Löpartråden 13

Tycker ni är grymma allihop =).

Grattis Malin och Clinan! "Aldrig mer-känslan" brukar kunna gå över ganska fort . Bra gjort

Isold: du är min ultraidol hur som helst. Är jättenyfiken på att höra mer om loppet! Du får gärna skriva en sån där lång roman om loppet som du brukar göra Hoppas att ni fick lite trevlig semester också därnere!

Waimea: under 1.35 är skiiitbra! Jag tror att det kommer att gå minst lika bra nästa helg!

Vilda Tiger: heja heja, rätt som det är så vänder det

Det var varvspremiär även för mig. Jag tog mitt livs första löpsteg för ett år sen och hade bara sprungit en mil som mest innan jag sprang Göteborgsvarvet i lördags. I ett ögonblick av stort självförtroende anmälde jag mig (tillsammans med sambon) i vintras och jag hade satt upp en träningsplan för våren, men den sket sig och jag sprang aldrig mer än 9 km på mina löprundor.

Förra veckan hade jag sjuk ångest över varvet (grät t.o.m.), och kvällen innan fick jag ont i halsen och lätt feber. Och DÅ släppte jag alla krav. Tänkte att "ok, jag får väl ta och promenera genom Göteborg då". Nervositeten släppte - och då lyckades jag springa hela varvet! Promenerade i nån minut på några ställen p.g.a. knäproblem, vilket jag aldrig haft förut men vilket inte heller förvånade mig. Jag hade ju aldrig sprungit tillnärmelsevis så långt förut, så kroppen fick nog en chock...

Stoltheten efteråt var oförglömlig! Än en gång hade jag sprungit en sträcka som jag nyss hade sett som en komplett omöjlighet och ren galenskap. Stapplade som en 90-åring ända tills igår kväll, men nu är jag återställd, och fortfarande stolt! :)

Härligt jobbat alla ni Göteborgsvarvare! Jag längtar som tusan till Stockholms halvmara i september, var med förra året och det är en av de bästa idrottsarrangemang jag varit med om. Kan varmt rekommenderas, men anmäl i tid, förra året blev det fullt fort.

Själv har jag haft en  träningshelg med  2 x 13 km och ett simpass. Nu är det vila i dagarna 3 och så får jag hoppas att jag kan komma ut igen. Eftersom jag har så svårt att få egentid nu sedan separationen med min man så blir det stenhård träning då tillfällena ges men jag har inte längre ångest över de långa viloperioderna. Jag kan ju liksom inte göra något åt det, så då är det bara att njuta av det övriga som livet kan erbjuda

Kul att se så många (för mig) nya ansikten... hoppas ni håller er kvar här!

Nu kanske jag dummade mig lite, det lär jag väl märka imorgon, men under kvällens promenad blev suget för stort och jag tog några steg. Allt som allt sprang jag väl en dryg kilometer trots att kroppen inte känns på topp och trots att jag gränsar lite till feber. Och vet ni, kroppen kändes faktiskt bra. Det får mig att misstänka ett reumatiskt skov och inte någon virusinfektion eller liknande. 

Det kanske var dumt, men som sagt, den där mysiga 8 kilometersrundan i skogen ropar verkligen på mig just nu... 

Nu har jag precis ramlat in från en 7-km-runda. Inte så långt i jämförelse med alla starka här i tråden, men min längsta runda sedan skadorna började för 3 år sedan. Dessutom sista rundan på ett tag. Imorgon skall det onda skäras ut.

Nu när jag inte längre ska springa när knytet somnat kommer jag ju att ha all tid i världen att läsa, och peppas av, era löpberättelser. Ha det gott i spåret allihop!

StilaM: lycka till med operationen. Hoppas det blir bra!