Löpartråden 13

Detta är en intressant fråga tycker jag också! Hur får man tid för träning? 

Vi tränar både min man och jag och vi har gruppträning med varsin grupp på bestämda tider en gång i veckan var (alltså två gånger i veckan tillsammans). Utöver det är det löpning eller gym som gäller när tiden passar. Jag är just nu föräldraledig och springer en del med vår nyinköpta löparvagn och det gör jag med minstingen (snart 1 år) medan den stora (snart 3 år) är på förskolan. Min man tränar ett par gånger i veckan på jobbet. Jag försöker ibland komma iväg på något mer pass och då blir det antingen på vardagskvällar efter att barnen har somnat (vid kl 20:30) eller ganska tidigt på morgonen på helgen då jag går upp när barnen vaknar (ca kl 06) och käkar frukost med dem och sedan när vi väcker mannen (vid kl 08) så sticker jag ut och springer direkt och då har vi ändå hela dagen tillsammans sen. Det gäller att pussla med tiden för att båda ska få träna så mycket som möjligt men ändå få mycket tid med familjen. Jag prioriterar bort slötittande på TV på kvällen samt långa helgfrukostar till förmån för träningen. 
 

Göteborgstjej:Oj, aj, himmel.. Jag hoppas det går att få bra! *kram*

Per G: Min man springer en gång i kvartalet 'vare sig det behövs eller inte'. Helt ointresserad av att tävlingsspringa, hans största intresse är att renovera och greja med vårt hus, och det är jag helt ointresserad av och talanglös i. Oftast är han hemma med barnen om jag är iväg, eller så är de med och hejar. Jag tävlar mkt periodvis, det är oftast i maj/juni och aug/sept det blir, annars är det lugnt, och det är ok. Men visst, det är ett meck och pussel och jag lever med ett dåligt samvete för att jag prioriterar träning och tävling framför annat, men vi får ihop det, på något sätt. Försöker klämma in så mkt träning som möjligt på luncher och efter läggdags. Och så har jag en VÄLDIGT förstående man. Jag skulle vilja träna mer med honom, men det går ju inte riktigt nu. Om ett par år blir det enklare, när barnen kan vara hemma själva lite.

Vi har tre barn (3 år, 5 år och 6,5 år) och tiden för träning är begränsad. Min man tränar också, så vi försöker turas om. Han cyklar helst snabbt och i skogen, så helst i dagsljus - vilket gör att det inte går på vardagskvällar så länge till... Jag springer helst och bäst förmiddagar, men det finns ju sällan tid att vara så kräsen...

Snyggt jobbat Jessa!!

Göteborgstjej :

Tid för träning: Vi har ett barn (3,5) och ett rätt hektiskt liv i övrigt. Jag har lite tur då maken är ointresserad av träning så det är bara jag som behöver klämma in just det och mycket av det han gör istället kan göras hemma medan jag tränar och dottern sover. Dock blir det ändå oftast tidiga morgnar, eftersom vi annars skulle få väldigt lite tid tillsammans. En dag i veckan har jag  "frikväll" och tränar direkt efter jobbet innan jag hittar på nåt med vännerna. På helgerna tar jag mig ett par timmars "fri-tid" för träning en av dagarna och så tar jag med mig dottern till Sats den andra dagen. Då får hon ha kul på MiniSats (eller ShowKids som börjar på söndag), jag får träning och maken får fritid - win/win/win

Det blir ingen halvmarathon för mig, har dragit på mig världens förkylning vilket inte känns som någon bra uppladdning. Lite surt när jag talat om för precis alla att jag ska springa för att jag inte skulle kunna dra mig ur.
 

Samma läge här, Smultronsaft. Nu börjar jag tro på start trots allt, men jag känner ju att två veckors monsterförkylning har tagit ut sin rätt...

Äsch, smultronsaft och jessa, vilken otur..

Men jessa, jag tror du kommer i form snabbare än du tror. Så mkt tappar du inte, konditionsmässigt. Dessutom har muskler och leder fått vila sig i form och du är säkert rejält löpsugen efter flera veckors stiltje. Ta det lugnt och se det som en häftig upplevelse!!

Fy så trist Smultronsaft!!

Jessa: Jag håller med Waimea. Som jag skrev tidigare hade jag i proncip 8 veckors träningsuppehåll pga tre sjukdomar från midsommar fram till slutet på augusti och visst har jag tappat i hastighet, men orkmässigt är jag faktiskt starkare än någonsin efter "vilan".

Jag har haft två dagars träningsvila och laddar för ett lättare intervallpass i kväll. Är toknervös för att bli sjuk igen då maken legat och hostat, snörvlat och nyst hela natten. Men skulle så bli är jag ändå stolt över att jag lyckats träna mig själv till sån form så jag faktiskt orkar springa TVÅ MIL!!! Bara det är ju faktiskt en bedrift i sig - sen är det klart att det är extra kul om jag kan springa loppet, men det egentliga målet är ju må bra i kropp och själ!

Jag måste bara fråga er mer kunniga:
Vad är egentligen skillnad på tempo-, tröskel- och snabbdistanspass? 

Jaha... Sjukgymnasten trodde att ortopeden hade feeeeeeeel, rätt trött på alla som gissar nu. Idrottsortopeden lär ju i allafall göra ultraljud och/eller magnetröntgen och förhoppningsvis hitta var felet ligger... Ska bli intressant att veta om någon hade rätt av alla som har gissat.