Löpartråden 13

Härligt Jompa!

Jompa: GRATTIS GRATTIS GRATTIS... oj kommer du kunna somna ikväll?

Själv så är jag så endorfinstinn att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Körde ett riktigt bra pass ikväll. Snabbt intervallpass med 7x400 m och det gick så bra. Nu väntar ett lugnt pass imorgon sedan är det halvmaran i Tällberg på lördag som gäller.  

Åhå.. är det här alla löpare håller hus!? ;)

Jag är egentligen inte löpare från början utan gillar egentligen landsvägscykling bäst, men har nästan kommit att gilla båda former lika mycket på sistone!

Jag sprang Göteborgsvarvet 2008 och 2010 på ganska mediokra tider med alldeles för liten träning innan. Inför Göteborgsvarvet 2011 fick jag en rejäl nytändning vad gällde både träning och just löpning. Lite var det nog tack vare att jag skulle göra Klassikern och behöver löpträna inför Lidingöloppet! Nu har har jag nästan slutfört Klassikern (bara Lidingöloppet kvar då alltså) och har blivit så fast att jag bestämt mig för att springa Stockholm Marathon 2012 och även att göra om hela Klassikern 2012 en gång till, men denna gång med tidsambitioner! ;)

Just nu är jag inne i en period när resultaten bara blir bättre och bättre för varje gång så det känns riktigt kul och motiverande. Hoppas bara att jag fortfarande kan motivera mig när det börjar plana ut!

Grattis jompa! Första milen är stort! :)

Gbg-tjej: Jag hoppas verkligen att du har rätt om sjukgymnasten och det låter ju bra än så länge.

Idag ska jag ta en runda igen. Det var en vecka sen jag sprang. Vi bygger uteplats här hemma och värmen är svår, tycker jag. Men ikväll får det bli, när värsta hettan lagt sig och vi ändå inte kan störa grannarna med sågen. :) igår gjorde vi UL förresten och bebisen mår jättebra, så nu kan jag träna på som vanligt ett tag till!

Jag erkänner, jag har tjuvläst här ett tag  Är så avundsjuk på er som är ute och springer/joggar. Jag har inte kunnat springa sen början på januari, jag är gravid och kroppen sa tyvärr nej. Min plan var att försöka fortsätta jogga så länge jag orkade, men det blev inte så speciellt länge. Innan jag blev gravid så var jag ute och löptränade 2-3 gånger i veckan, och sprang allt mellan 4-10 km. Tycker det var underbart att få komma ut och springa och rensa tankarna, och jag saknar det jättemycket nu. Men snart är det dax för lilla barn nummer 3 att komma ut. Om bara 12 dagar, så jag hoppas jag ska kunna börja småspringa igen till hösten.
Men jag vet hur sjuuuuukt jobbigt det är i början, när man har noll kondis. Jag minns så tydligt när jag började springa efter att inte ha gjort i princip nånting på flera år, jag vet inte hur många gånger jag var tvungen att stanna och gå på min första 2km runda Och blodsmaken/metallsmaken i munnen... det kommer bli tufft att börja igen, men den här gången veta jag ju att det ganska snabbt blir bättre, bara man står ut den första jobbiga tiden 

Jag sprang mitt första lopp förra sommaren, vi bor i Strömstad, och här går det en tävling varje sommar som heter Strömstadmilen. Jag var med första gången förra sommaren och sprang på 1 timme och 3 minuter. Tanken var att jag skulle springa snabbare i år, hellst under timmen, men eftersom jag blev gravid istället så får jag skjuta upp det till nästa år. Så det blir lite vinterlöpning för mig nu under mammaledigheten Ser fram emot det med skräckblandad förtjusning.

Det är iallafall roligt att läsa här i tråden och få lite inspiration.

Välkommen Lindadjo! Det låter som om du och jag är rätt så lika. Springer ungefär lika långt som du och har som snabbast sprungit milen på 1.00,20. Nedrigt nära att komma under timmen! ;)

Är nu gravid i v 18 och hoppas kunna jogga ett tag till och efter att bebis kommer (vårt tredje barn) så ska jag ut och förbättra mig igen. Nu ligger målet på att träna över huvud taget, för att behålla styrka och kondis så gott det går.

Nyss hemkommen efter ett intervallpass på den 400 meter långa villagatan. Varmt, tungt och hetare än hetast, men skoj. Jag vet inte om de boende på den lugna gatan uppskattade att ha mig flåsande varv efter varv men det är en annan femma

Men seriöst, det börjar bli mer en regel än ett undantag att jag möter döden när jag är ute och kutar. Det kanske är sommaren och värmen, jag vet inte, men det börjar bli en smula irriterande. Nåväl, jag är i alla fall i bättre form i år än vad jag var förra sommaren, det är alltid nåt!