Wilton så planerade vi in ett möte med läkaren åtta veckor efter förlossningen för att diskutera vad som skulle göras nästa sång. Vi hade pratat lite om cerklage redan innan, men på det mötet undersökte de mig (blev som ett ett återbesök) kollade hur tappen såg ut då och så blev jag lovad cerklage när jag sen blev gravid. Läkaren sa till mig att höra av mig när jag var runt v 8 så de kunde börja planera för cerklageinsättandet. Kan ju vara skönt för dig att veta vad du har för förutsättningar redan innan så du inte behöver gå runt och grubbla på det redan innan en graviditet.
ester: Datumet för borttagandet av cerklaget kom rätt sent. Tror jag var i v 34+. Datumet sattes till v 36+6, men kickan valde och komma 36+4.
Minys: Vad spännande! Tänk att du kommit så här långt! På mig satte förlossningen igång innan cerklaget var borttaget. Skulle ta bort det i v 36+6, men förlossningen satte igång 36+4. När jag kom in på förlossningen kl 12:30 tog de bort cerklaget 12:55 och då var jag åtta cm öppen! Thea föddes sen 15.09. Hon kom på självaste mors dag förra året, en mycket bättre mors dag present gick inte och få :) Vill bara önska er lycka till!
Felicia78: Min första läkare tyckte jag skulle leva på som vanligt, hon tyckte tom att jag skulle gå till jobbet dagen efter insättandet av cerklaget. Jag höll på och bryta ihop när hon sa det då alla jag varit i kontakt med som tidigare fått cerklage varit sjukskrivna minst tre veckor. Bytte läkare för jag kände mig inte trygg med henne för hon hade fel i allt hon sa! Den andra läkaren var helt underbar. Jag hade fixat så jag skulle jobba hemifrån (har sju mil med tåg och bussbyten, vilket stressade mig, jobbar annars på kontor) och jag trodde verkligen jag skulle fixa det, men förmodligen pga att cerklaget satt så långt ner på tappen så hade jag konstant ont när jag satt på en stol.. så fort jag rörde på mig så fick jag tryck neråt, så min läkare ville sjukskriva mig på heltid, men jag ville inte det, så jag jobbade 50 % i två månader tills jag blev inlagd pga en infektion i livmodern som gjorde att jag började öppna mig inifrån.. sen blev jag sjukskriven fram till förlossning. Min läkare sa till mig att lyssna på kroppen och hon tyckte jag skulle ta det lugnare än jag ville.. för någonting ville jag ju göra, inte bara ligga i sängen, men jag blev väldigt sängliggande, eller ja, soffliggande för det var där jag höll mig. Tror det är vanligt att man får ordinationen att leva på som vanligt fast i lugnare tempo, men jag tycker det är så dumt uttryckt för man ska inte träna, inte lyfta tungt, inte bada, inte ha sex.. och allt sånt där är normalt för mig att träna, bada och ha sex, så jag tyckte inte det gick och leva på som vanligt... usch, ständig oro i åtta månader.. nu är Thea snart 13 månader och jag är fortfarande, aldrig mer....
Minys: varje gång jag går in och kollar här o ser att du har sista inlägg tror jag det är för att du fått bebis!
kramizzar: håller tummarna att ärtan stannar inne många veckor till! Wilton föddes i v 23+5 och det gick inte så bra, så jag hoppas verkligen att ärtan håller sig inne! Vistelse på sjukhus under lång tid är verkligen en pina, men samtidigt, så är det det bästa stället du kan vara på! kämpa på! ta en dag i taget
ebolms: mitt råd är att ta det lugnt, kanske lugnare än vad man behöver. Min första läkare tyckte jag skulle gå till jobbet dagen efter insättandet. Hon tyckte jag skulle leva som vanligt, men hon hade inte många rätt någonstans. När jag väl fick en läkare som förstod så tyckte hon vi skulle ta alla försiktighetsåtgärder man kunde göra. Inget sex, inget bad, ingen träning, vila mkt. Känna efter, är det något som känns annorlunda? När jag var i v 25+ fick jag något mer sammandragningar som inte gav med sig, de gjorde inte ont, men det var något som inte kändes vanligt för mig. Vi åkte in och tappen var påverkad och jag hade fått funneling. Hade jag inte åkt in hade dottern fötts för tidigt (födde innan en son i v23 som inte överlevde) men nu blev jag inlagd på sjukhus i fem veckor och det hela slutade väl. Dottern föddes sen i v 36+.. Ta vara på dig!
hur går det Dallis?
ebolms: jag satt i soffan, men med bena uppe i soffan, då gick det bra och sitta upp, men jag kunde inte sitta som vanligt, men fötterna i golvet. Då blev det för stort tryck på tappen och det gjorde ont. Jag låg inlagd på sjukhuset i fem veckor och då satt jag upp i sängen hela dagarna och det gick fint för mig. Men jag vet de som haft det betydligt tuffare med strikt sängläge, alltså inte ens halvsittande i sängen. Om man ligger mkt är det viktigt att ändå göra lite gymnastik så man inte får proppar, lyfta på benen, vicka på tårna, göra lite andningsövningar, lyfta armarna och så där.. jag tror man hittar sina sätt att sitta/ligga på som känns bra just för dig...
det känns som att äldre läkare tror mer på cerklage än yngre läkare. nKan kanske bero på att så få cerklage sätts varje år att yngre läkare inte har ngn erfarenhet av det. på mitt sjukhus sätts 2-3 om året. min läkare berättade att på 80-talet satte man cerklage på alla som koniserats, men i och med att många födde för tidigt ändå så fanns det inga evidens (min läkare tycks älska det uttrycket) på att cerklage fungerade så därför satte de färre. kanske saknas det evidens för att kvinnorna levde som vanligt och inte tog det så lugnt som de kanske borde. jag vet inte, men det är min egen teori I USA till exempel används metoden mkt mer än i Sverige. Är det ngn som skt mer info om cerklage på amerikanska sidor? jag har inte gjort det, menkan tänka mig att det finns mer information om det där.
jag blev sövd vid insättandet, har för mig att jag fick bricanyl innan. sen låg jag inlagd över natten. fick gå på toa, blev förstoppad och det var ingen rolig upplelvelse när man precis fått cerklage o är rädd för att man ska ta i för mkt.. på morgonen ville de att jag skulle gå ut i fikarummet o äta frukost, de ville se hur kroppen reagerade på ansträngningen. i och med att jag inte fick några blödningar eller sd fick jag åka hem.
de mätte tappen o kollade bebis innan insättandet. skulle på återbesök två veckor efter insättandet, men i och med att jag hade ont en v efter insättandet åkte vi in ändå för koll..
Läkaren tyckte att en veckas sjukskrivning räckte men jag grät till mig en fyra veckors sjukskrivning. de ville inte sjukskriva mig mer för de sa att fk aldrig skulle godkänna den. kan säga att mkt strulade under graviditeten men inte fk!
det viktigaste att tänka på att inte ha sex, inte träna, inga tunga lyft, inga bad.. men sen får nog varje enskild kvinna känna efter hur mkt hon kan röra på sig...
Tänker ¨på dig Duckie,,,