Löpartråden 13

Gunsan: Jo, men det är det, beroendeframkallande.. Jag konstaterade att det är lite som att föda barn - man förbannar sin tröghet när man är mittuppi det, men så bleknar minnet snabbt och man kommer mest ihåg det positiva. På upploppet idag var jag så jämrans trött och seg - jag har fått lite hybris efter alla fina resultat den här hösten, så jag tänker mig att springa på lite på Lidingöloppet, men på upploppet svor jag över min idioit och tänkte - 'nä, fyfan, ska det vara så här jäkla jobbigt så får det minsann vara med snabba lopp. Lugnt och skönt får det tusan bli.' Så kommer man i mål, får en banan, lite vatten och cola och så kommer kicken! Borta är svordomarna över vidrig känsla, istället är man nöjd och glad och vill ha meeer..

Isold: Lite träningsvana sedan innan också, kanske?! Du har ju haft en helt ofattbar progress, jag är så inspirerad av dig även när du är oinspirerad.

Jag var på tjänsteresa mån - tis, så igår blev det en lugn morgonjogg utmed Vätterns strand. Så härligt, först lite asfalt, sedan hittade jag en grusväg som slingrade sig upp mellan riksettan och E4:an, utmed naturreservat och fina trähus och så såg man sjön mellan trädtopparna. Runners high, absolut, jag insåg exakt varför jag springer!

Idag är det terräng-KM med klubben, 4000 meter. Vi ska springa på SM-banorna vid slottet i stan, jättekul!

Skickade in mitt resultat från helgen till Göteborgsvarvets seedning, så nu ska jag väl starta lite tidigare än startgrupp 16 nästa år..

Sprungit terräng-KM ikväll, 4 km. Tror jag blev bäst i klubben bland damerna, sprang in på 17.51, men det var lite andra tjejer före. Kul! Vi var ett gäng som sprang lite fel, så det blev egentligen 4,16 km, så kilometertiden hamnade på 4.17. Riktigt härligt att verkligen ösa på, blev trött på slutet!

Rövardotter: Nej! Å! Jävla skit, rent ut sagt. Vila, massage och mer vila, så tror jag att du reder LL. Jag tycker att det brukar ta någon vecka att bli av med en sträckning.

Kattstugan: Vad härligt med en lätt och skön löpkänsla med de förutsättningarna! Vi hade rätt fint väder häruppe.

Gaby: Hehe, ja, det var knappt så att jag hann komma in i tempot förrn det var över, men det var verkligen superkul att springa fort! Jag gillar ju att springa intervaller och backar, så jag tog det här som en enda lång intervall. Kroppsligt är jag egentligen inte byggd som nån långdistanslöpare, är väl lite för tung och har lätt för att bygga lår- och rumpmuskler, så lite halvkorta snabba distanser borde passa bättre Mentalt är jag nog bättre byggd för långdistans, dock..

Nu blir jag också sugen på nya tights...

Kattstugan: Tack! Ja, det är jättekul att ösa på lite. Mer sånt i vår, tror jag.

Ikväll var jag ute i skogen med pannlampan (såg en fråga här i tråden - jag fick en Petzl Tikka i födelsedagspresent, är helnöjd. Den är lätt och stör ingenting/sitter som en smäck och ger bra ljus..) och det var en märklig upplevelse. Helt plötsligt lyssnade jag på ett helt annat sätt. Insåg att det snarast är lite bredare grusvägar som gäller när pannlampan är på, annars lär jag fara kring och stuka fötterna i parti och minut. Hur som helst, det var gottigt att inte begränsas av ljuset, då slipper jag ju fara in till stan och springa i vinter. Tänkte först springa min vanliga runda, men efter 7 km i mörk skog kände jag mig lite för mycket på spänn, det blev lite snubbligt och det gillade inte mina ömma hälsenor så jag avslutade med fem km på asfalten utmed gatljusen i byn. Skönt det med.

Isold: Ja, visst är jag värd ett par nya tights?!

Gunsan: Vad kul! Då är vi ett par stycken från tråden som springer nästa helg! Jag har, i ett infall av hybris, satt upp ett ambitiöst tidsmål, egentligen tvärt emot mina principer, känns det bra i kroppen satsar jag, annars är målet att förbättra tiden från förra året.

Skulle ha sprungit 16 km idag, men det blev sammanlagt en mils promenerande med grannens hundar. Trött som ett djur, ömma hälsenor, stum rumpa. Inte många rätt idag, inte. Jag har varit hundvakt och gått två rejäla skogsrundor, det fick räcka. Har en gudabenådad träningsvärk efter en kvarts bålträning/styrkeövningar efter passet igår, plankan suger rätt bra.

Inser att jag behöver lägga lite tid och krut på att stärka bäcken och vader i vinter, men nu handlar det bara om att vara tillräckligt fräsch på lördag. I morgon blir det spinning, på tisdag kör jag en lite längre löprunda, typ dryga milen, och eventuellt en kortare runda på onsdag. Sen är det vila.

Gunsan: Jag sprang Lidingö för första gången förra året. det gick bra och mitt tips till dig är att börja lugnt. Jättelugnt. Du kommer förmodligen inte ha några alternativ för det är bra trångt första kilometrarna (gissar att du startar i startgrupp 8 eftersom du gör klassikern?!). Se till att fylla på vätska och/eller sportdryck vid alla kontroller. Bry dig inte om att du blir omsprungen, se till att det känns lätt och skönt i kroppen. Sen, när backarna börjar så har du förhoppningsvis energi och ork kvar och då kommer du att känna dig urstark, för då har många av de som sprang om dig i början slaknat. Njut av den fantastiska utsikten och miljön och ta en kilometer i taget! Och sist, men inte minst, se till att ha roligt! Det är ett häftigt evenemang.

Engfield: Välkommen till tråden! Jag började springa regelbundet ungefär där du är nu, men jag ska ärligt säga att jag kände av mina fogar rätt länge. Det tog ett par månader innan det släppte, men jag fixade Lidingöloppet efter ett halvår, så det går. Sen har jag fått lite andra problem som har att göra med att jag har starka ben och svag överkropp, så glöm för allt i världen inte att träna hela kroppen.

Lyssna på Gabys råd och ta det stilla långsamt och stärk bäckenet!! För att få upp flåset kan du ju köra spinning eller någon annan konditionsträning som inte belastar mage och bäcken på samma sätt, löpningen är tuff för nyförlösta bäcken och du behöver muskla dig i lagom takt. så kompletterar du med att fortsätta dina powerwalks och öka mängden löpning efterhand.

Apropå att öka stilla långsamt så blir det nog inget Växjö Marathon för min del. Nu ska jag ta mig igenom Lidingöloppet och sen blir det nog till att ta en omstart och stärka bål, bäcken och vader och sen börja löpträna. Har haft ömma hälsenor ända sedan loppet i onsdags, blev inte precis bättre efter löpturen i lördags kväll och var precis och fick en sån där äckligt plågsam vadmassage med lite kommentarer om att det var stelt och spänt och massor av knutor och olika belastade vader. Jag är sned, jag är svag i bäckenet och jag har pressat vaderna lite för hårt. Och vet ni vad, det blir inte bättre av att fortsätta springa. Nähä?!?
Löpcoach Jessica säger 'ta lidingöloppet och lägg ner löpningen ett par veckor efter och träna sånt som är skönt'. Kanske läge att lyssna så att jag inte springer sönder mig, men jag vill ju såklart inte att det ska vara så..