AP-snack & babbeltråd

Marlene: Usch vad jobbigt! Förstår känslan när man inte kan vara där och trösta på stört Har han mått bra sen då?

Tung eftermiddag idag. Vi hämtade dottern på dagis kl 14 och efter det var hon bara nöjd i kanske totalt en halvtimme fram till hon tog en liten kortare sovstund vid 17-tiden. Hon var helt slut stackarn! Mycket mys, amning och kramar blev det

Är det bara jag som inte klarar av uttrycket "du är den bästa mamman för ditt barn"? Vad är det för uttryck egentligen???

Jamenvisst är det så! Och vad sänder det för signal till barn var föräldrar kanske misshandlar dem fysiskt eller psykiskt?? "Ledsen gumman att din mamma slår dig men hon är den bästa mamman för dig!" Nä, det är bara ett uttryck från folk som vill lätta lite på det dåliga samvetet. Tänk vad många föräldrar som skulle kunna vara bra mkt bättre om de orkade sätta sig in i sina barns liv och utveckling...

Been there done that Tåren alltså. och (över)analyserandet. Jag tycker det är jätte svårt att veta hur mycket man ska lägga in i att de blir ledsna... Men jag försöker tänka så att 1) om det går över direkt när jag eller min man har gått, 2) hon inte är helt hysterisk vid lämnandet (då blir det inte heller lämna innan hon är lugn) och 3) det inte påverkar henne i någon större utsträckning när hon kommer hem på em och kvällen, då är det nog ingen fara.

Men om det fortsätter som det var nu två kvällar den här veckan efter att hon varit på dagis då måste vi nog börja fundera om... Men vi får ge det lite tid.

Hur har det gått för er igår? Eller kanske hur har det gått för sonen?

Ja eller nej... Jag vill verkligen inte dra några snabba växlar utan det är mest reflektioner. Det händer mycket i dotterns liv nu. Dagisstart förra veckan + att vi flyttade i helgen = stora omställningar för henne.

Dock var hon låååångt ifrån sig själv både tisdag och onsdag efter dagis (hon går ca 9-14). Hon var i princip konstant ledsen vilket verkligen inte är hon. De dagarna var hon nog mer ledsen än vad hon har varit i hela sitt liv sammantaget. Jätte trött, ledsen och ganska tom i blicken... Verkligen inte kul att se! På dagis är hon glad och nöjd (fast i onsdags hade hon varit lite känslig och velat tanka närhet rätt ofta) och de tre första dagarna som hon var själv på dagis var hon även väldigt nöjd hemma. Men den här veckan har hon varit ett vrak! Nu är hon hemma torsdag och fredag varje vecka och nu är hon sig själv igen.

Jag förstår ju att det tar tid att komma in i nya rutiner och jag vill verkligen inte dra för höga växlar men jag har ständigt ögon och öron med mig. Men vi får ge det lite tid och se hur det utvecklar sig.

Ja, det där med geografin känner jag igen. Min mamma skulle också gladeligen hämta men blir tungt att åka 65 mil för det

Jag förstår om ditt liv känns överväldigande! Bara att vara gravid brukar innebära lite svängigt humör och jag kunde gråta för att gurkan var slut! Förstår då dina tårar fullt ut!! Ni verkar precis som vi ta allt på en och samma gång. Vi kör nytt jobb för maken, jag opererad och därmed höger arm i gips upp till halva överarmen, dottern på nytt dagis, hund med brutet ben som ska på rehab samt flytt till hus Jag försöker tänka att om vi tar allt nu så kanske vi får värsta lugna perioden snart. Hoppas kan man ju iaf

Jag måste bara tipsa alla att gå in på Natural Child Project och läsa deras artiklar. Jag har varit inne förrut men det känns som om de aldrig tar slut.

Just nu läser jag mycket om hur vi ska hantera vårt "banan-barn" (=slänger sig i en båge bakåt med risk för skallskador när det inte går hennes väg) och det finns så många bra artiklar som utgår från attachment parenting. Just de om utbrott och hantera känslor ligger under kategorin "Gentle Guidance". LÄS!!!

http://www.naturalchild.org

Hon har alltid haft mycket vilja och vetat vad hon vill, ja! Åka bilbarnstolen... då blev/blir hon ett banan-barn . Hon gillar helt enkelt inte att sitta fast på det viset. Älskar dock sjal och sele.

Men nu på sista tiden har hennes humör blivit väldigt svajigt... Jag är nog oftast rätt medgörlig och försöker hitta på nya alternativ när jag måste/vill avluta någon aktivitet men just nu är det svårt. Hon liksom förlorar kontrollen helt och jag är helt övertygad om att hon blir rädd för sina egna reaktioner. Men det händer mycket för henne nu med både flytt och dagisstart så det är ju inte så konstigt men inte midre svårhanterligt för det. Men artiklarna hjälper mig faktiskt!