Löpartråden 13

Busfröt: Wow, vilka bra tider. Under 1.40 på halvmaran borde gå alldeles utmärkt!!

Loppet på långfredagen gick fint. Ungefär samma tid som förra året, (57.48) men 300 meter längre (12.9 km), så lite, lite snabbare gick det. Men satans skitjobbigt. Blä, vad tungt det var, stundtals. Tror jag blivit lite bekväm - och lite tyngre  :-P.

Dagen efter blev det 10 lätta km utmed havet i Sölvesborg - sista tre km gick i 4.35-tempo utan att det var särskilt besvärligt, säkert en effekt av loppet. Igår blev det 13 km i skogen hemma. Omotiverad, less och tjurig innan jag gav mig ut, så jag bestämde mig för att springa skönt, så det blev 5.10 - tempo och jösses, vad härligt. Tankarna flöt och benen gick av sig själva. Mmm.

Idag har jag packat träningsväskan för en lunchrunda, får se om det hinns med.

Till helgen är det äntligen dags för VLK:s träningsläger, i Skånes bokskogar. Blir fyra löppass: ett distanspass på fredagen, ett intervallpass på lördag fm, ett långpass som självaste Kattstugan ska guida oss på på lördag em och så en liten klubbtävling på söndag fm, innan lunch och hemfärd. Räknar med härlig miljö, god mat och en massa löpnörderi..

Tida: Jag vet inte alls vad som gäller för snitt, men jag sprang Lidingöloppet ett halvår efter det att nummer två kom. Dock hade jag en del trassel med fogar under graviditeten och jag tror inte tränandet för LL precis gjorde det bättre, men det gick bra och jag hade behållning av loppet! Vad tungt det måste ha varit att förlora din son. Jag beklagar verkligen sorgen, gissar att det är ett tag sedan med tanke på att du varit gravid efter? Mitt råd är hur som helst att känna efter och  springa om det känns bra - eller vänta till en annan mara. Det finns alltid lopp att springa så det finns ingen anledning för dig att pressa dig i onödan.

Vårt träningsläger var riktigt trevligt. Bokskogen visade sig bjussa på stockar, sten, gyttja och rejäl kupering (294 höjdmeter) dvs traillöpning när det är som bäst. Så vidunderligt vackert - och så himla kul att springa helt annat än vad man gör vanligtvis. Vi började med ett distanspass om 16 km på fredagen.

Lördagsförmiddagen bjöd sedan på intervallpass. Vi körde en serie av löpskolning, ca 8 * 40 m, 2*80 m stegringslopp samt 2*600 m intervall. Detta upprepade vi tre gånger. Tusan, vad pigg man höll sig i benen när man blandade upp löpskolning och snabbhet med de rena intervallerna. Tassade med i 4-tempo i samtliga 600-ingar (farthållare, va? Vilken lyx!) utom den sista, då jag spurtade lite och låg i 3.45-tempo. Jag som brukar tycka att 4.15 är nog, så himla kul! På eftermiddagen kom Kattstugan och sprang en ny, fin terrängrunda med oss, 12 km den här gången i lätt och lugnt tempo.

Söndagen bjussade sedan på en 'gissa tiden'-tävling runt en 2,9 km lång slinga, jätteroligt. Sedan var vi ett par stycken som joggade iväg för att ta en av de rundor vi inte redan sprungit, så det blev en sista terrängtur på 7 km innan dusch, lunch och hemfärd.    

Känner mig pigg, glad och motiverad - så motiverad att jag anmälde mig till Lidingö igen, trots att jag sagt att jag inte ska springa i år. Så blir det när man är iväg med löparnördar.    

Busfröt: Härligt formbesked. Låter som om du sprungit en hel del innan du fick barn?

Tida:      
  

Busfröt: Ja, det ska vara så. Om du inte vill gå med i någon förening på din hemort vet jag att exempelvis jogg.se har en förening, vet ej kostnaden för att vara med, men det brukar inte handla om mer än ett par hundralappar. Vår medlemsavgift är 350 kr, exempelvis. 
Och om du undrar varför så vet jag inte per automatik (kanske jag borde, men jag har nöjt mig med en halvluddig insikt om varför), men jag antar att det dels har att göra med försäkringar, varje förening har en olycksfallsförsäkring för sina medlemmar, dels lär falla tillbaks på friidrottsförbundets reglemente för anordnande av tävlingar. Det är ju därför det oftast finns motionsklasser i loppen.  

PerG: Visst,man blir lite sugen?!? Jag tänkte springa Munkastigen Trail Run nästa år. 44 km i Västergötland, borde vara en bra start för dig?

Jag tror det kommer att gå fint för dig. Vilket startled står du i?  

Då startar vi båda i Sthlm och Gbg.. Blir det Lidingö i år också? Jag hade lovat mig själv att inte springa i år, men snipp snapp slut hade jag anmält mig igen. Vad är det för en reflex som får en att göra så??   Resan upp med löparklubben brukar vara väldigt trevlig, det är en starkt bidragande orsak.

Jag VAB:ar med en dotter som kräktes i morse, men nu är pigg som en lärka. Igår VAB:ade jag med en son som slog i bakhuvudet för andra gången på en vecka så blodet sprutade. Raskt till vårdcentralen, ingen fara med sonen, men undertecknad svimmade under sonens behandling/rengöring. Helt otroligt, jag är inte rädd för blod, inte äckelmagad, svimmar väldigt sällan, men fick bara ett våldsamt blodtrycksfall och mådde skit resten av dagen. VAB, VAB, det blir inte alltid som man tänkt sig.

Hoppas hålla mig själv frisk, halvmara nr 1 står för dörren, på lördag. Spännande! Springer uppe i Dalarna. Tippar en tid mellan 1.35 - 1.40, vet inte riktigt vilken form jag är i konditionsmässigt däremot är den kroppsliga formen några kilon större än förra året, vilket talar för att jag blivit långsammare.. :-P

  

Säters halvmarathon avklarad, prickade tiden väl, sprang på 1.38.15. Första 13-14 km jättesköna, soligt och härligt, men sen blev det jobbigare. Rätt så backig bana med ett par tjuriga slakmotor och en snål nordanvind i ansiktet på hemvägen gjorde väl sitt.  Innan jag gick i mål hade jag mentalt sålt startplatserna till Göteborg och Stockholm och bestämt mig för att börja spela boule i stället för att hålla på och springa, så segt kändes det, men nu vill jag nog hålla mig till löpningen och springa mina lopp, trots allt.  

Hur som helst, fast tiden var blygsam i jämförelse med vad jag sprang på motsvarande distans förra året kom jag trea i loppet, alltid kul att få pris! 

Busfröt: Riktigt fina tider, som sagt, du blir farlig i spåret!!! 

PerG: Vilken rolig tillfällighet! Om hon har barn i mina barns ålder lär de bli att gå i skolan tillsammans, då
För att krångla till det lite så bor jag ju inte riktigt i orten som är min postadress, utan i en by 5 km norrut, men jag har rätt bra pejl på var din svägerska lär bo.

Du ska se att du kommer tillbaks kvickt. Någon klok människa har dessutom sagt åt mig att man ska springa långpassen långsamt, ingen idé att ligga och trycka på när målet med passen främst är att tömma glykogendepåerna och arbeta upp en god uthållighet, så deppa inte över att farten var låg - kroppen fick vad den behövde! Däremot ska snabbpassen gå riktigt snabbt, så lägg in ett gôtt fartpass i veckan och väck dina snabba muskelfibrer! Startlinjeeffekten ska heller inte underskattas, jag springer väldigt sällan på 4.30-tempo när jag springer 'vanlig' distans, då går det fort, men på loppen är det helt ok.

I morgon är det dags för Växjöloppet, 10 km. Har ingen aning om vad jag kan prestera, förra året sprang jag på 43.34, drömmen vore såklart att kapa några sekunder på tiden, men helgens halvmarafart säger att det nog blir lite långsammare. Gissa om jag är motiverad till lite fartträning i sommar??

Stjärnflocka: Du är jätte-jättevälkommen hit och du ska absolut inte känna att du är för långsam/för oerfaren eller nåt annat. Du springer utifrån dina förutsättningar och erfarenheter och i det jag hoppas är att du verkligen blir biten och hittar ditt 'flow'. Sen finns det såklart en massa tävlingsmänniskor här, men du är absolut en av oss hur du än springer. Målet med min löpning, även om jag nu är totalt biten av att tävla, är framförallt att känna glädjen och njutningen av att smyga ut i skogen, tassa fram långsamt och skönt, lyssna på naturen och känna att kroppen vill, bär och orkar och det är den känslan jag hoppas jag kan få någon annan att hitta!!

Per G: Haha, du ser, mitt tips fick fart på dina ben Du har ju ändå några dagar på dig att återhämta dig om du känner dig sliten!

Mitt millopp gick inte som jag ville, sprang in på 44.43, dryga minuten sämre än i fjol och det var skitjobbigt. Låg på första tre km, försökte följa min klubbkompis och sprang i 4.15-tempo, men släppte efter sen. På slutet ramlade jag in i ett behagligt tempo, men såg sedan att pulsen aldrig kom ner igen, låg skyhögt hela milen. Märkligt.

I torsdags sprang jag för David Nilsson, en jätteduktig löpare från trakterna härikring, klubben hade lånat in honom för ett tränings/föreläsningspass. Riktigt roligt, men jag skulle simma efteråt så jag tog det hyfsat lugnt (orkade fasen inte ligga på heller, om jag ska vara ärlig. Funderade mkt på vad som är fel..). Fick ändå lite kramp i vaderna när jag simmade, skrattade åt mig själv.

Fredags en 12 km-runda i skönt tempo i skogen med nya skor (superstabila) som jag inte alls gillade, jag och en säljare på Intersport hade en hätsk debatt kring mina fötter och skor, men han övertygade mig om att jag behövde mer stabilitet eftersom jag tokpronerar. Dock inget ont i rumpan, vilket jag brukar få, så försiktigt positiv, trots allt.

I söndags snörade jag åt skorna ordentligt och gav mig ut på en 23-kmrunda och äntligen, ÄNTLIGEN, lite självförtroendeboost. Inget ont, ingen trötthet, bara flyt och en sjukt vacker runda i 5.15-tempo. Skorna (Saucony Hurricane) satt som en smäck och är verkligen optimala som asfaltsnötare.

Idag ska jag lufsa en milrunda på lunchen, behöver rekognoscera inför löpträningskurs i morgon. Då lär det bli intervaller i stabilt tempo. På torsdag håller jag pass för löparklubbens räkning, det blir flacka tidsintervaller på asfalt, sedan sista simlektionen för terminen.

Kanske inte heller optimalt inför Gbg, men jag ser varvet som ett långpass med fart inför Stockholm, så det får gå lite långsamt om kroppen inte vill (sen kommer jag ändå att sitta här och gnälla av mig om det inte gått fort nog).

StilaM: Jag tror att dina benknäckarintervaller kommer att få upp farten på dina kortare pass. Ett annat tips är att du, nästa gång du springer en kortare runda, bestämmer dig för att springa en kilometer snabbare för att sedan sakta ner igen. Då hittar du känslan för hur löpningen ska kännas när det går snabbare. Det krävs lite envishet för att orka ligga på och för att kunna driva upp farten.

Busfröt. Wow. 21 min på första fem, det är riktigt bra. Skulle jag aldrig våga.. Du ska se att ditt nya pers ryker all världens väg vid nästa halvmara.

Jag fick en skön lunchtur, sitter nu och ska bokföra åt löparklubben.      

Gött mos, Malvil!!

Jag satte nytt säsongsbästa i Göteborg, sprang på 1.36.50 så jag förbättrade mig med 1,5 minuter från min halvmara i Säter. Kul, men jag var väldigt fräsch efteråt så det fanns förmodligen betydligt mer att ge..

Igår var jag ute på min skogsrunda och fick upp en väldig fart på fötterna - och mitt när det flyter som bäst så stukar jag till fothelvetet igen. Skit, skit, skit. Nåväl, jag linkade en bit, började jogga - sen drog jag upp tempot på nytt och kom hem med 46 sekunder upp till mitt drömmål, rundan under timmen. Det hade väl inte riktigt gillts eftersom jag stannade en stund, men i alla fall.

Idag är foten öm och lite svullen, men inget stort. Var och simmade på lunchen, gôtt att köra ett eget simpass igen.

Per G: Vilken tid! *impad* lycka till på nästa tävling!

Själv har jag börjat ladda för Sthlm nu. Med viss bävan, ska tilläggas, löparsjälvförtroendet har varit rejält naggat i kanten ett längre tag, men nu är jag på plus igen.