Löpartråden 13

StilaM - vilade du när du hade ont eller fortsatte du träna?

Jag kände av fogarna länge efter tredje barnet (fick tre barn på 3,5 år). Om jag gick och stod mycket eller sprang så gjorde det ont efteråt och jag rörde mig stelt som en 80-åring... Förra sommaren var det bättre - då fyllde lilltjejen 2 år.

För mig gjorde det lite ont, men bara samma dag som jag sprungit. Det blev inte sämre - så då körde jag på. Jag cyklade mycket - det är bra träning och skonsamt för fogarna. Tror att det hjälpte till att stabilisera.

Jag körde själv terräng i helgen. För en månad sen gick 4,3 km rundan på 8,20-tempo..... I helgen var det 6,55-tempo. Jag var grymt nöjd eftersom det är så backigt!


Tassa:
Jag förstår din känsla. Jag har också varit där.
Men sen jag tror ofta man TROR att inget händer, just bara för att det inte händer lika fort efter ett tag. Men terräng/backar är kanonbra träning! Är de slingorna du springer BARA kuperat eller har du testat att springa på flack mark (grus) eller asfalt. Allra snabbast är man på asfalt säger de som vet...

Som de skriver ovan är intervaller jättebra. Är det just snabbhet du är ute efter är korta intervaller kanonbra.
Det går att variera jättemycket, men t.ex. 6 x 200 meter i början i t.ex. 5.00 -tempo för din del med jogging eller gång tillbaka. Öka sen antalet intervaller till 10 st ELLER korta ner tempot (inte båda på en gång).

Gaby: Hu, jag känner igen känslan. Jag hade en helvidrig runda en gång, jag tror det var efter något lopp. Jag gav mig ut och det började långsamt och gick bara lååångsammare. Vaderna stumnade totalt och gjorde ont och jag flåsade som en blåsbälg, efter tre kilometer. Det var första och hittills enda gången jag gett upp och gått hem. Det var liksom ingen idé, jag tror jag var övertränad.

Jag har legat tvärlågt på löpfronten. Sprang med en kollega i torsdags, en mil blev det, sen var det stiltje i helgen. Mådde rätt kass och var gruvligt trött. Tog en rask promenad med grannen i söndags, åtta kilometer blev det, och idag sprang jag lika långt på lunchen. Skönt att ha rullat igång igen, även om jag inte är på topp, riktigt. Är så himla yr och trött.  

Bimsan: Jag riktigt ser hur du dansar upp på vågen. Fasen, vad duktig du är!!!!!!!! Jag blir så glad för din skull.

Jag har ont när jag springer och sedan känns det (inte smärta men lite molvärk) några timmar, upp till en dag efteråt. Jag har anmält mig till ett mil-lopp i augusti och vill så gärna springa men det kanske är dumt. Jag ska ringa sjukgymnasten och höra tror jag.

Isold: Hur går det med husförsäljningen?
Jag läste om ditt långpass, lät jättehärligt! Har du några särskilda lopp inplanerade i höst?
Blev lite 'nä, nu jäklar' när jag läste ditt inlägg, jag har ju som mål att landa på 6-7 mil i veckan i träningsdos, men hittills har jag bara kommit till 50 - 55 km som mest, dags att börja planera löpningen bättre. Blir lite depp av att se vikten öka också, det lär ju mer löpning råda bot på!

Jag har packat träningsväskan och har den med till jobbet idag. Har en plan om 10 - 12 km med ökande tempo i mitten, vi får se. Ibland känner jag mig lite orkeslös när jag springer innan lunch, ska försöka mota med en banan innan jag ger mig iväg.

Iseika: Tar du cytostatika för din reumatism? Har en tjej i löparklubben som gör det, blev bara lite nyfiken. Bra rutet för att få vatten!

Apropå träning under graviditet: När jag väntade nummer ett så hade jag inte kommit på det här med löpning, då var det spinning och body pump som gällde, och promenader. Jag körde mitt sista spinningpass två dagar innan bebisen kom (jag tror jag skrivit detta förut, så om jag upprepar mig hoppas jag att ni kan ha lite överseende..) och var tillbaks på cykeln och igång med ridning tre veckor efter förlossning. Jag hade inga problem med foglossning och körde på med hög puls och ansträngning in i det sista, och tyckte det gick bra.

Med nummer två hade jag börjat springa, så jag sprang fram till femte månaden, mitt sista löppass var på ett löpband på ett hotell i Paris, sen gick jag som Zeb McCahan i tre dagar. Jag fick skitont i ligament och fogar, och det höll i sig resten av graviditeten. De sista månaderna kunde jag inte ens gå en rask promenad utan att få ont - men spinning funkade länge. Jag var igång med ridning och spinning rätt så snart efter förlossningen. Löpningen dröjde lite mer men jag vet att jag sprang vårruset när bebisen var 12 veckor, då kände jag av ligament och fogar, och det gjorde jag i ett par månader. Jag testade lite fram och tillbaks men märkte att det i alla fall inte blev sämre av att jag sprang, så jag höll i. Kanske inte jätteklokt, men jag skulle egentligen ha startat i Lidingöloppet det år jag blev gravid och fick min start framflyttad ett år så jag hade ett rätt så stort träningsmål som jag ville försöka klara.  Lilltjejen var 6 månader sprang jag LL  och då var fogarna OK.

Så, vad försöker jag säga? Är man van att träna så kan man hålla igång länge och med hög intensitet, kroppen är ändå duktig på att säga ifrån när det inte funkar. Testa er fram, väg ihop det barnmorskan säger med ert sunda förnuft. Jag gick i skidskola i v 22 med nummer ett, frågade barnmorskan om det var ok att lära sig åka slalom gravid och då flinade hon bara och sade att 'så länge du låter bli att ramla rakt på magen är det inga problem' och det gick bra, men jag var ju säkert extra försiktig. Hade jag frågat en annan barnmorska kan jag ju säkert ha fått andra svar, jag vet att jag fick en del skit på min dåvarande arbetsplats för att jag gav mig på nåt så dumt..