Me like coffee

Äldre 11 Jan 09:38

3559 svar

AP-snack & babbeltråd

Miang skrev 2011-01-10 17:46:39 följande:

Jag har en fundering angående nattning av vår stora pojke som är drygt 2,5. Han kunde somna själv efter lite vaggvisor innan lillebror kom men nu funkar inte det utan vi måste sitta med honom tills han somnar. När jag nattar honom går det på 20 - 30 minuter så om inte lillebror får för sig att bli hungrig under den tiden funkar det ganska bra. När pappan ska natta går det sämre, de håller på i över en timme, det ska hämtas vatten, sonen vrider på sig 360 grader, pappan blir frusterad, går ut för tidigt och sonen springer upp... Ofta ger han upp och jag får då ta över, då brukar sonen somna inom en kvart. Jag tror de stressar upp varandra, pappan tappar tålamodet och sonen känner det. Pappan testar ibland slumpmässigt olika metoder vilket förmodligen bara gör lillen förvirrad.

Vi har lite svårt att prata om detta för pappan blir irriterad över hela situationen. Jag tycker vi borde hitta en gemensam rutin, typ samma saga och att vi båda ligger bredvid sonen tills han kommit till ro, men det är tydligt att soen är mycket mer stirrig med pappan än med mig så det som funkar för mig funkar inte nödvändigtvis för dem.

Vad ska man göra i en sån här situation? Ska jag ta över nattningarna ett tag för att de ska slippa stressa upp varandra eller gör man dem en otjänst då? Jag tror båda mår dåligt över det här, främst pappan men även sonen. Eller ska de hålla på för att hitta sin rutin? Det är alltså inget skrik eller gråt under nattningen men den tar lång tid, sonen får nog inte så mycket sömn som jag kanske behöver och pappan blir sur och irriterad hela kvällen.

Jag förstår att er situation är jobbig! Dock tror jag inte alls att barn far illa eller ens blir förvirrade av att olika föräldrar gör på olika sätt. Jag tycker att det är bättre och viktigare att man är sig själv och är "ärlig" i sitt sätt att vara mot och med barnet än att man ska sträva efter att göra lika som föräldrar.

Jag tror också att han kanske saknar tid med sin pappa och att det är det som kommer till uttryck vid läggningarna. Att pappan blir frustrerad är ju helt förståeligt men kanske blir det lättare för honom att hantera den när han är med sin son ifall ni pratar om det INNAN de har hamnat i situationen... Din son är ju så pass stor att han går att prata med och kanske pappan ska prata mycket om hur mycket han saknar honom osv, så som Frösöblomster också skrev.

Me like coffee

Äldre 12 Jan 10:12

#889

Flickan och kråkan skrev 2011-01-11 15:32:16 följande:

Vi har förresten börjat skola in här idag.......det är verkligen med blandade känslor......

Tänkte precis att jag skulle fråga dig hur det går för er

Me like coffee

Äldre 12 Jan 13:34

#894

Jätteroligt att höra hur det går för er Frösöblomster! Fortsätt gärna med uppdateringar

Nä, jag tror inte heller att det är dåligt för barn att vara hemma. Jag menar barn som är hemma kanske går miste om något som barnen på förskola får men barnen på förskola går ju också miste om en massa saker när de inte är hemma...

Jag är en person som utan några som helst problem egentligen skulle kunna fylla dagarna hemma utan några som helst problem men nu satsar jag istället på att jobba lite och vara hemma ganska mycket och det funkar bra. Väldigt skönt att kunna göra så!

Me like coffee

Äldre 13 Jan 12:26

#897

Flickan och kråkan skrev 2011-01-13 11:30:33 följande:

Lite uppdatering då. Blev lite mammig när vi klev innanför dörren och ville hålla handen när vi gick in. När vi kom in så var det "mamma" och så klättrade han upp i famnen och höll mig om halsen. "Vad är detta, hjälp" tänkte jag i mitt stilla sinne, men så hoppade han ner och började leka med sin inskolningsfröken. Efter en kvart skulle jag säga hej då och gå ut en sväng, vilket jag gjorde. Han var helt obekymrad och vinkada lite förstulet. Jag var borta en timme. Allt gick jättefint. Jag hade inte varit minsta saknad. Han hade målat, lekt, tagit fin kontakt tyckte hon och hade dessutom, hör och häpna, suttit med vid samlingen. I slutet hade de sjungit björnen sover som barnen avslutar med ett vrål. Då hade han blivit lite rädd/tyckt det blivit lite mycket

och smugit iväg till rummet bredvid och lekte lite

. Glad och nöjd kille när jag kom

. Känns bra det här. Visst kommer det säkert reaktion, men det känns bra hittills i alla fall. I morgon ska han vara med och äta....ja, herregud. Mat är liksom ett kapitel för sig när det gäller honom men vi får ta det för vad det är

.

Vad roligt att det känns bra! Det verkar som om personalen är bra!?

Me like coffee

Äldre 14 Jan 11:59

#903

Vad är era tankar kring detta?

http://www.dn.se/nyheter/1.755168

Me like coffee

Äldre 14 Jan 13:26

#906

Flickan och kråkan skrev 2011-01-14 12:42:30 följande:

Tja, jag vet inte riktigt. Har läst så mycket rapporter av det här slaget...och åt andra hållet. Jag tror att det är mer komplext än så. Om detta nu stämmer så borde väl Sverige vara i ett katastrofläge rent kunskapsmässigt eftersom barn generellt har börjat förskola rätt sent här i jämförelse med andra länder....och det länge, eller?

Hur som helst så lämnade jag min "stora" 3-åring idag mer eller mindre direkt när vi kom dit 9.30......jag hämtade honom efter att de hade ätit....vid 12. Glad kille som sagt till om toalettbesök två gånger, lekt och haft roligt och varit nyfiken

. Ätit hade han givetvis inte gjort. Och ja, skulle det vara så att han får färre MVG:n för att vi inte satta honom på förskola i 1-årsåldern så känns det som en ok smäll att ta

. Enligt artikeln var det ju "kört" från och med att de fyllt2 och tidigare än så vet jag att vår äldsta inte hade mått bra av att lämnas.

Ja, det känns som om det bara sprutar ut forskning kring ämnet och alla verkar peka åt olika håll... Till syvende och sist måste man väl ta in och begrunda och göra det som känns rätt i hjärtat. Jag reagerade också mycket på hur de uttryckte sig gällande barn som var äldre än 2 år när de började. Som om det då skulle vara kört... Lustigt. Jag skulle också vilja veta hur de definierade social kompetens. Sedan är det väl alltid pengar som styr vilken forskning som ska bedrivas och vi vet väl alla att staten vill att föräldrar ska ut och jobba heltid så fort det bara är möjligt

Kul att det flyter på bra för er! Låter som om inskolningen går riktigt bra.

Me like coffee

Äldre 14 Jan 15:16

#912

Som alltid så kan det som är bra för vissa vara dåligt för andra å tvärtom. Därför blir det alltid så lustigt när diskussioner handlar om rätt och fel på en generell basis. Det handlar väl mest om att som förälder våga känna efter vad som är rätt för den individ man har hemma.

Me like coffee

Äldre 14 Jan 20:25

#918

chokladkaffe skrev 2011-01-14 16:23:57 följande:

Vi har en ledsen kille på förskolan nu. Behöver en ny inskolning märkte vi efter igår och idag var inte bättre. Igår hade han skrikit mamma i två timmar tills jag kom. Påminde dem om att det är helt okej att ringa mig, jag vill att de gör det om han är ledsen på det viset. Idag var det bättre, han var där några timmar men hade varit väldigt klängig på pappa. Vi ska köra korta dagar nästa vecka så han får komma in i det i lugn och ro. Visst har han varit hemma i tre veckor och det är länge men samtidigt, vad händer hos honom undrar jag? Han är väldigt närhetssökande, vill kramas hela tiden, får sina utbrott i gråt och ilska samtidigt som han har väldigt lugna perioder då allt är frid. Han nattas på 15min av mig vilket aldrig hänt tidigare och 2h av pappa vilket inte heller hänt, brukar alltid vara 45min. Jag förstår inte vad som händer, han blir två om en månad? Har han nån 2-årskris?

Jag vet ju att du tidigare har skrivit att du är ganska trött pga graviditeten och kanske pågår det många nya och främmande tankar hos dig just nu kring hur det kommer att bli när bebis kommer, hur ska sonen reagera, hur ska ni få ihop det osv.. På samma sätt som du känner av när sonen är annorlunda så känner ju säkerligen även han av när du är annorlunda. Kanske är det en del av hans beteenden?

Sedan är ju ganska många barn känsliga för att börja dagis efter ett lite längre avbrott och många gånger behöver de en liten mini-inskolningstid med kortare dagar och mer mamma och pappa.

Ja, jag sitter mest och gissar men det är mina tankar i alla fall

Me like coffee

Äldre 14 Jan 20:26

#919

Flickan och kråkan skrev 2011-01-14 13:29:03 följande:

Checkade av i en annan tråd. Det här var tydligen riktigt gammal skåpmat som man kunde ta och spola ner någonstans

.

Vad är det för annan tråd? *nyfiken*

Me like coffee

Äldre 15 Jan 13:51

#927

Att på något sätt försöka härleda bra eller dålig självkänsla till dagis eller inte blir en, enligt mig, ganska snäv diskussion. Som i så mycket annat handlar det ju ofta om att se till helheten, till individen, till hemmiljön, till förskolemiljön, de vuxna personer barnet kommer i kontakt med, hur de bemöts på ett känslomässigt plan, osv. Det går ju inte att härleda dålig självkänsla till en enda sak utan ofta handlar det ju om väldigt många olika faktorer och den ena faktorn kommer ju säkerligen att påverka andra faktorer osv.

Hurvida förskola är bra eller inte är visst en intressant diskussion men inte om man diskuterar förskola i allmänhet till alla barn. I min mening borde diskussionen snarare handla om huruvida förskolan är bra eller dålig för en specifik individ och hur man kan ge föräldrar som är i behov av det styrka och kunskap att kunna se till det enskilda barnet man har hemma och kanske framförallt ge föräldrar en styrka att våga gå emot den rådande normen.

Sedan tror jag att hur man har det hemma är bra mycket mer avgörande för det psykiska välmåendet hos små barn än vad förskola har. Barn som har en trygg anknytning till sina föräldrar och kanske några fler vuxna på hemmaplan kommer säkerligen att klara av några dagar på förskola även om kvalitén inte alltid är den bästa. För vissa barn som kanske inte har det så bra hemma kan även förskolan fungera som en avlastning och kanske kan de där utveckla band och förtroende till andra vuxna men små barn kommer ju alltid att ha sina starka band till sina föräldrar oavsett kvalitén på relationen. Sedan kommer det ju ganska troligt bli katastrof för de barn som har det jobbigt hemma om de också stöter på mycket jobbigt på förskolan ifall de vuxna även där brister i ansvar och bemötande.

Själv började jag på dagis vid 2 års ålder och skulle alltså enligt studien ha låg social kompetens och göra sämre resultat i skolan, något som inte alls stämmer. Jag var en riktig dagisunge som älskade att vara där men som också älskade mitt hemmaliv tillsammans med min familj. Jag fick liksom det bästa av båda världar känner jag. Så utifrån min egen vistelse på dagis som barn har jag bara positiva tankar. Däremot arbetade jag lite på dagis under ett år och såg då både det ena och det andra, något som påverkade min syn på dagis numera något fruktansvärt. Jag hade verkligen ångest när vår dotter skulle börja på dagis, något som absolut bottnade i mina erfarenheter från dagis som vuxen. Så jag tror att det ligger mycket i att ha en god kommunikation med personalen, känna efter hur personalen ställer sig till att föräldrar är med lite då och då på dagarna, vilka "nyckelord" som personalen använder (på vårt dagis, ett föräldrakooperativ) pratar de och agerar mycket utifrån att stärka tryggheten för barnen och skapa goda relationer till vuxna och barn) osv. Och sedan måste man självfallet (viktigast i mina ögon) se till den individ man har hemma.

Men jag tror inte att barn som är hemma med en förälder tills de börjar skolan per automatik blir så knuten till sina föräldrar att det skulle vara negativt för barnet. Självfallet finns det fall som det är så men jag känner mig rätt övertygad om att det inte är så generellt. Däremot gäller det ju att som förälder välja detta för att det är något man verkligen vill så att man kan ge barnet det som behövs.

Oj, långt inlägg blev det....

AP-snack & babbeltråd

INNEHÅLL