Waimea

Äldre 22 Sep 07:52

8090 svar

Löpartråden 13

LaFontaine skrev 2011-09-21 16:36:49 följande:

Waimea: Jag vill påstå att man kan göra både och. Jag har ju ändå sprungit av och till i ett par år men prestationskraven blev bara värre. I början var det bara roligt och njutbart, sen kom prestationssuget smygande och till slut övergick det till att bara vara pressande.

Men ja, utanför min bekävmlighetszon kan jag lätt komma utan att för den sakens skull behöva klocka och analysera. Jag känner kroppen och vet hur den är och fungerar.

Det är självklart roligt att utmana sig själv men det får inte gå till överdrift. Jag har en trasslig bakgrund, först med goda framgångar inom min idrott, sen vidare till skador och så in i ätstörningar. Hela tiden handlade det om att prestera. Vara bäst. Bli bäst.

Jag älskar när träningen gör ont. Den där känslan när lungorna sprängs och det ilar i hela halsen av korta andetag och illamående gör mig lycklig. Det kan jag uppnå utan att jaga och mäta och det ska jag försöka hitta tillbaka till. Det är ju faktiskt riktigt kul att springa!

Det har du rätt i, att det kan gå på det hållet också. Förmodligen har jag träffat bra människor längs med vägen och haft relativt lätt för löpning, det gick hyfsat fort redan när jag började och sedan har jag utvecklats och förbättrats kontinuerligt utan att behöva öka träningsmängden våldsamt, och då har jag inte behövt pressa mig så hårt. Har som ett mantra att löpningen måste kännas positiv, kul och inspirerande, annars får det vara. Å andra sidan känner jag igen det där med att prestera och vara bäst. Jag hamnar lätt i det, oavsett vad jag ägnar mig åt.

Vad är det för idrott du ägnat dig åt tidigare? Och vad stark du är som tagit dig ur det och ur ätstörningarna!

Ja, det är riktigt gott när man tagit ut sig rejält, det finns inget så rogivande som en stilla, stilla nedjogg efter ett riktigt jobbigt intervallpass.

Waimea

Äldre 23 Sep 09:07

#3463

Mae: Näe, fy, alla styrkekramar i hela världen till dig. *kram* Jag hoppas att det blir en så enkel resa som möjligt, tycker att du tänker klokt!

Waimea

Äldre 24 Sep 22:07

#3468

Lidingöloppet avklarat - gick ett par minuter långsammare än förra året, kändes att jag inte tränat lika bra, eller så var det väl kanske så att jag inte hade någon specifik målsättning och hade svårt att motivera mig till att springa 'obekvämt'. Vid 15 hade jag lagt ner planerna på silvermedalj och siktade på en tid strax över 2.40.

Hur som helst, krampkänningarna började redan vid 20 km, litegrann, och sen kom och gick de. Petade i mig en gel med 7 km kvar och då fick jag ny energi, efter avklarad Abborrbacke insåg jag att det kanske kan bli medalj ändå, höll i lite och sista tre satte jag fart. Vaderna var stela som synden, fick stanna med 4 km kvar och sträcka ut, men det gick att springa på om jag höll samma vinkel i knäna, så jag tänkte 'nu får det bära eller brista' och så kom jag i mål på 2.37.23. Gött, var nästan lipfärdig.

Men jag vet inte om det blir fler Lidingölopp. Tyckte det var rätt trångt och rätt så tradig stämning, startade i startgrupp 2 så jag antar att det var fler 'seriösa' löpare. Eller så är det bonnjäntan i mig som trots allt gillar små byalopp

PerG: Hur gick det för dig??

Waimea

Äldre 25 Sep 19:03

#3477

StilaM skrev 2011-09-25 18:44:09 följande:

5 km avklarade. Pendlade mellan 5:30-6:23 och landade på en snittid på 6:00. Helt OK för mig och för första rundan efter förkylningen. Tänker mig en 9-km-runda på vägen till yogan på¨tisdag. Eller är det dumt med förestående lopp på lördagen? Jag har ju inte sprungit långt på en månad (se inlägg 3466 ovan)...

Det blir fint att springa på tisdagen, du har tre dagar på dig att återhämta dig från rundan och du kan behöva ha distansen 'i benen'.

PerG: bra jobbat! Jag har aldrig startat längre bak än startled 5, men jag antar att det är ungefär som långt bak i Gbg-varvet - trångt, trångt, trångt! Grattis till genomförd klassiker!!!

Waimea

Äldre 26 Sep 10:30

#3483

PerG: Det är rätt uppkäftigt att jogga till Ropsten efter tre mil lidingölopp..

Jag hade också en rätt trång start, det var 5.30-tempo på de första fem km, sen lossnade det lite, men med din tid borde du bli uppseedad till startgrupp 4 nästa år. Jag sprang mitt första lidingölopp på 3.00.43 (ni kan ju gissa vilket tidsmål jag hade?! ) och då hamnade jag i 4:an. Vid den starten såg jag till att ligga långt fram i startfältet och köra en, som en löparklubbskompis kallade det 'raggaröppning' och kuta på lite första km, då var det mer fri lejd och jag kunde hålla mitt tempo på ett annat sätt. Hm, nu när jag funderar lite på det så inser jag att jag nog sprang årets och förra årets lopp ungefär lika, skillnaden var nog att jag låg i 4.45-tempo från start förra året medan jag sprang betydligt långsammare i år. Där ser man vad ett par km kan göra!

Idag blir det nog en mil lite hit och dit i Borlänge, dags att ställa om fokus till NY och marathondistansen. Några bra tips på hur jag ska bli kvitt mina krampkänningar som verkar komma som ett brev på posten varje gång jag springer längre än två mil??

Waimea

Äldre 28 Sep 11:37

#3498

Tida: Jag brukar ha lite ömma tår när jag springer, efter en lite längre sträcka är det alltid nåt som är trött och domnar. Men det andra, under fotknölen, lät inte så bra.. Är det i hålfoten eller på sidan av foten? Håller med de andra, gå tillbaks till Löplabbet och fråga! Jag har fått problem med mina mest dämpade skor, känner av knäet och tror att det är så för att jag har både pronationsstöd och hälkil, det blir för mkt uppbyggnad. Så nu har jag köpt ett par till lite nättare pjuck - så när du skriver att du har väldämpade skor blir min fundering om de kanske är lite för bra uppbyggda? Att du, när du nu kommit igång och springa, fått ett lite mindre pronerande steg? Bara spekulation, men du kan ju ta med dig funderingen.

PerG: Vi lämnar barnen hos farmor i en vecka, så det blir både löpning och romantisk semester. Men jag funderar redan på hur jag ska klara mig utan ungarna så länge, när fem dagar kändes outhärdligt..
Ambitiös plan, vi ses på minst två tävlingar, jag springer både Gbg och Sthlm, jag också. Men Lidingö vet jag inte, vore kul att åka någon annan stans i Europa, kanske. Brukar vara en mysig resa med Löparklubben, dock, så det kan ju vara för den sakens skull i så fall.

Waimea

Äldre 28 Sep 11:38

#3499

StilaM skrev 2011-09-27 22:24:09 följande:

10 kilometer avklarade. Första femman gick så långsamt att det kanske kan diskuteras om jag stod still, men sista fyra gick i 6:00 tempo och jag kände mig hyfsat fräsch även när jag var framme. Totalt sprang jag på 1.07, vilket bara är +1min mot min snabbaste mil efter skadan, och det känns helt ok efter en månad med höftproblem, förkylningar och korta löpningar.

Nu har jag dock ont i halsen igen. :( Vad är detta? Tre veckor med halsont nu och inga andra symptom. Vad ska jag göra?

Gott jobb! Hoppas du kryar på dig..

Waimea

Äldre 28 Sep 11:40

#3500

Themis skrev 2011-09-26 19:00:53 följande:

Naturvetaren svarar glatt: Övervätska dig och håll koll på salterna, det borde ju vara där det fallerar. Kalium/magnesiumtillskott kan hjälpa mot myrkryp i benen och tas som krampförebyggande av bland annat kampsportare, de elektrolyterna är ju essentiella för all muskelverksamhet.

100 g banan innehåller 7-8% av dagsbehovet av båda, i perfekta proportioner.

Tack! Jag var rätt törstig när jag sprang så jag misstänker att jag klantade mig i att dricka.. Ska ta mig till lämpligt hak och fixa något slags kosttillskott och fortsätta käka bananer, således. Känns tryggt med alla kloka människor i tråden.

Waimea

Äldre 30 Sep 14:06

#3508

Kaya skrev 2011-09-29 00:31:29 följande:

Tittar in efter flera månader utan FL och ser att ni håller igång samma underbara inspirerande tråd som sist! Fantastiskt!

Jag har joggat kravlöst och njutningsfullt hela sommaren och början av hösten, som vanligt varvat med dans och yoga (tyvärr inte särskilt mycket styrketräning men jag har bestämt mig för att fokusera på nystart på den fronten under oktober månad). Känner att jag har lite grundkondition tillbaka efter att helt ha tappat greppet i vintras/våras, och börjar sikta in mig på lite mera utmaningar, intervaller, bättre tempo (utifrån mina EGNA förutsättningar, jag Är en sköldpadda och ingen hare!), några kg viktnedgång osv.

Den här veckan är jag gräsänka (som vanligt, tänkte jag nästan muttra) och får vara kreativ för att få ihop allting. Idag var det halv studiedag på skolan så jag hämtade barnen redan vid lunch. När sonen tränade kickboard med sina kompisar vid skateparken gjorde dottern och jag en runda för att dela ut inbjudningskort till hennes 6-årskalas. Hon cyklade och jag joggade (i lustempo - fokus låg på att hålla koll på ett cyklande barn i trafiken, putta på i uppförsbackarna, leta reda på rätt adress, osv osv). Det var väldigt trevligt och fick mig att känna att jag i alla fall hade gjort NÅNTING i motionsväg...

... men så när jag kom hem och kollade distansen på jogg.se visade det sig att vi hade kämpat oss runt ca 12 km!!! Det tyckte jag var lite kul. Sen att det tog ett par timmar... men då ingick ju både det ena och det andra, stanna och prata med folk, gå fel i trappuppgångarna, servera sonen mellanmål, hjälpa barnen ta sig till och byta om på dansträningen osv osv...

K

Åh, Kaya. Där är du ju! Lika positiv och pepp som vanligt, härligt att se dig!

Jag har inte sprungit sedan i måndags, instruerade 90 min distanspass cykling i onsdags, körde lite core/rehabträning i torsdags och simmade idag på lunchen. Skitkul att simma! Tänker springa en runda efter jobbet, siktar på en mil.

Har dessutom varit på apoteket och snokat rätt på magnesiumtillskott, fick lite andra vitaminer och mineraler på köpet, får se om det kan hjälpa lite mot vaderna. Någon snäll själ på jobbet påpekade att sex koppar kaffe och ett glas vatten inte precis ger en positiv effekt på vätskenivåerna i kroppen och det lär väl kanske stämma...

Waimea

Äldre 3 Oct 08:20

#3525

Tida: Vad skönt att du inte får ont längre!

Stila M: Grattis till nytt pers. Vilken fighter du är, är övertygad om att Hässelbyloppet kommer att gå finfint!

Mae: Jag förstår precis hur du mår. Är där själv. Se till att göra saker som gör dig glad och glöm inte att vara här och nu. Ingen idé att ta ut något i förskott när du ändå inte vet hur det blir, heller ingen mening i att tänka på hur det var innan. Försök hitta det positiva i det lilla. Sen är det lätt att säga, svårt att göra. Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan, men jag vet å andra sidan att mammas cancer inte går att bota. Det handlar väl mer om hur lång tid hon har kvar och med vilken livskvalitet hon får leva. Kram på dig!

PerG: Gäller att få ner henne i endorfin-träsket, då.

Jag dammade av pannlampan igår och gav mig ut i skogen. Tänkte springa hela min skogsrunda, men efter att ha blivit betraktad av vad jag tror var två rävögon blev det lite mer asfalt/gatljus, fick stora vildsvins-skälvan. Fick sällskap en bit av min granne, han hade varit ute och åkt rullskidor (jodå, pannlampa, han också) och efter att ha pratat lite sprang han in, bytte om till löpardojor och följde med mig några kilometer. Roligt med fler knäppisar i byn . Hade ett härligt flyt i benen. Det blev en dryg mil.

Löpartråden 13

INNEHÅLL