Löpartråden 13

Jag brukar ha en minuts vila mellan (gåvila) och så två minuter mitt i. Sedan brukar jag trixa lite på slutet om det känns segt, i stället för att köra 4-3-2-1 kanske man kör 3-1-2-1 och så nån extra minutintervall, eller så. Eller en liten backintervall, beror lite på terrängen och vad jag känner för.

Blev så inspirerad efter att ha skrivit igår att jag gav mig ut och körde ett intervallpass, behövde blåsa ur skallen lite..
Blev 12*340 m, vi har en fin skogsväg, sandig och knölig, som är uppför på ena hållet och nedför på andra, sprang den fram och tillbaka i två serier om sex intervaller. Höll jämna km-tempon, 4.20 i uppförslutet och 4.05 i nerförslutet. Urjobbigt, men grymt skönt efteråt.  Jag fick tipset av min marathonsällskapare att träna på att springa snabbt nedför, han tyckte jag sackade en del i utförslöporna i Sthlm, så nu försöker jag verkligen att springa på även i nedförsbackar och stärka de musklerna. Det är trixigt, tycker jag.

Fint pass!!

Jag kör samma skor, ett par Asics GT-2160 till vanlig träning, ett par DS Trainer när jag springer intervaller eller tävlar.

Ikväll är det KM i kvartsmarathon. Får se om jag kan kapa lite på tiden från i fjol..

Göteborgstjej: Jag pratade med en tjej i klubben ikväll som varit och fått akupunktur för sin onda höft. Riktigt långa nålar, visst, och det hade verkligen hjälpt.

Jag sprang på 45 minuter blankt, kul, kapade tiden från förra året med dryga två minuter och hade min bästa snittkm-tid någonsin, tror jag. Men det känns segt när man passerar 10 km-skylten och det är 550 meter kvar. Hu. En mil är kort och jobbigt.

Jag vet inte riktigt, men jag tror faktiskt att du är värre däran, jag vet inte om det hade hunnit utvecklas till en inflammation.

Isold: Du gjorde så bra ifrån dig, så..

Moe: Jag sprang till v 20 med nr 2, men sen var det tvärstopp, jag fick ont av foglossning och det höll i sig ett halvår efter, jag började springa igen efter sex veckor, eller så. Jag tror säkert att kroppen din säger ifrån när det är dags att ta det lugnt, men också att du har gott tillbaks av att hålla igång. Jag körde spinning länge, länge under båda graviditeterna, med nr 1 satt jag på cykeln två dagar innan förlossning, det blir ju mindre belastning så.

Vad härligt att ha hittat sitt drömhus! Jag har bott i mitt hus i fem år. Det har varit och är en slags hatkärlek, nu börjar jag få svårt att tänka mig att jag skulle bo någon annan stans, men det har sina sidor att bo utanför stan, att ha en man som ska renovera ALLT själv och som är hopplöst oförmögen på att avsluta projekt (han kör dem till 85 %, sedan börjar han på nästa..   ) och att vara sån att man helst är ute och springer på fritiden, och inte renoverar. Jag är verkligen vansinnigt ohändig och otålig. Men det är vansinnigt vackert på landet och härligt att springa i skogen och att ha lite stillhet och luft ikring sig. Skönt med 'på landet'-mentaliteten också, där man hälsar på alla som kör förbi och där man tar hand om varandra på ett fint sätt..

Ha det fint på Mallis! Jag hoppas det ger med sig i höften.

Mae: Jag tycker du gör rätt. Jag tror du kommer att bli rejält inspirerad, du behöver ju inte ändra din målsättning när det gäller tid om du inte vill, men jag tror att om du känner dig snabbare än de du springer med idag kommer du att få en större utmaning i att springa tillsammans med de som är lika bra och kanske lite bättre än du. Så funkar i alla fall jag - har en kille som jag sprungit mkt intervaller med, han var den enda i min intervallgrupp som var snabbare än jag och jäklar, vilket driv och pepp det var mellan oss. Har aldrig tagit ut mig så mycket som när han och jag sprang backar tillsammans och då låg han ändå 15-20 meter före mig på slutet, och det var bara positivt och pepp och lite, lite tävling..

I övrigt är det roligt att läsa om allas träning - Moe, skönt att höra att löpningen funkar, kul att kunna springa med sin pappa!

Jessa: Jag har mått riktigt dåligt efter ett par långpass, efter min första mara satt det i ett dygn. Efter det har jag börjat äta och dricka ordentligt efter ett långpass, då brukar det inte komma.

Härligt att läsa om allas träning.
Mae, vad kul! Du ser, rätt vad det är går det illsnabbt.
Gaby: Visst är det härligt med pers?! Och du, gräm dig inte över den missade halvminuten, troligen är det den som motiverar dig allra mest..
Smultronsaft: Välkommen till tråden.

I lördags blev det ett långpass, 21 km i kvällningen. Skönt för själen, trött i kroppen. Stela muskler, öm ischias-nerv, ont i baken, jag var verkligen fundersam på vad som var på gång i kroppen, men rundan var fin och härlig att springa.

Igår tog jag med mig grannens hund och sprang en återhämtningsrunda. Det gick långsamt och jag fick stanna ett par gånger och kalla in hunden eftersom hon fick span på diverse djur, men det verkade vara medicinen, för jag kände ingenting någonstans och musklerna var skönt mjuka, trots långpasset dagen innan.
Körde mitt styrke/rehabpass efteråt och avslutade med en lååång stretch. Idag känner jag igen mig..

Carisma: Jag sprang en kortis vid halvtio igår kväll. Blev 6 km i lugnt tempo och core+lång stretch efter. Då var det skönt ute.. Idag ska jag springa med en kollega, vi siktar på milen, men det blir tidigare.. och varmare. Gillar inte att springa när det är för varmt, men det kommer att gå i stillsamt tempo så då funkar det väl. Haha, är man så gammal att det är fjortisvarning på att inte komma ihåg Peter Harrysson

Lavos: har du sprungit länge eller precis börjat? Ofta far man mer illa i början, speciellt om man kanske springer på lite för fort. Kroppen är inte van vid ansträngningen och belastningen. Det onda i ryggen tyder på att du behöver träna lite corestyrka, alla som springer brukar tjäna på att kombinera med styrketräning. Jag behöver det verkligen, för jag har skitdålig hållning och svag rygg/mage.  Svettningen är dock bara positiv..

Gaby: Hu, jag känner igen känslan. Jag hade en helvidrig runda en gång, jag tror det var efter något lopp. Jag gav mig ut och det började långsamt och gick bara lååångsammare. Vaderna stumnade totalt och gjorde ont och jag flåsade som en blåsbälg, efter tre kilometer. Det var första och hittills enda gången jag gett upp och gått hem. Det var liksom ingen idé, jag tror jag var övertränad.

Jag har legat tvärlågt på löpfronten. Sprang med en kollega i torsdags, en mil blev det, sen var det stiltje i helgen. Mådde rätt kass och var gruvligt trött. Tog en rask promenad med grannen i söndags, åtta kilometer blev det, och idag sprang jag lika långt på lunchen. Skönt att ha rullat igång igen, även om jag inte är på topp, riktigt. Är så himla yr och trött.  

Bimsan: Jag riktigt ser hur du dansar upp på vågen. Fasen, vad duktig du är!!!!!!!! Jag blir så glad för din skull.