Tack Frösöblomster! Det var verkligen vad jag var ute efter 
Vi har ju lika gamla barn så den strategin känns väldigt rätt för mig och det är lite så vi har gjort tidigare. Men de situationerna då hon låser sig är svåra men precis som du påpekar så är hon ju fortfarande liten. Lätt att glömma när alla påpekar hur stor hon har blivit 
Hon blir 2 år i maj så hon håller ju precis på att utveckla detta fenomen att kunna vänta
Nu behöver jag lite feedback från er mina vänner!
Som jag tidigare berättade så ammar jag ju dottern relativt fritt (hon är 21 månader) såväl dag som natt. Men nu har det verkligen blivit jättemycket på slutet. Hon kan vilja amma flera gånger i timmen när vi är hemma, dock handlar det ju oftast om några sekunder på vardera bröst... Det må väl vara, det är ju inte hela världen. Men de sista två nätterna har varit minst sagt intensiva! Det börjar strax efter 12 på natten och då ska hon snutta konstant. Är det inte ena tutten så är det den andra och hon kan verkligen inte sova utan men hon verkar heller inte sova superbra med den... Till slut har jag lessnat och gick upp och vaggade henne lite i famnen och då somnade hon rätt snabbt så vi gick och la oss igen. Då sov hon en liten stund utan tutte men sen började hela cirkusen om igen. Suck! Jag har ju valt att nattamma så länge eftersom det har varit så smidigt. Hon har fått tutte och somnat om ganska omgående, vänt sig om och sovit utan tutten. Men nu funkar det verkligen inte.
Jag fungerar ju så att jag gärna tittar på det som händer runtomkring henne för att se ifall det kan vara något som jag kan se som skulle bidra till denna förändring. En förändring som vi gjort (förra veckan var första veckan) är att vi har utökat dagisvistelsen med ytterligare en dag (nu går hon mån till tors 8.90 till ca 14). Men jag tycker att hon verkade ta det väldigt bra. Hon var inte det minsta trött varken på fredagen efter eller under helgen. Men natten till tisdag var verkligen katastrof. Annars är hon övervägande glad på dagarna när vi kommer hem samt på kvällarna även om jag tycker att hon behöver tutta mer än vanligt. I övrigt är det, vad jag kan komma på iaf, ingen förändring för henne.
Om detta är en kortare period, vilket det säkert är, så kan jag nog uthärda nätterna ett tag till men hur länge vet jag faktiskt inte... Det tär ju lite. Vad får ni för tankar?
. Oerhört sunt perspektiv.
Tack Konichiwa girl! Ja, det slog mig i morse att hon lät lite rosslig i halsen. Tack för att du påminde mig! Kanske är det halsen som "strular" till det...
Men just nu är det verkligen inte smidigt och verkligen inte mysigt någonstans! Jag kan känna en saknad av att inte kunna mysa med dottern utan att jag många gånger (på natten) blir reducerad till 2 tuttar 
Men om det är en övergående fas så tror jag ändå att jag härdar ut eftersom jag är alldeles för bekväm att gå upp och vagga en massa på natten, något som jag tror är enda utvägen för den lilla damen... Men den som lever får väl se. Jag kanske ledsnar på detta bara efter någon natt till och då kanske tänker om.
En sak som kanske skulle funka är att ge henne flaska med vatten istället. Har aldrig gett henen flaska så jag vet faktiskt inte ens om hon skulle ta den. Men vad är era erfarenheter kring detta? Är det att bara byta en sak till en annan eller? Vatten är ju inte så svårt att "göra" Välling är dock helt uteslutet!
Nä, visst kan det säkert gå smärtfritt också. Många gånger blir det ju inte som man tror. Dock vill jag inte ligga i ett annat rum och sova utan jag vill ta avvänjningen själv. Dels för att jag vet att jag inte kommer att kunna hålla mig när (och det är NÄR och inte OM, iaf första nätterna! Ja, jag vet att det inte alltid blir som man tror men här känner jag mig helt övertygad. Däremot kanske det går över fortare än vad jag förväntar mig) hon blir ledsen (läs HYSTERISK) och dels (kanske framförallt) eftersom det är det som känns rätt i hjärtat.
Däremot tror jag nog att hon kanske skulle sova bättre utan nattamningen nu. Hon är ju inte så liten, jag tror absolut inte att hennes tryggghet kommer att förändras på något sätt och jag tror också att om jag väl bestämmer mig så kommer det att gå ganska snabbt. Däremot känner jag mig rätt övertygad om att det blir lite vaggning några nätter eftersom jag redan har provat att ligga bredvid och stryka på henne, sjunga för henne, låta henne vara etc men allt leder bara till ökad frustration och att hon skriker som om hon har blivit helt övergiven 
Hon har alltid varit väldigt "ammig" av sig och det har betytt otroligt mycket för henne så det blir nog lite oroligt en period. Hon har verkligen aldrig haft en "nerperiod" med amningen eller liknande som många andra barn verkar ha visat emellanåt. Hon har alltid haft intresset för amning Däremot minskar ju intresset när hon är med andra barn och är fullt uppe i något.
Dock tror jag inte att vi kommer att behöva vgga henne i flera månader framöver men under en kortare period tror jag att det är det som krävs. Men man kan ju hoppas att jag har fel
Pipmugg använder vi, eller har iaf gjort. Blir det spill med flaska! Känner mig lite vilsen och okunnig i området