Löpartråden 13

Reb: Om man har tagit ut sig rejält kan det ta ett tag innan benen är med på noterna igen, det har i alla fall jag upplevt. Jag vet att det var så efter ett av mina första lopp, tog ett tag innan benen kom igång igen. Ta det lugnt och försök träna alternativt ett par dagar så ger det sig säkert.

Kattstugan: Jag tror säkert att det kan vara någon form av spänningsryggvärk, har haft ont i huvudet i ett par dagar också, vilket jag aldrig har, i princip. Nåja, jag fick en tid hos kiropraktorn igår och mkt riktigt, där var en led vid infästningen av revbenen mot ryggkotorna som låst sig. När jag gick därifrån var det en helt annan känsla. Fick också en förklaring på min ofta trötta nacke - inga låsningar, men förmodligen fick jag någonting där som liten eftersom jag haft det i princip hela livet, vilket påverkat muskeln. Fick en rätt så flummig förklaring, som jag ändå köpte - muskeln blev troligen påverkad av låsningen och är kanske lite klenare än resten av kroppen, så är någonting på väg att hända eller gör jag något som tröttar ut (som springer långpass, då brukar jag bli trött där) så är det första stället jag känner det på.

Igår blev det core/rehabträning hemma, idag blir det klubbmästerskap, 4 km terräng på en bana där SM har gått - två varv runt ett slott. Sen 90 minuter spinning. Har inte tränat så mkt sedan i fredags, så det blir skönt med en genomkörare. I morgon bitti ska jag träffa två tjejer på simhallen och testa på vattenlöpning.

Gott mos! Jag skulle nog räkna det som en kort intervall, men jag vet ärligt inte riktig var gränsen går. Brukar tycka att intervallerna är långa när de är över 1000 m/över 4 minuter. Men det är vad jag tycker.

Jag sprang KM i terräng igår, 4 km. Gick som tåget, utan ryggont, sprang in på 17.26. Kul! Hade 17.51 förra året, men då sprang vi lite fel, så jag skulle väl säga att det var ungefär samma tempo. Nästa år ska det gå snabbare. Höll ett cykelpass efteråt, 90 minuter distans, tyvärr bara 4 kunder, men det blev skön träning för mig.

I morse var jag och testade vattenlöpning, och med sällskap är det jättekul! Kan bli precis hur jobbigt som helst. Sprang i 50 minuter, sedan testade vi en längd vattenlöpning a la Carro Klüft - utan flythjälpmedel. Kan säga att frekvensen på benen ökade rejält

Efter löpningen simmade jag mitt 'vanliga' pass, ca 1300 m, sen var klockan 8 och dags att gå till jobbet. Var lite trött när klockan ringde 5 i morse.

Skit i tiden, var nöjd med distansen..

Jag ska ut på en tvåmilarunda med en löparkompis i helgen, hon är en sån därn Kattstugan-gasell, så hon har fått lova att hålla sig på 4.50 - 5.00 tempo så att jag orkar hela vägen.. Hennes replik 'men det blir jättebra, jag har redan kört en marathonrunda den här veckan, då är jag pigg efteråt'. Det är fint att man kan bidra med lite vila, eller så..

Ha en fin helg, alla. Jag skulle ha varit ut på lunchen men ett möte saboterade mina planer. Vi har middagsgäster ikväll så mina springplaner går nog om intet..

Låter som en plan, hördudu, inte minst med tanke på att mitt sällskap ångade på i 4.35-tempo, bitvis. Det var jag som höll igen, totalt landade vi på 4.44-tempo på två mil. Hon var pigg och jag var trött efteråt, men det var överjordiskt vackert i skogen, så jag gör det gärna igen. Men i Kattstugan-tempo, kanske?!

Kikade på Jogg och det verkar som om du fick en härlig tur?

*ogillar*
Näe, fan vad surt.

Ah, du ser! Grattis, fasen vad duktig du är - och ni andra som sprang också!

Låter som en bra träningsplan. Du kan inte göra särskilt mycket åt vare sig fart eller kondition så här nära inpå, så det bästa du kan göra är att ta det lite lugnt, och verkligen känna dig fräsch i kroppen och sugen på att springa på söndag. Det du möjligen kan lägga in, om du känner för det, är en lugn, lugn jogg någon dag mellan onsdag och söndag. En kort, lugn runda bara för att bana in löpningen i kroppen. Men bara om du känner för det, blir väl snarast en psykologisk runda än något annat.

Mitt råd till dig är att ta det lugnt i början. Det är ett gäng rejäla backar du har framför dig, försök hitta ditt tempo och spring så att du har krafter kvar till slutet. Förvisso är Abborrbacken välkänd, men den segaste kommer två kilometer innan mål, Karins backe heter den. En riktig smygare som man inte riktigt räknar med. Har du ork kvar så kommer du att kunna springa om en hel del löpare på slutet, och hela loppet kommer att vara en betydligt positivare upplevelse än om du går ut för hårt. Plus att det är ett härligt upplopp att ha krafter att spurta fram på! Lycka till!!

Per: Jag springer också på lördag!

Det du ska tänka på är att du har väskinlämning/busshållplats ca 1.5 km från startområdet. Se till att vara ute i god tid, först får du ta t-bana till Ropsten, sen är det buss ut på Lidingö, och det är tjockt med folk när det börjar dra ihop sig för start. Kissa i skogen när du går mellan Lidingövallen och startområdet, det är sjukt långa köer till bajamajorna.

Sedan har du en kasse för överdragskläder, den får du ta med dig in i startfållan och den slänger du i ett stort traktorsläp, sedan körs den till målgången. Detta är dock enbart överdragskläder.

Jag har ju mött man och barn i målfållan en gång, det är en hel del aktiviteter i målområdet, men jag var helt färdig och vi begav oss hemåt, så jag vet inte hur barnvänligt det är, kolla på Lidingöloppets hemsida! Förbered din fru på att det kommer att vara trångt när ni väl ska inåt stan igen, det löser sig såklart, men det är många som vill med bussarna samtidigt och trötta löpare är väl inte alltid så hänsynstagande. Sen är det ju olika hur man upplever folkmängden, jag är lite lätt folkskygg emellanåt, så jag reagerade på det.

Lycka till!

Iseika: Jag förstår att det blivit en press att alltid ha klocka och mäta tider och sträckor, jag är egentligen mer för att springa på känsla, men så är jag också besatt av statistik och att föra dagbok. I början var jag precis i det som du beskriver, att man hela tiden vill förbättra sina tider, men efter ett tag så har det mer blivit att handla om att jämföra känsla kontra fart.

Något jag hade stor hjälp av var ett personligt träningsprogram, när jag började med det sprang jag helt plötsligt färre km och ofta långsammare än jag gjort innan, men betydligt mer varierat, och då spelade inte tiderna så stor roll längre. Tror också att man släpper prestationskraven när man varit igång och sprungit under en längre tid, då inser man det omöjliga i att hela tiden springa snabbare.

Samtidigt håller jag med Per om att mäta distans och hastighet också kan trigga till att springa ur sin bekvämlighetszon och låta det bli riktigt jobbigt. Om man har som mål att bli lite snabbare måste man göra en del pass som är jobbiga, men det är också kul och inspirerande att utmana sig själv.

Per: Kattstugan är en mästare på att springa långt och lugnt och hon loggar sällan distanser utan tittar på hur länge hon varit ute och sprungit.

Har du sprungit smart fram till Abborbacken så är det ren njutning (?) om du faktiskt orkar hålla dig springande, för det är många som är trötta där och då kan man lite stillsamt jogga om. Efter allt snack om backen inför mitt första Lidingölopp såg jag för mig själv en autostrada upp i himlen med utslagna löpare i drivor kring backen, men det var ju inte riktigt så. Den är ändå rätt mysig, slingrar sig fram i skogen, flackar ut och brantar på om vartannat,  Den i mitt tycke segaste backen kommer efter Abborbacken, man tror jusom att man är klar med alla eländiga backar och så är den bara där, Karins backe. Men det går, det också!