Löpartråden 13

Grattis Jompa! Vilken distansökning du slog till med! Milen är ett härligt mål att uppfylla!

Kattstugan, skönt att du är igång igen! Hoppas att det halsonda går över!

Carisma, härligt jobbat! Snart är du under 30 min, jag tror inte heller att det blir något problem för dig att klara det på tävlingen.

Gaby, lycka till imorgon! Det blir säkert ett roligt lopp. Jag har ett par kompisar som ska dit också.

Lindadjo, jaså, här och smyger minsann Visst känner jag igen dig från Phil&Ted tråden även om det var en massa år sedan? 

StilaM, vad härligt det lät! Hoppas du får till ett milpass under helgen.

PerG, välkommen till tråden!  Akta dig du, det är lättare än du tror att bli ultralöpare 

Själv har jag tagit det lugnt den här veckan för jag ska äntligen tävla igen! En av ultralöpningens kortare distanser blir det nu på söndag, 6 timmars   (för er ännu oinvigda, spring så långt du kommer på 6 timmar, 1 kilometers varvbana i det här fallet.)

     

Isold: vad kul, var är det du ska springa den här gången?

Carisma: du har helt rätt och vilken löpning som helst är bättre än ingen löpning  

Yes! StilaM vs milen 1-0! Och på en timme och sex minuter! Jag är så förbannat nöjd! Och struntar i att jag överanvänder utropstecken!

Idag blev det en tur på 6,3 km för mig. Det känns fortfarande mest jobbigt och orytmiskt för mig men jag hoppas att känslan kommer tillbaka snart.

Jag kan nästan börja känna mig nervös nu, inför att börja springa igen Visst är det knäppt. Först ska ju barnet ut och sen måste jag ju läka ihop lite innan jag börjar springa lite smått igen så det är nog iallafall någon månad kvar innan jag kan börja småjogga, men jag drömmer om det ibland faktiskt... och när jag drömmer om det så är det bara så där underbart och härligt, och jag känner att jag kan springa hur långt som hellst bara jag håller rätt tempo. Och så kommer det INTE bli när jag börjar springa.

Funderar på att ta med äldsta sonen när jag börjar träna igen, fast han är nog lite för snabb för mig Han imponerade stort på mig med att springa in som nummer 2 i en löptävling pojkar upp till 7 år nu i sommar. Den lilla rackaren sprang ju 1 km på 4.40 exakt. I den farten hinner då inte mamma med iallafall...  Men det är klart, är man bara ute och löptränar så tycker jag ju faktiskt att han kan vänta lite på sin söliga mamma  hehe

Usch, är det slutsprunget för mig nu? Jag tog mig ut idag, hur laddad som helst för en längre runda, 8-10 km beroende på hur det skulle kännas. Jag hann nog inte ens en km innan jag fick en sammandragning och den släppte inte direkt heller. Gick en bit tills det kändes bra och började jogga igen. Så där höll jag på ett tag, tills jag insåg att det skulle fortsätta. Varje gång jag började springa drog livmodern ihop sig och jag vågade helt enkelt inte springa mer.

Fan, vad det känd tråkigt om det ska vara då här. Jag hade ju tänkt jogga vidare under hösten också. Men jag antar att sammandragningar inte är något att leka med så här tidigt och jag vågar inte ta några risker. Jag ska försöka jogga ett par gånger till för att se om det bara var tillfälligt, men annars får jag helt enkelt ställa in mig på annan träning.

isold: Lycka till på tävlingen! Något jag undrar över är hur man motiverar sig att springa så många varv på samma korta bana? Jag beundrar dig. Själv skulle jag troligen ledsna efter tre varv, jag vill ha omväxling. :)