Mmmm. Idag blev det morgonträning. Först simning/crawlträning, 1300 meter, sedan 7 km löpning, flackt och fint i morgonljuset. Så himla skönt - och lyxigt att ha fått till ett rejält träningspass innan jobbet.
Börjar få lite lätt ångest inför NY-maran, måste få till rejält med mil i benen..
Per G: *fnissar* hehe, gudars, så motiverad du kommer att vara! Ditt lilla tilltag påminner om en grej i våras, apropå vem som är snabbast: när jag sprang växjöloppet, 10 km, så fick jag, 250 meter före mål, syn på loggan för värsta konkurrentföretaget på ryggen på en man. Jag tänkte att 'näe, det spelar väl ingen roll om han kommer i mål före mig'. Men sen for tävlingsdjävulen i mig och jag drog till med en mäktig spurt och tog honom på upploppet. Efteråt kände jag mig lite pinsam, ända tills mina kollegor upplyste mig om (det var en lagtävling, dessutom, så vi var fyra personer i vårt företags-lag) att mitt tilltag hade blivit nogsamt noterat av konkurrenten. Så jag undrar, jag, om det finns någon som tränar järnet för att klå mig nästa år.. 
Den här helgen har bjudit på ett intervallpass, javisst, det blev asjobbigt, hade både en illsnabb tjej och en ännu snabbare kille från klubben med mig, så jag var klart distanserad, men det är verkligen motiverande och kul att ha lite snabba ryggar att försöka gå med. 12 x 340 meter, en rejält jobbig sträcka som, åt ena hållet avslutas med en riktigt tjurig stigning.
Idag var det en fantastiskt vacker höstdag här nere i Småland, så jag passade på att köra en långtur i skogen. Helt underbart! Två mil blev det.
Bimsan: Numer äter jag kosttillskott för att fylla på magnesiumdepåer. Tack för tipset!
Låter skitroligt!!
Ett väldisponerat lopp denna gång - 15 sekunder snabbare på andra halvan. Kroknade lite mellan 7,5 och 8, men var överlag pigg i benen och sprang sista 2 i 5:30-5:00-takt. Första 5 sprang 'alla' om mig, vilkket kändes lite trist, men jag höll mig till de planerade 6:15. SIsta 5 sprang jag om 'alla' istället.
Sluttid? 1.01. Lite nesligt med den där enda minuten, men jag är ändå nöjd. Detta innebär en förbättring på miltiden med totalt 5 min 20 sek sedan tjejmilen. Yey me. Törs man hoppas på 50 minuter på Hässelbyloppet nästa år?
Göteborgstjej: Det låter positivt! Nu hoppas jag verkligen att du kommer till rätta med dina problem..
Jag är uppe i Dalarna, hos mor min.. Springer för att rensa tankarna lite mellan varven.
Laddar för 15 km, igår blev det som skulle bli en 'lufsa-mil' en riktigt jobbig snabbdistans, efter uppvärmning låg jag kring 4.30/km resten av rundan. Benen var så himla pigga och det var en helt flack asfaltrunda, så det fick gå undan..
Lillalillamysan: Det bästa sättet att hitta glädjen och orken igen är att träna något som gör dig glad. Om löpningen inte funkar för dig just nu - lägg den på hyllan ett tag. Kör något annat du gillar. Cykla - spinning - Aerobics - Stavgång - vad som helst bara du trivs med det, får upp pulsen av det och jobbar med konditionen. När du kört det ett tag och om du fortfarande känner att du vill komma igång med löpning så testar du att springa igen och då så lugnt du bara kan och med en positiv känsla av att det är skönt. Spring ultralångsamt eller gör små löpinslag i en rask promenad. Du ska känna att det går lätt, att det är du som bestämmer tempot, och sakta in så fort det börjar kännas jobbigt. Börja bygga från noll igen och stressa inte över att det inte funkar.
Var snäll mot dig själv och ha tålamod, rätt vad det är så kommer orken tillbaks. Sedan kan jag inte säga något om de fysiologiska effekterna av att ha haft borrelia, det kanske tar ett par månader av konvalescens innan du är på banan igen.
Om en vecka är jag i Malmö, på väg till NY! Så himla roligt ska det bli.
Körde ett tröskel/tempopass igår, började med att springa 4 km i ett behagligt tempo (ca 4.50 min/km), sedan sprang jag 4 km där jag minskade tiden med 10 sekunder för varje kilometer. Kilometer 1 gick på 4.40, kilometer 2 på 4.27, kilometer 3 på 4.17 och kilometer 4 på 4.05. Sedan tillbaks till en fart på ca 4.45 min/km för dryga två kilometers nedjogg. Inga pauser, jag bara sprang på hela tiden Så himla roligt - jag trodde verkligen inte att jag skulle klara att kapa 10 sekunder för varje km, men kroppen var lätt och med på noterna i hällregnet och det kändes lättare att öka farten gradvis än att direkt kasta mig in i ett 4.20 - tempo. Jag trodde aldrig jag skulle komma neråt 4.05 i varje fall.
Kanske var det chokladkakan jag smäckte på tåget hem från Malmö som gav rejält med energi! 
Hej på er!
Long time no see, det har varit en händelserik novembermånad. Började med resa till NY och genomförandet av NY marathon. Det var faktiskt magiskt, 47 000 startande, solsken, 15 grader, massor av publik som peppade och hejade. Jag hade sällskap i 35 km, sedan var mitt sällskap piggare än jag och drog iväg. Jag kom i mål på 3.37.11 i min hittills långsammaste mara, men det var ren njutning fram till 35 km, sen började låren stumna och jag fick krampkänning i vaderna, precis som vanligt, men jag tog mig i mål och spenderade dagarna efter maran med att göra NY med raka ben och krampaktiga grepp om ledstängerna i alla trappor. Rekommenderas varmt, både loppet och staden.
När jag kom hem, på lördag kväll, fick jag veta att min mamma blivit jättedålig. Brorsan skickade mig till NY och sade 'nu ringer inte du, vare sig till mig eller morsan. Jag hör av mig om det blir nåt, men nu ska du ha semester', så jag ringde inte under resan, men så fort jag var på svensk mark. Jag bytte några ord med mamma, men det var flåsigt och andfått och vi pratade i två minuter. Dagen efter ringde jag igen och då var det ännu sämre, men brorsan trodde nog att hon skulle klara sig ett tag till. Måndag morgon ringer jag min styvfar som är i full panik eftersom mamma fått morfinpump och bara sov (innan hade hon våldsamma smärtor och skrek sig igenom nätterna). Jag ringde runt och såg till att någon åkte dit, en timme senare ringde brorsan och sade 'vill du se henne i livet är det dags att komma nu'. Jag kastade mig på tåget, var framme i Borlänge vid åtta och kvart i nio på kvällen somnade hon in. De tror att hon väntade på att jag skulle komma hem.
Ledsamt och sorgligt är det, jag har vetat att hon skulle dö i ett år, men det går aldrig att förbereda sig på chocken. Det börjar lugna sig och återgå till det normala, träningen har det blivit lite sisådär med, men jag är igång och behöver vara det.
Hoppas att ni inte tar illa vid er, vet att detta blev lite OT.
Isold: Vad skönt att det löser sig med huset..
Vi har begravt mamma nu, känns som ett bra avslut, man inser att livet fortgår, trots allt. Träningen är helt skrutt, två kortare rundor i förra veckan, inget ännu denna vecka, men ikväll ska jag köra en komma-igångrunda med en tjej som funderar på att bli medlem i klubben. Ska bli kul.
Klubben ska fö upp på VasaStafetten, det blir nog en höjdare!!
Hej och god fortsättning på er, alla!
Per G: ojojoj, vad ambitiöst ditt tävlingsschema är. Låter utmanande, men jag förstår också att du känner dig taggad! Jag önskar vi hade ett sylvesterlopp här i stan, vårt närmsta är i Olofström och dit tycker jag det är lite långt att åka.
Jag har klämt ett löppass om dagen sedan den 23/12, mellan 8-10 km per dag men igår sade hälsenorna ifrån så nu är det simning som gäller i dagarna två. I morse simmade jag mitt längsta pass någonsin, 2850 meter i lugn takt, crawl 2600 meter och så lite värmning och avsim. Pallrade mig upp klockan 5.30 trots ledig dag, kändes lite märkligt att åka hem igen vid åtta. Skitroligt att känna att jag klarar av att simma så långa distanser. Tyvärr trasslade simglasögonen den första kilometern, det läckte in vatten hela tiden, så jag har ingen aning om hur lång tid det tar om jag simmar i ett svep, men jag var i bassängen i 90 minuter i morse. Nu har jag skav under armarna och på halsen. Intressant..
Carisma: Gott mos med tusingarna. Låter som om du är på G!
Jessa: All träning är bra träning, så skönt att du kom upp på crosstrainern!
Jag mår hyfsat, det har varit en lugn jul och jag har börjat landa så smått efter mammas bortgång. Märker att min familj 'saknat' mig, jag har ju varit närvarande, rent fysiskt, men tankarna har varit på annat håll. Nu tar vi igen det med råge.
Kram på er och ett gott nytt löparår på er, allihop!!