Löpartråden 13

Det blir aldrig riktigt som man tänkt sig, men det blir bra ändå..

Fick ett nytt jobb igår, som ekonom, börjar i slutet av januari. Grymt roligt, men det betyder också att det inte riktigt är läge att söka polisutbildningen. Har tackat nej till fystesten precis, seglar på moln på jobbet. Det är inget karriärkliv uppåt, absolut inte, jag går från en stor organisation och analytiska arbetsuppgifter till ett litet lokalt företag och mycket operativt arbete, men jag har en grym magkänsla! Dessutom är det nära till löpspåret därifrån också!

Ska hålla mig från löpningen i 3-4 veckor och köra rehab, fasen vad klen jag är i bålen. Min sjukgymnast är toppen, verkligen! Sen ska jag springa som en gud!

Kattstugan: Nej, jag kom inte med på bild, däremot är mitt löpsällskap med..

Tack alla! Nu har jag landat lite i det och det känns verkligen toppen.

Rövardotter, det blev en liten gruppträningstjej av dig också just nu, då. Jag tycker du är grymt duktig i alla fall, jag blir så himla inspirerad av alla som blandar och ger av olika träningsformer.
Själv var jag och köpte en pilatesboll och gummiband igår och körde mitt första rehabpass hemma. Gud hjälpe, jag trodde jag skulle krevera emellanåt. Det var skitjobbigt, men roligt. Blev väl kanske inte bättre av att jag var med på en kvartalsrelease av det nya body pump-passet. Idag har jag ont överallt. Körde mitt cykelpass på lunchen, blev lite mer uppmjukad då i alla fall.

I helgen blev det två stavgångsrundor i skogen. Den första i mörkret och jag blev så löpsugen, jag gick i bilspår, så jag hoppade in mellan bilspåren och sprang i djupsnön. Det var så härligt! Jag varken såg nåt bra eller visste vad jag klev på, men det var helt enormt skönt, blev bara några hundra meter, men bara känslan, känslan. Mmmm. Hade nån sett mig hade de nog trott att jag var lite knäpp, men det bjuder jag på. Känns i överkroppen att stavgången ger i styrka, faktiskt. Skönt!

Isold: Jag ska ev bo i Västerås kvällen den 6:e. Kan man springa med er då?

Isold: Å, så synd. Jag kommer nog till Västerås på kvällen den 6:e, sitter i möte den 7:e och sen hem. Typiskt. Gick presentationen bra?

Göteborgstjej: Body combat är riktigt roligt, har jag hört.. Finns så mkt rolig gruppträning nu.

Nu börjar jag ändå se ett slut på rehabperioden, jag är riktigt sugen på att lägga upp ett träningsprogram inför vintern/våren. Älskar att springa ute den här årstiden, kyla och halka till trots. Mina skor börjar se en aning trötta ut, men de får vara med mig i vinter också.

Kattstugan: Ja, det är rejält med snö nu..

Har kört spinning, crosstrainer, långpromenad, rehabprogram och diverse. Börjar kännas som om vaderna är fräschare nu än på länge. Får se om jag törs smyga igång med löpningen nästa vecka,sugen på lite snöpulsning.

Fick vadmassage i veckan och fy för den lede så ont det gör. Det finns inget som är behagligt eller förlåtande i det, speciellt inte med den massör jag går till, men det gör gott efteråt.

Isold: Du är i sanning en ultralöpare..

Fortsätter mitt rehab:ande, har dessutom anmält mig till en crawlkurs i vår, tänker att jag ska försöka bli bättre på att simma så jag kan köra lite mer crosstraining. Vem vet, rätt vad det är har jag väl kanske en träningscykel också och vågar cykla på cyklar som faktiskt rullar framåt . Nästa fredag ska jag till sjukgymnasten igen, sen är det dags att börja springa!!

Har haft ett rejält bakslag på det personliga planet den här veckan - min mamma har en tumör i lungan.. Hon fick beskedet i måndags, sedan gjordes en skiktröntgen och idag en bronkoskopi. Läget är nog så bra det kan bli, fick vi veta idag.  En enda tumör - inga metastaser, ser inte onormal ut, vad nu det kan innebära, så vi är på plus ännu. Men fy, vad förtvivlad jag har varit. Träning lindrar verkligen ledsamheter, har jag märkt.

Rövardotter och Moe: näe fy, krya på er nu!
Jag har en liten vattkoppkille hemma, så i morgon blir det VAB, men själv har jag klarat mig, sånär som på en misstänkt svampinfektion i munnen (!), känns som om jag skållat tungan och det har känts så ett tag. Märkligt. Sköljer med medicin sen nån vecka tillbaks, blir sakta bättre, men det är riktigt enerverande.

Kulta: Haha, jag tar mig aldrig ur gotteträsket trots ständiga söndagsambitioner. Tänk inte så mycket, bara dra på dig kläderna och gå ut och gå en rask promenad och fundera på vad du skulle tycka vore kul att träna. Man tänker bättre när man promenerar. Jag förstår helt känslan, och du, det är ok att vara nere i en svacka. Njut av gottet ordentligt när du ändå äter och se till att må bra. Kram på dig, du är ju så förbaskat duktig!

Julmusten: Får du någon julmust i jul, då? Jag har druckit några stycken och ååh, det är ju så smaskigt.

Kulta: Inga fler besked, biopsi i morgon, jag hoppas hon kommer iväg på semester över jul.. Jag försöker förklara för mig själv att hon har cancer, men än så länge är det 'bara' en tumör..

Julmust: Nej, inga besked på om den är malign eller benign ännu. Nästa vecka, tror jag.

Isold: Jag kom aldrig iväg, insåg att jag inte ville sitta ensammen på ett hotellrum och vara ledsen. Var nog lika bra eftersom lillkillen fick vattkoppor dagen efter. Nu lever vi i VAB-land, storebror börjar bli frisk, då har näsan börjat rinna på lillasyster. Lika bra det, jag är rätt ofokuserad på jobbet just nu.

Glad lucia på er alla, jag laddar för fredagens sjukgymnastbesök, sedan finns det inget som stoppar mig från löpningen...

Jävlar, jävlar , jävlar..

Rövardotter: Jag tar dig på orden, kommer att skriva av mig här..
Far upp till Dalarna i morgon, mamma har fått nya besked idag. Med all sannolikhet malign tumör med metastaser i lymfkörtlar och binjure. Världen rasar samman.

Härligt Isold, du låter inspirerad nu.. Jag är lite avis, måste jag säga.

Jag sprang min första runda på drygt en och en halv månad igår. Först mina coreövningar, sedan 6 km utmed gatljusen härhemma. Kort och långsam runda, men oj, vilken njutning. Kroppen liksom bara 'jaha, äntligen är vi igång igen, härligt'. Vaderna kändes just ingenting.

Mamma är jättesjuk. Det är så illa det kan vara, tekniskt sett, på en skala ett till fyra ligger hon på en fyra eftersom hon har metastaser i andra organ. Det har varit en märklig och fin jul, nu börjar cytostatikabehandling och att hålla tummar. Jag har starka funderingar på att försöka komma med på NYC Marathon, bara för att ha ett mål och en mening med nästa år..

Kulta: Jag är också på jogg.se, heter Pia Johansson.

Isold: Jag är precis som du, har inga problem med att springa i kyla och gillar verkligen hårdpackad snö som underlag.

I förrgår körde jag en cykel/bp-kombination, så idag har jag träningsvärk i armarna. Vilken klenis jag är..

Igår tog jag en stavgångspromenad och rastade samtidigt grannens vovvar. Tog mig ut på min 'stora runda', 5 km kuperat - första 2,5 km fint plogade, sista 2,5 var delvis snöpulsning i knähög snö, jesus vad det drev upp pulsen. Jag flåsade som en blåsbälg på toppen, och då gick jag 'bara'. Ren njutning! Och vackert med, snötyngda träd och en rosafärgad skymningshimmel. Hundarna syntes knappt i snön men verkade trivas ypperligt.

Nu är mamma igång med cellgifterna och verkar må bra av att ha en behandlingsplan, så jag börjar långsamt slappna av. Lillfia lyckades få vattkoppor mitt under julen och hon var prickig överallt, särskilt i snippan och rumpan, så hon for riktigt illa och sov i tiominutersintervaller när det var som värst, så på toppen av allt annat har jag dragits med en rejäl sömnbrist. Nu verkar jag vara på väg tillbaka i alla fall..

Ikväll ska jag rida lektion, har anmält mig till en tvådagars kvällskurs, dressyr idag och hoppning i morgon. Ska bli jättekul, det är ett halvår sedan jag red ordentligt. Kommer såklart bli lite sugen på att börja rida lektion igen, får se om jag lyckas hålla tassarna borta..

Vill hursomhelst igång ordentligt med löpningen igen, tycker att icke-löpningen sätter sig på magen.. Eller är det alla chokladpraliner?!

Och hörni, tack för all pepp och support. Det värmer!!