Malvil: Gott! Vad stolt du ska vara över dig själv!!
TomMon: Ja, jag har hört att det ska kunna kännas orkeslöst i början, antar att det är för att kroppen inte har några kolhydrater att förbränna utan måste gå direkt på fettet och eftersom det är en besvärligare process samtidigt som kroppen inte är van vid att bränna fett i första hand så tar det lite tid innan kroppen vant sig.
Per G: Härligt jobbat, men fy vad segt att stå och vänta i en timme och femton minuter. Hinner kallna till rätt rejält då, misstänker jag? Fast iofs, det är väl en och annan omkring dig, då brukar man hålla värmen lite bättre. Blir det ny start nästa år?
Kattstugan: Hur känns kroppen då? Du är ju illans snabb när du väl sätter iväg i dina intervaller! Ser fram emot 13-15 april..
Själv har jag haft en töntig skitförkylning i veckan som var - nästan feber, nästan halsont och tjock långt ner i lungorna. Efter en härlig långtur förra söndagen blev det inget förrän i fredags, då sprang jag 7 km hemmavid, sen blev det en 7 km-runda i söndags. Förvisso kände jag mig urstark och kunde kliva på med rätt långa steg i 4.40-tempo utan att förta mig, men det känns ändå som att backa ett par steg, jag var uppe på fem mil två veckor i rad.. Idag blir det simning på lunchen och en milrunda med en löparkompis ikväll.
Har lite motivationstapp, är så trött på att ständigt jaga träningstillfällen och kilometrar och har varit rätt seg mentalt under några veckor så jag vägrade helt enkelt springa igår. Det händer inte ofta, men det var jätteskönt, slappnar av på ett annat sätt än om jag vet att det finns tid att springa men är skittrött. Får väl lära mig vila, antar jag.